NV Rb rr am AQ Ma os RN VAR med full säkerhet en förening åstadkömmen mellan norra ech vestra jernvägssystemen utan någon uppoffring från statens sida; utligen har ingen kunnat bestrida att Sovallabanan i militäriskt afseende har stort företräde framför Sala-banan. . Då vi sålunda tro oss ega fullgiltiga skäl, att anse Sevalla-banan vara för det allmänna icke blott af lika, utan större gagn, än Salabanan, hafva vi icke tvekat att på detta sätt uttala vår åsigt om Sevallabanans utomordentligt stora vigt oc! betydelse särskildt för det samhälle vi ti Ihöra, och vi hafva funnit oss dertill ega så mycket större anledning, som vi försport, att inom representationen tvifvel föreknnes derom, huruvida den ena eller andra af de ifrågavarande bansträckninarne kan komrta att utöfva större inflytande på ufvadstadens materiella utreckling. Salabanan bereder visserligen hufvudstaden en någorlunda beqväm jernYågsförbindelse med Norr land, Dalarne och horra Westmanland, men den beröfvar dermot Stockholm all utstgt att erhålla en fullt ändamålsenlig jernbana till de för denna stapelstad ännu vigtigare bergslagerna i vestra och sydvestra Westmanland samt Nerike. Dessa bergslager hafva hittills såsom sin haturliga afsättningsort betraktat Stockholm, der de äfven funnit de för jernverksrörelsens bedrifvande nödiga förlagskapital och hvarifrån de hemtat sina konsumtionsartiklar. Mälaren har varit den enda väg, hvarpå rörelsen mellan Stockholm och nämnda bergslager kunnat ega rum, och denna väg är under fem månader af året stängd af is. Så länge vårt land saknade andra transportleder än de naturliga vattenvägarne, så måste man med dessa åtnöja sig, och rörelsen tog då utefter dem sin riktning. Sådant är icke längre förhållandet, sedan äfven vårt land kommit i Mojutande af vidsträckta jernvägsförbindelser, medelst hvilka handel och utbyte kunna oafbrutet fortgå hela året. Denna jernvägarnes vigtiga egenskap, att icke vara beroende af klimatets vexlingar, har till naturlig följd, att rörelsen småningom rager sig helt och hållet till dem, eller att åtminstone en högst betydlig del af de transporter, som förut verkstälts uteslutande på vattenvägarne, numera jemnare fortgå under hela året på jernbanorna. Om då från en rik produktionsort Jernbanorna gå i alldeles motsatt riktning mot vattenvägarne och leda till en helt annan afsättningsort än dessa sistnämnda, så torde det vara klart att. dessa trakters affärsförbindelser, genom en mindre ändamålsenlig bansträckning, blifva från den gamla afsättningsorten tvingade att söka nya. Hvilken oersättlig förlust härigenom skulle tillskyndas så väl bruksrörelsen som hufvudstaden ligger för öps pen dag. Vi hafva visserligen hört framställas den anmärkningen, att då Stockholms hamn en stor del af året är tillfrasen, så skulle den omständigheten att hufvudstaden saknar jernvägsförbindelse med vissa bergslager icke vara af någon betydelse. Denna anmärkning eger dock endast skenbar vigt och härflyter tydligen af bristande kännedom om handelsförhållandena i Stockholm. De gynnsammaste fraktkonjunkturerna härstädes inträffa alltid tidigt på våren innan Mälaren hunnit afkasta sitt istäcke. Då hitkomma en mängd med stenkol, salt och andra importartiklar lastade fartyg, hvilka hafva order att i norrländska hamnar inlasta trävaror för utlandet, De kunna dock icke intaga trälaster utan barlast, och finna det derföre fördelaktigt, att, sedan de i Stockholm losmat, härstädes intaga jern till barlast. Frakterna för detta jern till England, Frankrike m. fl. länder äro betydligt lägre än de vanliga frakterna från vestkustens hamnar, och just i denna omständighet ligger en af hufvudaaledningarne dertill, att det är fördelaktigare att föra jern härifrån till vestra Europa, än från hamnarne på vestra kusten. Vanligen är det dock ganska svårt att tidigt på våren härstädes åstadkomma sorterade jernlaster, emedan förrådet blifvit under hösten ansenligt minskadt och, under nuvarande förhållanden, någon tillförsel från bergslagerna icke kan ega rum förr än Mälarens vestligaste fjärdar blifvit isfria, hvilket i allmänhet inträffar sedan förberörda mest fypsamma fraktkopjunkturer gått till ända. Såedes vore det för hufvudstadems exportrörelse af stor vigt att erhålla sådana kommunikationer med bergslagerna, att dessas produkter kunde, i jemna steg med tillverkningen, utan afseende på årstid, nedsändas till stapelorten, utan alltför stora transortkostnader. Då nu ett enskildt bolag finnes ildadt, hvilket förklarat sig beredvilligt att, ifall norra stambanan drages öfver Sevalla, från sistnämnda punkt bygga jernväg till Köping, hvarigenom afståndet mellan denna stad och Stockholm blefve endast 13,s mil; men deremot icke med någon visshet kan antagas, att jernvägsförbindelse skulle blifva åstadkommen mellan Sala och Köping, samt, äfven om en dylik förbindelse blefve, vare Big genom enskild företagsamhet eller på statens bekostnad, tillvägabragt, afståndet mellan KöPing och hufvudstaden skulle förlängas från 13,8 till 18,5 mil, så kunna vi ur synpunkten af hufvudstadens intressen icke annat än på det lifligaste önska, att norra stambanan måtte varda anlagd i öfverensstämmelse med K. M:ts nåd. proposition. En vigtig fördel, hvilken genom åvägabringande af kort och ändamålsenlig jernvägsförbindelse mellan hufvudstaden och bergslagerna skulle tillskyndas producenterna och derigenom äfven medelbart Stockholms handel, vore jemväl den, att, om lämpliga anordningar vidtogo3, de med jern lastade vagnar, hvilka hitkommo från bergslagerna, skulle kunna på sammanbindningsbanan genom Stockholm föras ned till Stadsgården och derifrån på pråmar direkte ut till de fartyg, som väntade på ernlast. Det inses lätt huru mycken omgång och urau många onödiga kostnader derigenom skulle kunna undvikas. Hvad nu blifvit sagdt gäller till en del äfven om trafiken med spanmål. Det är emellertid icke blott exporten, som skulle hafva fördel af en kort och billig jernvägskommunikation med samtliga de till Stockholms handelsområde af ålder hörande bergslagerna. Äfven för importen skulle en sådan vara af högst väsentlig nytta. Under nuvarande förhållanden måste bergslagerna fylla sina förråd af konsumtionsartiklar för hela vintern innan Mälaren hinner tillfrysa, hvilket vanligen inträffar mycket tidigare på hösten än sjöfarten till Stockholm upphör. I samma mån handelsförbindelserna mellan Stockholm och bergslagerna underlättas, i samma mån måste dessa sistnämndas rörelse på Stockholm ökas. Ju mera man deremot söker att bereda bergslagerna lättade förbindelser med andra handelsplatser, under det att intet, eller åtminstone högst obetydligt, i detta hänseende göres för landets hufvudstad, desto snarare skall dess välstånd undergräfvas, dess ännu, oaktadt ogynnsamma förhållanden, blomstrande handel och industri bringas på fall. Det må derföre icke förtänkas oss, om vi ansett oss i en fråga af så väsentlig betydelse för Stockholm som den om lämpligaste sträckningen för den stambana, hvilken skall förena denna hamn med det inre af landet, känna oss manade att uttala våra billiga önskningar och våra grundade farhågor. Slutligen våga vi tillägga att denna hufvudstad, öfver hvilken hvarje svensk med rätta känner sig stolt, aldrig haft för sed, att söka bereda sig fördelar på det allmännas bekostnad, och voro vi ej innerligt öfvertygade att K. M:t ej uti sin proposition uttryckt hela landets bästa, så skulle vi icke för vår kommuns enskilda fördel vågat uti em så stor fråga höja våra röster. Stockholm den 25 Febr. 1870. I söndags afton hade Stockholms arbetareförening ett talrikt besökt sammanträde, hvarvid enhälligt beslöts att till representanter inom riksdagens båda kamrar inlemna en adress, uttryckande föreningens sympatier för Sevalla-banan. Den af flera hundra medlemmar bestående murareföreningen lär äfven hafva beslutit att aflåta en dylik adress. RESER PTO SA — I mA AA rt RA 4 kt JA JA — MA FR AA Mn —— -mIr ——— , M mm mr MO ARA Os SA jet RS ft fr Järet fr nd PA bet FrnR Jönn Jä JA — RA fr AV br Fr ZA PR RR nt Ft I FA PR