Nordiska minnesfesten i Upsala. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Nu blåste lur i salen och tyst blef öfverallt — Ty nu var löftets timma och in bars Frejas galt — —q Minnenas och löftenas fest är firad; några eterneller hafva blifvit lagda på de hänsofnes grafvar, och ett upprop har blifvit gjordt till oss att trampa fädrens fjät. På aftonen den 30 jan. samlades i Gillet sal cirka 200 medborgare att lyss till sagor om framfarna dar, njuta af stundens både allvar och skämt, samt att dricka en bägare för forntid, nutid och framtid. Salen, som med sin rika eklärering erbjöd en ganska glad anblick af förtroligt språkande män, på läktaren en samling af damer och på de långa borden en mängd mat, var å båda kortväggarne dekorerad ganska smakfullt och på följande sätt. Ofvanom talaretribunen var det från Danmark hemförda standaret jemte några nationsfanor, väl draperade, uppställda, och vis å vis denna sida höjde sig en runsten med slingor, på hvilken namnen : C. A. Hagberg, M. Wiehe, J. G. Richert, R. Kayser, L. Skau, A. Randel, O. Lindblad, M. A. Bluäme, F. Klee, N. Ignell och EF. Rafn lästes, samt mellan slingorna de betydelsefulla minnespunkterna för Danmarks sista kamp: Mysunde, Bustrup, Oversö, Helgoland Dyppel och Als. Fonderna af båda dessa kortväggar voro täckta med höga, friska granar och på sistnämnda väggen voro tvenne täcka grottor inrättade, der stora mjödfastager med thy åtföljande horn och: kannor bjödo den törstige att hvila. Nedanom runstenen låg frisk mossa och kring densamma vecklade unionsflaggorna ut sina stora dukar. HSexan började omkring kl. 8 och midt på ett af borden låg galten helstekt Med kransar omkring bogen och äpple uti mund, Och fyra knän han böjde på silfverfatets rund. Maten går jag nu förbi (i måndags gjorde jag det inte!) ty en sexa kan hvem som helst tänka sig, och jag beger mig direkte till tribunen, dit studentkårens ordförande doc. Forsberg gått, för att lyssna till skålen för nordens konungar. (Inom parentes vill jag urskvlda mig för att ej kunna återge något af talen, tys,här finnes ingen plats för en referent, och det igkall väl ej heller af mig fordras att kunna utantill 10—12 tal!). Som sagdt, doc. Forsberg utbragte i ett kraftigt språk betydelsen af skandinavismen och under fanfarer och hurrarop (som naturligtvis åtföljde alla skålarne) tömdes ett glas för Carl XV och Christian IX. Derefter sjöngs Folksången unisont, ackompagnerad af den på andra läktaren dolda musiken. Filos. kand. v. Bergen besteg derefter talarestolen och utbragte minnets skål. åtföljd af Stilla skuggor? som en stark kör afsjöng. Derefter professor Balin för universitetlerna, beledsagadt af Stå stark du ljusets riddarvakt. Vidare doc. Forsberg för rektor magnificus, professor Lilljeborg, som tackade för skälen, hvarefter följde Intiger vitee. Derpå ordföranden för de tre närvarande gär sterna (två finnar och en norrman), hvarpå båda nationernag representanter svarade och sångarne sjöngo Suomis sång? och Norges fjelde. Och sist studeranden Centervall med skålen för qvinnan. Innan ordet förklarades fritt upplästes några telegrammer som blifvit afsända till Köpenhamn, Kristiania och Lund, samt ett som anko mmit från de i hufvudstaden varande norska officerare, hvarti de tacka för erhållen inbjudning, men hade fått förhinder att infinna gig.