vonen xom ID I Fans, var, säsom genom t legrafen redan är kändt, Daily News ko fespondent vid -kronprinsens af Sachsen höj qvarter.. Vi meddela här ett utdrag af hai skildring af förhållandena der. Hans br är dateradt den 2 dennes. SNär jag kom till stadsporten La Che oe — berättar han — hade: en menniskt op samlat sig utanför densamma för a vänta, tilldess den öppnades. Efter ungeft en halftimmes förlopp visade sig en office på muren och ropade: a la porte de Santois Genast ilade vi alla dit; jag kom före d öfrige, emedan jag var till häst, och jag fan porten öppen. En officer granskade alla pas: Jag red långsamt vidare, såg stinnt framfö mig mellan öronen på min häst och blef ick af någon på något sätt anhällen. Ena gån väl inne, mötte jag flere hopar halfdruckn mobilgardister, som ropade: ned med preus saren! Några försökte fatta min häst tyglarne, och det såg farligt ut för mig, d (!en förklaring röra 2 min nationalitet räd .dade mig. Jag blet ej vidare antastad. De var lifligt på gatorna; mest var det män mäniform,. hvaremot. man såg endast få civile Många handelsbodar voro öppna, men ocks många stängda, och allt fanns att köpa til iöfverflöu, utom lifsmedel. Dryckesvaror fann .det tillräckligt, men ingenstädes såg jag nå ;gon drocken, utom i närheten af stadsporten Alla bagareoch slagtarebodar voro stängda och hvad begrafningarnas antal beträffer, si såg jag på min första .ridt: direkt till der xmerikanska beskickningen sex sådana. Jag talade med-cen liniesoldat. Han hade fåt Dog af kriget. -Sacre!: De: hade varit närs deran att döda honom, de förskräckliga preussarne, och han var mycket hungrig, Öfvei allt i staden känner man en fläkt at de ångor, som hästköttet sprider vid kokningen Grand Hötel-är ett -enda jättesjukhus, och satt döma efter flaggorna tyckes halfva Paris vara förvandladt till ett hospital. Mycket ;rörande är okunnigheten omhändelserna i eden yttre verlden. Ar Irland lognt? Ar :Gladstone ännu premierminister? Har prinses:gan Louise gift sig? sådana voro de frågor jag hade att besvara. Dagea efter kapitulationsunderhandlingarmer början föreäkrade man pårisarne, att belägringsarmön ingenting ätit på tre dagar, och att. det snarare var Paris som dikterade vilkoren, än den andra sidan. Ständigt och jemnt fråsade man mig, om icke preussarne samtoch synnerligen voro utsvultne: Om de ej darrade af förskräckelse, då de hörde franctivörernas: namn nämnas; om de ej voro till hälften uppätna af ohyra 0: s. v. Under underhandlingarna,om provianteringen bliv bristen på lifsmedel kännbarare än någonsin. I förgår bröt sig der hungrande ;pöbeln in i saluhallarne och plundrade de der förvarade förråden. Avnat kött än hästkött sfinns absolut icke att få. Man försäkrar mig, satt om jag bjöde -50-pound sterling för en verklig beefstek, skulle ingen kunna förtjena fdessa penningar. I detta arrondissement har iintet bröd blifvit utdeladt. Den, som ej har Runingar, måste helt enkelt svälta. Desynder, för hvilka Paris var beryktadt, tillhöra alla der förfutga: tiden. Några vilja veta, -att den allmänna äystra sinnesstämningen är lika tillgjord, lika teatralisk som den föruotgående heroismea. Men jag tror det ej. Träden på boulevarderna. ha lidit mindre än jag hade väntat, på Champs Eiystes äro de dock alldeles förstörda, Den moraliska verkan af bombarderingen har, såvidt jag kunnat erfara, varit förfärlig! Etter trotsighetten den första dagen började regeringen få lkäcna påtryckningen. Jules Simon yttrade till en af mina vänner, att bombarderiogen RES:t Denie hade förkortat belägringen en vecka. Jag skall i morgon försöka att komma ut igen, hvilket skall vara ännu svårare än satt komma in. r Från Lagey sillögger korrespöndenten sama dåg: Det lyckades mig att ostördt komma ut ur Paris. Annu ha-inga lifsmedel blifvit införda i staden. I mer än ett arrondissement her på två dagar icke längre något bröd utdelatg. Folket befinner. sig i ett för eländigt tillstånd för att kunna göra uppror. ih. , En medarbetare i Gaulois, som ankommit till Brässel, meddelar följande underrättelser som den besegrade staden: Inställandet af fiendtligheterna, hvilket max redan aftonen förut visste af, tog sin början på slaget 12 på natten. Våra fästens och preussarnes eld afstannade plötsligt... Enj. djap tystnad följde på de senaste veckornas . förfärliga oväseo; Befolkningen trodde endast på ett vapenstillestånd, men ej på kapitula-! tionen; om hvilken man ej hade frågat henne hn råds. Tidigt på morgonen tågade invånarne , i Geselle, Montrouge, Faubourg S:t Jacquese 0. 8. sV. hvilka bombregnet hade förjagat, tillbak a tili sina bostäder för att underrätta sig om den anställda skadan. Bombarderingen hade icke medfört så stora förödelser, som man hade fruktat. Några hus voro illa medfarna, ungefär 200 lindrigt skadade, och två eller tre bundra personer hade blitvit dödade eller särade. Man hade vant sig vid bombernäs hvinäsde, och det kostade möda att hindra de nyfikna, bland dem många qvinnor och barn, från att stå och se på, huru bomberna slogo ned. Saint Denis, Pierrefitte, Sarcelles Vitry, Saint Cloud, som ej mer finnes till, samt Le Bourget erbjuda en fåsansfoll anbiick. Men Paris hade helt andra svårigheter att uthärda. Det svarta brödet, blandadt med ris och hafre, utlemnades i otillräcklig myckenhet, 300 grammes om dagen, samt utdelades två gånger i veckan, och man var nödsakad vänta derpå 3 eller 4 timmar , gatan i djupaste smuts och förfärlig köld. Bränsle fattades nästan helt och hållet. samma! ved, till hälften marken, såldes till 5 ranes för 00 . Men den var de flesta för dyr: Zn rätta kostade 75 centimes till 1!2 franc, n mark hundkött 2 till 3 francs, Några srönsaker funnos ej att få. Dödligheten steg ill 4500 personer I veckan (i sista veckan i Jannari dogo mer än 6009 personer). Regeringen medgaf, att lifsmedlen höllo på att taga slut och tillkännagaf på samma gång, att de diplomatiska underhandlingarne åter öppnats, Under min pinsamma och sorgliga resa i: Nord-departementet kunde jag göra nia rada AF Amäiloheten att fortsätta kri