lunda ligger och måste ligga, enligt grundlagen, i I representationens band att afgöra de ordinarie anslagen. Det vore både oriktigt och oklokt, attresonnera på motsatt sätt; oriktigt, då man ej har srundlagon att stödja sig på. samt oklokt isamma mån befaras måste, att ett bestridande. af representationens rättighet till en afgörande röst härutinnan komme att förorsaka otaliga slitningar samt obenägenhet hos representationen att gå regeringen till mötes. Sålänge denna principfråga ej vore afgjord, skulle alltid budgeten komma att lida. På samma gång talaren således fullt erkände representationens rätt att afgifva sin röst äfven i fråga om ordinarie anslagsfrågor, ville talaren dock allvarligen motsätta sig alla missbruk af denna rättighet, liksom han varnade för rubbningar i anvisade dylika anslag, för såvidt ej särdeles talande skäl dertill förefunnes. Talaren upprepade sitt yrkande af anslagets bestämmande till 27.000 rår. Frib, Silfversehiöld fann riksdagens rätt att besluta uti ifrågavarande hänseende stöda sig på oförtydbara ord. Varnåde dock för att, utan särdeles trängande skäl, upprifva ett en gång fattadt beslut i ordinarie anslagsfrågor. Hvad särskildt beträffade det anslag, som utskottet nu yttrat sig om, och sor vore ett s. k. reservationsanslag, kunde talaren ej finna annat än att det varit utskottets pligt att, då en behållning i flera år här reserverats, derå fästa uppmärksamheten för att få önsklig nedsättning i anslaget. 5 Frib. Stjernblad gillade den åsigt grefve af Ugglas framlagt, men röstade af finansiella skäl för K. M:ts proposition. Grefve Posse förundrade sig ej öfver att hr Nordström så ifrigt motsatt sig len ifrågasatta rättigheten för representationen att besluta ändring eller nedsättning i ordinarie anslagen. Denna talare tycktes nemligen förnämligast grunda sina Asigter frän så långt aflägsna tider som konung Carl XI:s, d. v. 8. från enväldets dagar. Med de konstitutionelt monarkiska principerna, som anses vara rådande i desså tider, vore det dock mera förenligt, att representationen äfven har något att säga med i dylika frågor. Tal. trodde äfven att regeringen skulle finna sin fördel uti att represen-, tationen deltager i bestämmandet af dessa skattefrågor. Och ville regeringen sätta sig.emotrepresentationen blefve det som när vissa individer vilja. sätta sig mot strömmen. Tal. Hade helst sett om regeringen hade tagit initiativet i denna fråga. Den största sparsamhet bör iakttagås,, är dagens lösen. Javäl, men den största sparsamhet bör äfven exeqveras, och det är omöjligt att göra.detta, utan att vidtaga inskränkningar i den ordinarie budgeten. På samma gång han beklagade, att regeringen ej proprio motu gjort detta, påyrkade han bifall till utskottets förslag. H. exe. frib, de Geer ansåg sig kunna med grundlagen i hand bevisa att åtskilliga anslag funnos, som ER ag ej eger Fätt att rubba; till dessa anslag hörde sådana som röra tredje mans rätt samt sådana institutioner, hvilka grunda sig på lagar, som representationen ej eger att ensamt upphäfva. I öfrigt ville tal. ej förneka, att ordinarie anslag kunde finnas, i afseende hvarå grundlagen ej innefattar bestämda förbud; men densamma innehåller dock i allmänhet en -grundsats om de-ordinarie anslagens stabilitet, som hör respekteras om ock undantagsförhållanden kunna inträffa, som rättfärdiga en anslagsnedsättning. För sin del viile tal. ej pedantiskt uppträda mot en så obetydlig nedsättning, som nu ifrågasatta; men att söka fråntaga regeringen en reserverad behållning. som hon nyss bemyndigats att använda till annat ändamål, ansåg tal: ej lämpligt; det skulle icke för regeringen blifva någon särdeles kraftig sporre till -sparsamhets iakttagande. Tal. slutade i öfrigt med det förklarande att en uttalad grundsats vore af alltför högt värde för att man borde rubba densamma blott för ått kunna indraga några 1000 rdr Grefve v. Platen talade i afseende på principen ji likhet med grefve af Ugglas. men ansåg att klokheten bjöde att i punkter i fråga gifva efter för K. M:ts begäran. Hr Wern vari visst fall af tanke som frib. de Geer: att de anslag ej böra af riksdagen vidröras hvilka afse tredje mans rätt eller de institutioner, som tillkommit på grund af lagar, dem representationen ensam kan ändra, men i öfrigt ansåg tal., vore representationens rätt att besluta uti ordinarie anslägsfrågor obestridlig. Utskottet håde FREE att föreslå nedsättning i K. M:ts begäran i denna punkt endast uppfyllt sin skyldighet. Tal. ville dock ej större nedsättning i anslaget än den grefve af Ugglas föreslagit. Den praktiska påföljden af den åsigt, att de ordinarie anslagen ej finge nedsättas skulle för öfrigt blifva den, att inga anslag vidare uppfördes på ordir de också vore aldrig så behöfliga, och denna åsigt skulle äfven i andra afseenden vara menlig för statens utveckling. Hr Leyonancker ville till protokollet få anfördt in åsigt derom, att utskottet genom dess hemställan i denna punkt eluderat 64 -S R. F: Yrkade bifall till K. M:ts proposition. — Grefve C. G. Mörner fästade uppmärksamheten på, att det funnes en vigtig och essentiel skilnad mellan ordinarie och extra ordinarie anslag: om korungen upplöser riksdagen, innan statsregleringen blifvit beviljad, fortfara de ordinarie anslagen att utgå, hvilket deremot icke är förhållandet med de extra. Hr Hazelius talade mot representationens rätt att bestämma deordinarie anslagsfrågorna samt komplimenterade h. exc. frih. de Geer. Utgången af denna. jun blef, att kammaren. med 63 röster mot 40, eslöt anslagets nedsättande till 27,000 rår, såsom grefve af Ugglas yrkat, Minoriteten röstade för afslag å utskottets hemställån samt bifall till K. M:ts proposition. Vid föredraghing af tredje punkten mom. a. deri föreslagits att för sjöexpeditioner till handelns skyddande må från sjette hufvudtiteln öfverflyttas ett årligt anslag af 150,000 rdr, att tilläggas anslaget till exercis af flottans bemanning, hvilket senare derigenom från 40,000 rår skulle höjas til 630.000 rår, beslöts, enligt yrkånde af grefve C. G. Mörner, frih. Beck-Friis, herr Wwrn och grefve Hen, Hamilton, anvisande af 150,000 rd till förstnämnda ändamål, kvaremot kammaren afslog den ifrågasatta sammanslagningen af de båd: anslagen. RE Öfriga punkter i femte hufvudtiteln godkändes utan någon nämnvärd diskussion; i öfverensstäm melse hvarmed kammaren — i likhet med hvad äfven skett i andra kammaren — således bevilja de för sjömätningar och sjökartekontorets verksambet 60.000 rår: till lifräddningsansralterna på rikets kuster, 10,000 rdr; till 4 grofva kanoner 80,000 rdr; till anskaffande af-tidsenliga gevär för sjövapnets trupper 33,000 rdr samt till försök med undervattensminor 10;060 rdr. I sammanhang med behandlingen af ofvannämnta hufvudtitel beslöts äfven att af de under åen 1867 och 1868 uppkomna besparingarne Fyroch båkmedel en summa at 200,000 rår skall till riksgäldskontoret öfverlemnas och uti detta verks allmänna rörelse ingå, men under namn af Lotsoch Fyrinrättningens reseryfond å särskildt konto bokföras, för att; i händelse genom möjligen inträffande olyckshändelser eller af annan orsak de för lotsoch fyrinrättningen tillgängliga medel skulle befinnas otillräckliga, enligt K. M:ts disposition, i mån af benof, lotsoch fyrinrättningen tillhandahållas. Samtliga punkterna af statsutskotte:s utlåtance angående Sjette huivudtiteln biföllos af kammaren, med undantag af n:r 6: om anslag för ekonomiska kartverket. — Utöfver det för ofvannämnda kartverk å ordinarie stat uppförda belopp, 6000 rdr, hade:K. M:t äskat ett extra anslag af 20.000 rdr för ånbetena i Norrbottens län och 40,000 rår för a na i öfriga