Article Image
STOCKHOLM den I Mars, Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning af hr Ola Jönssons i Kungshult förslag om tillsättande af en komite för undersökning af eganderättsförhållanden inom landskapet Skåne, berör en af riksdagens mera framstående fårgor. Ehuru utskottet kommit till det slut, att komitens arbeten väl kunde blifva af historiskt intresse, hvars bevakande dock lämpligen kunde öfverlemnas åt provinsens fornminnesförening eller enskilda forskare, men att de praktiska resultaten deraf för kronan och frälsebönderna skulle blifva alldeles inga eller högst obetydliga, hvarföre utskottet hemställt, att ifrågavarande motion måtte lemnas utan vidare afseende, innehåller dock utlåtandet ett yttrande. som är af den allra ömtåligaste beskaffenhet. Sedan utskottet nemligen omförmält, att på senare tiden inträffat, att hemman i Skåne, hvilka dittills förmenats vara kronoskattehemman och såsom sådana gått i köp man och man emellan, uppå talan af vederbörande kronoombud förklarats vara rena kronohemman och derföre tillerkänts kronan, tillägger utskottet, att flera upptäckter af dylik art möjligen skulle kunna göras af den föreslagna komiten, men att samma upptäckter otvifvel aktigt skola göras under fortgången af arbetet i och för upprättande af de nya jordeböckerna. Ett sådant yttrande å utskottets sida synes oss egnadt att åstadkomma en allmän osäkerhet i fråga om eganderätten. Väl söker utskottet lugna denna farhåga dermed, att vinsten för kronan icke kan blifva annan än den ringa penning, hvarmed den förre egaren får återlösa den honom frånvunna jorden, hvarföre motionärenskomiteåförslag icke anses förtjena understöd, men då jordebokskontoret hvilken dag som helst kan göra en mängd sådana för den enskilde obehagliga upptäckter, som dem Hr Ola Jönsson velat tillsätta en komite för att verkställa, samt, efter hvad utskottet upplyst, kronan låter genom sina ständiga ordinarie embetsverk och tjenstemän tillse och bevaka sin rätt och skydda sig mot förluster, så finnes ingen säker eganderätt i Sverge, åtminstone förr än de nya jordeböckerna blifva färdiga. Vi kunna icke förstå, hvarföre utskottet blott vidrört den skada och det obehag, som härigenom skulle drabba en eller annan förment skattebonde. Är utskottet så säkert på att ej fa jord finnes, som i-de nu gällande jordeböckerna är upptagen såsom frälse, om hvilken vid närmare undersökning kan visas att den fordom tillhört kronan, men ej med hvad rätt den henne frångått. Väl innehåller den af hr finansministern i andra kammaren åberopade k. kungörelsen den 23 Maj 1857, att allt sådant, som uti 1793, 1795-ocH 1797 års samt senare jordeböcker iakttagits, skall å kronans sida såsom laga kraftvunnet anses, men denna kungörelse, som endast handlar om sättet för de nya jordeböckernas upprättande, lärer icke kunna anses upphäfva hvad af ålder gällt såsom lag, nemligen att kronans, städernas och publika verks jord icke är föremål för rg Den om detta ämne gällande 805 års förordning angår endast egendom af sådan beskaffenhet, att derom emellan enskilda personer kunnat afhändlas.. Om således någon fast egendom blifvit kronan olagligen afhänd och statens embetsverk och tjenstemän iakttaga kronans rätt, så finnes aldrig någon trygghet för kronans anspråk: Om nu riksdagen skulle taga utskottet på orden och anslå tillräckliga medel till jordeboksarbetets fortsättning, så att deti vår tid kunde slutas; ty med den nuvarande arbetskraften kan något slut på detta arbete ej förutses, så skulle måhända långt större rubbningar i eganderätten inträffa än dem hr Ola Jönssons motion afsåg. Och ej må man inbilla sig, att det endast skulle blifva kronoskattebönder, såsom utskottet låter förstå, som häraf skulle blifva lidande; men sådan är alltid följden, då mar börjar röra: vid gamla orättvisor, Den ena upptäckten leder till den andra.

11 mars 1869, sida 2

Thumbnail