mössa; — hon hade alltid vackra och eleganta mössor. Miss Delves, var så god och säg mig om pi tror att min moster blir frisk ? Vi skola hoppas det, ljöd svaret. Men mr Edwin Barley är utom sig af oro för utgången af hennes. sjukdom., Men hvad tror ni? Miss Delves var sysselsatt med att kamma sina silkeslena, blonda lockar. Hon lindade två kring sitt finger innan hon svarade: Jag tror att hon blir frisk. Visst är hon illa sjuk, — ja, mycket; men så har hon också ungdom att stödja sig till År hon farligt sjuk ? Utan tvifvel. Men huru många lifsfarligt sjuka höra vi icke dagligen återfå helsan? Det värsta är hennes grufliga oro; läkarne äro ingalunda nöjda dermed. Visstinte vore det besynnerligt om hennes tillfrisknande försvårades genom de ledsamheter som inträffat här i huset. Jag förmodar: hon förut haft stark helsa? Mamma brukade säga att alla Carews hade god helsa. De bli i allmänhet gamla. Charlotte Delves vände sig om och såg på mig. Din mor blef ej gammal. Hon dog ung har jag hört. Mammas dödsorsak hade sin grund deri att hon en gång i Ostindien skadade sig. Ack, miss Delves! kan alls intet göras för min moster Selina? Min söta vän, allt som är möjligt skall utan tvifvel göras. Doktorerna tala om att hela hennes kroppssystem tagit skada, men som sagdt, hon är ja så upg! Du bör inte känna dig så orolig; det gagnar ändå till intet. Hade du en rolig promenad? Ja.n Lockarne lågo nu i prydli fning och en atktr spetsmössa krönte verket. n tog