Vtten omg RK ORVOLRUTVUEG, SOM T6C8t GB yttre affärerna, Denna uppgift bör tillkomma mannen såsom den utaf makarne, hvilken har den mesta affärsvanan och likasom lefver i det yttre lifvet. Deremot bör Bt hustrun öfverlemnas den inre förvaltningen med hvad dermed står i sammanhang. Endast så kan familjen blifva hvad den verkligen bör, blifva, ett organiskt helt, der, hvarje medlem på sitt särskilda sätt och utan att ingripa i hvarandras verksamhet arbetar för det gemensamma ändamålet, familjens lycka och välstånd. Det kan icke bestridas, åtminstone vill jag icke göra det, att ett sådant tillstånd är det bästa Och lyckligaste, men frågan är: kan det framkallas genom lagbestämmelser? Om förhålZandena äro sådana, som betinga ett verkligen lyckligt äktenskap, om mellan man och hustra finnas inbördes aktning och tillgif. Vvenhet, om mannen förtjenar hustruns förtroende äfven i fråga om aftärsskicklighet eller hon anser honom förtjena det, så kan man vara viss på att mannon också blir dön, som förvaltar bådas förmögenhet och sköter de yttre affärerna, lagen må föreskrifva det eller icke, Ett upphäfvande af mannens nu lagstadgade rätt i detta hänseende skulle inom sådana äktenskap helt säkert icke verka någon rubbning af familjens enhet och lycka. Ett bibehållande af samma rätt deremot skall lika litet hädanefter som hittills för må att gifva annat än en yttre, skenbar enhet åt sådana familjer, irom hvilka mannen af en eller annan anledning förverkat hustruns förtroende, Och om mannen vare sig genom oförmåga att sköta affärerna eller genom ett oförståndigt lefnadssätt hotar att sätta familjens välfärd på spel, eller om han i öfvermåttet af sin maktfullkomlighet låter hustru och barn lida nöd, under ået han sjelf i sus och dus förslösar icke blott sina utan äfven hennes ärfda ellor förvärfda tillgångar, hvad godt har då, ur familjens synpunkt sedt, atadgandet om målsmansrätten utörvat? Måste icke då detta stadgande snarare anses såsom en orsak till familjens iråkade betryck, kanske till dess nödtvungna upplösning? Men en lagbestämmelse, hvilken i bästa fall utgör blott ett tomt, för-). melt uttryck för ett förhållande, som jemväll derförutan skulle vara det normala, i sämsta ). fall åter kan bereda allvarsamma vådor just för den institution den skulle värna och befrämja, en sådan lagbestämmelse torde icke vara mycket värd att bibehålla, Här som i så många andra fall är friheten den bästa lagen. iemna den gifta gqvinnan full frihet att förvalta sin enskilda egendom och Bin arbetsförtjenst: säkerligen skall hon med glädje skynda att lemna dem i sin mans händer, om han det förtjenar, hvarom ej, skall hon, med den omtanke och sparsamhet, som utmärka de festa qvinnor, bevara dem till de onda dagar, af hvilka familjen kan blifva hemsökt, I förra fallet blefve ju allting godt och väl utan lagens mellankomst, i senare fallet kter, om någon skulle förlora, icke blefve det familjen, Man skall icke stifta lagar för undantagen, heter det. Det normala förhållandet är och blir. egendomsgemensamhet, endast undaptagsvis kommer motsatsen att ega ryra ; således måste lagen gå ut på egendomsgemensamhet, icke tvärtom. Jag vill nu icke fösta mig vid att här icke egentligen är fråga om att stifta en nylag, utan om att upphäfva en föråldrad, dels öfverfödig och dels skadlig, men jag kan icke underlåta att anmärka, det uti i fråga varande afseende det just är undantagen lagen måste afse, icko tvärtom. De friska behöfva icke vågon läkare, De lyckliga öktenskapen utveckla sig, utan afseende på innehållet af några för dem temligen likgiltiga lagparagrafer, till hvad de böra vara. Ido olyckliga äktenskapen deremot måste lagen träda emellan för att värna den svagas rätt och skydda familjens existens, Egerdomsgemensamhet, sådan den nu af lagen stadgas, är för öfrigt blott en juridisk fiktion. Det är i sjelfva verket mannen som eger allt, hustrun intet, för så vidt i begreppet af eganderätt nödvändigtvis ingår rätten att vidmakthålla och förkofra sin egendom. En framstående svensk jurist har också yttrat, att så länge makarne hafva gemensamt bo, eger hustrun -blott en hvilande samegendomsrätts, Dertill inskränker sig den så mycket omtalade, af svenska lagen stadgade egendomsgemensamheten, En helt annan sak är den verkliga egendomsgemensamhet, som på grund af ingen annan lag än kärlekens finnes mellan tvenne äkta makar, hvilka stå i det innerliga förhållande till hvarandra, att intet kif om mitt eller ditt kan uppkomma. Men den egendomsgemensamheten rubbas ej genom upphäfvande af mannens rätt att godtyckligt förfara, ej blott det gemensamma boet, utan ock hustruns särskilda egendom. Jag nämnde här ofvan orden den svagas rätt, Enligt mitt förmenande har den gifta qvinnang rätt till skydd af lagen icke blifvit vederbörligen beaktad. Hon är dock, äfven hon, en medlem af samhället och i besittning af allmänt menskliga rättigheter såsom alla andra. Dessa rättigheter är det icke nog att teoretiskt erkänna, de måste äfven praktiskt skyddas. Det är väl t. ex. obestridligt, att en gift qvinna, redan i sin egenskap af menniska, eger rätt att sjelf försörja sig genom sitt arbete. Huru är nu denna naturliga rättighet skyddad af den svenska lagstiftningen? Jo så, att allt hvad hustrun genom träget och mödosamt arbete förtjenar, det kan mannen ostraffadt supa upp, åtminstone till dess att efter mycken omgång och många obehag hustrun sökt och erhållit boskilnad. Rättigheten att på hederligt sätt existera måtte väl vara den främsta af alla allmänt menskliga rättigheter. Men en hustru, hvars man låter henns lida nöd och dertill förbjuder henne att för egen räkning drifva något yrke eller näringsfång — hvilket skydd har hon at lagen? Intet, ty den oinskränkta målsmansrätten är familjens palladium, och egendoms gemensamheten en så vacker princip. Det måste dock sanningsenligt erkännas, att svenska lagstiftningen likasom ryggat tillbaka för de allt för långt drifna konseqvenserna af denna princip. Ett par svaga försök att hjelpa upp saken hafva verkligen blifvit gjorda, men så svaga, att derigenom högst obetydligt vunnits, under det att å andra sidan tillskapats anledningar 4311 mahilan anh traagal af manga ha4gnl 13.