bred gata, Bishopsgate, skiljer stadsdelen
Bethnal Green från Londons City, och helso-
tillståndet inom den förra är hvad som nu
framför allt tar auktoriteternas och hela be-
folkningens uppmärksamhet i anspråk. Lokal-
myndigheterna sökte kasta en slöja öfver det
förfärliga tillståndet inom deras distrikt, för.
klarade att hvad som i detta afseende kommit
för vederbörandes och allmänhetens öron var
öfverdrifvet. Men man vet likväl att denna
del af London, dit man skyr att sätta sin fot,
är en verklig brännpunkt för pest och alla
slags smittsamma sjukdomar, som tid efter
annan hemsöka London. Intet språk, som vill
stadna inom gränserna af vanlig finkänslighet,
förmår att ens någorlunda beskrifva tillståndet
på de stinkande gårdar, gångar, gränder och
vrår i detta distrikt, der manliga varelser bo
i hålor, som trotsa all beskrifning, och der!
barn och fullvuxna af alla åldrar och kön äro
sammanpackade och vegetera på nedersta ste-
get af mensklig jemmer och elände. Må cn-
hvar, som tviflar härpå, genomvandra Old
Nicholsgatan och trotsa de återvändsgränder,
de smutshögar, den stinkande luft, de så kal-
lade hus och mörka hålor för lasten och elän-
det i sin afskyvärdaste form, som här äro
sammanhopade, der friska luften fruktar att
intränga, dit poliskonstaplarne icke våga sig
in, och som endast en jätteeld kunde utrota
från jorden och derigenom rena den omgif-
vande atmosferen! Många af dessa eländets
boningar och dessa gränder hafva sin ingång
genom trånga, hvälfda, alltid fuktiga passager,
bakom hvilka smutsen ligger i högar sedan
mansäldrar tillbaka. Många utaf dem, utan
afloppskanaler, utan gårdar, tyckas vara in-
byggda på andra egendomars gårdar, genom
hvilka de ega sin ingång. Somliga hus stöd-
jas af halfförmultnade trädsparrar eller hålla
gig upprätt genom att stödja sig mot hvaran-
dra, och derinnanför ingenting annat än smuts-
högar, förruttnade vegetabilier, hundar, kattor,
och sedan åratal hopad orenlighet. Då vatten-
ledningen öppnas, hvilket sker en half timma
hvarje dag, är den tätt omgifven af en skara
halfnakna och mer än halft förhungrade flickor,
qvinnor, barn och i lumpor höljda, undergifna
eller förtvitlade män, som infinna sig med alla
slugs pytsar för att skaffa sig sitt vattenbe-
hof för 24 timmar. Det sålunda dagligen
bortÄytande vattnet alstrar en aldrig torkande
smuts och en evig fuktighet som i högsta
grad befordrar smittosamma sjukdomar. Tjuf-
var och lösa qvinnor lefva tillsammans i många
af dessa hus, som äro färdiga att störta till-
sammans öfver dem. De branta, bräckliga och
smutsiga trapporna, de svarta taken, de tomma
lutande väggarne visa inga spår af repara-
tion eller ens bemödande att göra husen be-
boeliga. Utan vädervexling, orena, knappt:
försedda med vatten till dagligt behof, hvarje
rum bebodt af en talrik familj, från källaren
till takåsen — är det då underligt att en
skadlig luft råder i dessa bostäder och fram-
kallar epidemier, mot hvilka vetenskapen för-
gäfves söker medel? Dessa boningar utgöra
obestridligen en nationalförbrytelse för Eng-
land.
Förslag till en ny nordpols-)
resa. Vid Geografiska sällskapets möte den
23 januari i London höll kapiten Sherard
Osborn ett föredrag om möjligheten att fram-
tränga till Nordpolen. Tal. anmärkte att del.
arktiska expeditionerna ingalunda voro så far-c
liga, som man vanligen trodde. Under 36 årl
hade England under 42 expeditioner endast!
förlorat 2 fartyg och 128 man. Till fots
hade genomvandrats 40,000 miles ensamt för
att uppsöka Franklin, utan att en enda af
deltagarne omkommit. Geografiska upptäckter
af samma omfång har på intet annat ställe
af jorden kostat så få menniskooffer. Talaren
begärde endast af amiralitetet två små af!
flottans skruffartyg wmed 120 officerare och!
soldater bland de 50,000, som stå till amira-
litetets förfogande.
Fartygen skulle afgå på
våren 1866 och då fara till Baffins Bay och
uppvå Cap York i augusti.
Det ena fartyget
j
skulle qgvarlemnas kring Cap Isabella med 25
man och det andra begifva sig mot Cap Parry.
Under hösten skulle båda fartygen på lämp-
iga ställen nedlägga depöter af lifsmedel.
Under de två följande åren (1867—68) skulle
läd- och båtexpeditioner försökas mot polen
och år 1869 skulle fartygen återvända.
Tal. utvecklade slutligen de stora förde- få
ar, som ett sådant företag skulle medföra, !h
ch nämnde deribland mätandet af en meri-2?
lanbåge 1 arktiska zonen, ett önskningsmål,
om nyligen ådragit sig vetenskapssällskapets r
ippmärksamhet, i sammanhang med den före- h
slagna svenska expedilionen för samma ända- ri