berättelser, som afgifvits af prins Pierre och den öfverlefvande af de båda sekundanterna, hr Ulric de Fonvielle, i flera afseenden, och särskilt i fråga om den hufvudsakligaste omständigheten, om Victor Noir slagit till prinsen, eller om denne skjutit ned honom utan någon förolämpning från hans sida. Det förra påstår prins Pierre, det senare hr de Fonvielle. I väntan på att det verkliga förhållandet skall bli utredt af den undersökning vid domstol, hvarom regeringen gått i författning, meddela vi här nedan båda parternas berättelse. Ulric de Fonvielles är af följande lydelse: Den 10 Januari 1870, kl. 1, begåfvo Victor Noir och jag oss till prins Pierre Bonaparte, Rue TAutenvil, 59; vi hade blifvit skickade af hr Paschal Grousset, för att af prins Pierre Bonaparte begära upprättelse för några mot hr Paschal Grousset förolämpande artiklar, som förekommit i LAvenir de la Corse. Vi lemnade våra kort åt två betjenter, som stodo vid ingången, och man införde oss i ett litet rum till höger i bottenvåningen. Efter några minuters väntan förde man oss en trappa upp; vi gingo genom en vapensal och kommo slutligen in i en salong. En dörr öppnades och hr Pierre Bonaparte inträdde. Vi gingo emot honom, och följande ord vexlades emellan oss: Vi komma, min herre, från hr Paschal Grousset, för att till er öfverlemna ett bref.n I kommen således inte från hr Rochefort, och T tillhören då ej hans handtlangare? Vi komma, min herre, för en annan angelägenhet, och jag ber er läsa det här bretvet.n Jag räckte honom brefvet. Han gick fram till ett fönster för att läsa det. Sedan han läst det, kramäde han ihop det och kom åter fram till oss. ; cJag har utmanat hr Rochefort, sade han, emedan han är packets fanförare. Hvad hr Grousset beträffar, har jag ingenting att svara honom. Gören i er solidariska för dessa kadaver (charognes)? Monsieur, svarade Jag, vi komma till er, för att lojalt och som gentlemen utföra det uppdrag vår vän anförtrott 0ss. Gören I er solidariska för dessa uslingar? Victor Noir: svarade honom: a Vi äro solidariska för våra vänner.c Prins. Bonaparte-tar då plötsligt ett steg framåt och ger, utan någon utmaning från vår sida, med verstra handen Victor Noir en örfil; på samma gång drog han upp en revolver med tio pipor och spänd hane, som han höll gömd i fickan, och afsköt den på ett par stegs afstånd mot Noir. Noir spratt till, satte -båda händerna för bröstet och störtade ut genom dörren, hvarigenom viinkommit. Den fege mördaren kastade sig då öfver mig. och lossade mot mig ett skott på några stegs afstånd. Jag tog då en pistol, som jag hade i min ficka, och medan jag sökte få ut den ur fodralet, störtade den eländige mot mig; men då -han såg mig beväpnad, tog han ett steg tillbaka, ställde sig fram för dörren och sigtade på mig. Jag märkte nu det försåt, hvari vi fallit, Inseende, att om jag sköt, man ej skulle underlåta att säga, att vi varit de angripande, öppnade jag en dörr bakom mig och rusade ut, ropande: Mord! Mord! Just som jag skyndade ut, lossades ett andra skott, som på nytt genomborrade min paletot. På gatan åter fann jag Noir, som haft styrka att gå utför trappan — och som nu låg döende. Sådant är det verkliga förloppet åf händelsen. Jag väntar en snabb och exemplarisk bestraffning af detta brott. Ulric de Fonvielle. Helt annorlunda låter den version, som -prins. Pierre i: Figaro gifvit af saken, En af medarbetarne i denna tidning, som. straxt efter den blodiga katastrofen uppsökte. prinsen, meddelar derom följande. Jag är — så berättar denne —personligen bekant med prinsen. Jag anser. nödigt att. förutskicka. denna .omständigbet, för att förklara den öppenspråkiga ton, hvarmed jag yttrade följande: Prins, sade jag, i afton och i morgon skola alla tidningar vara fulla at denna händelse. De mest stridiga versioner skola vara i omlopp. Vill ni tillåta mig ge erettråd? Godt, jag hör er. Jag uppmanar er då vid er ära att vid detta tillfälle ej yttra någonting annat än som håller sig inom gränserna för den strängaste sanning, följderna må för öfrigt bli hvilka-som helst. Hvad ni fordrar af mig, svarade han; är så mycket lättare som jag redan och tjuga minuter sedan händelsen förefallit, medan jag ännu hade allt i friskt minne, troget nedskrifvit alla omständigheterna: Kom med mig in i mitt kabinett! Denna förklaring ligger på mitt skrifbord. . Jag gick, åtföljd af tre andra personer, in i kabinettet. — Pierre Bonaparte tog från sitt skrifbord ett stort fullskrifvet pappersark och räckte mig det. Läs upp det högt, sade han. Jag återger här detta dokument, helt och hållet skrifvet med prinsens egen hand. Jag öfverlemnar det åt offentligheten utan att bifoga några kommentarier: De kommo in till mig med händerna i fickorna, med hotande min, samt räckte mig följande brefParis den 9 Januari 1870. Till Hir Ulric Fonvielle och Victor: Noir, medarbetare i La Marseillaise. Mina kära vänner! Jag sänder, här innesluten, en artikel, som ny. ligen under hr Pierre Bonapartes namn blifvit of fentliggjord och är full af de gröfsta förolämp ningar mot redaktionen at Revanche, Corsica demokratiska tidning. Jag är enafgrundläggarne och redaktörerna af Revanche, hvars representan jag tillika är i Paris. Jag ber er, mina bästa vän ner, att ni å mina vägnar villen bege er till hr P N. Bonaparte och af honom fordra den upprät telse, som ingen man med heder i bröstet unde dessa omständigheter får vägra. ve Mottag försäkringen om min fullkomliga tillgif venhet. Paschol Grousset. Sedan jäg läst brefvet, sade jag: Med h Rochefort mycket gerna, med en af han handtlangare — nej! Läs: brefvet! sade den större, Victor Noir