DANHARK. I folkethingets plenum den 9 dennes diskuterades följande till konseljpresidenten framställda interpellation rörande striden på Als år 1864: cAnvser icke konseljpresidenten nödvändigt att efter den på senaste tiden uppkomna offentliga debatten rörande vissa delar af striden på Als den 29 Juui 1864 låta underkasta de högre miltärbetälhafvarnes uppförande vid detta tillfälle en fullständig undersökning af en af militära och civila krafter sammansatt komite? Denna interpellation inleddes med ett allvarligt och varmt föredrag af B. Christensen, som isynnerhet lade vigt på undersökningens betydelse för andan inom sjelfva armen och för öfrigt framhöll, att afsigten icke var att fordra ansvar och nedkalla straff, utan blott att anskaffa fullkomlig upplysning och bringa sanningen i dagen. Man skulle icke nu ha tagit ihop med denna sak — förklarade talaren — om icke debatten hade bragts å bane i de mest spridda danska tidningarne i anledning af en regeringshandling, nemligen atskedandet af en af alla erkändt tapper krigare (öfverste Myhre). Samlade mar nu de data, som framkommit genom Myhres och hans förmäns offentliga förklaringar, så visade sig af dem, att den 6:te brigadens förhållande nämnde dag var ytterst olyckligt och ödesdigert. Tillade man härtill öfriga framkomna data, så kunde man väl lemna det enstaka afskedet åsido, men icke anspråket att dessa förhållanden gjordes till föremål för en pålitlig undersökning. Den afskedade. hade dessutom begärt krigsrättsundersökning för att rentvås från de beskyllningar, som hans förmän offentligt och på ett icke vackert sätt riktat emot honom; men regeringen hade förnekat honom en sädan undersökning och derigenom handlat emot hvad man eljest ansåg rätt och billigt — Konseljpresidenten svarade, att regeringen icke ansåg en sådan undersökning som den i interpellationen antydda ändamålsenlig. Myhres afsked, för hviiket han till den yttersta gränsen påtog sig ansvaret, stod icke i samband med Als-affären, och general Bilow, som hade uttalat detta, hade derigenom gjort sig skyldig till en otillbörlig indiskretion. Sedan hä efter Mällen, B. Christensen, Nyholm och Adler haft ordet och föranledt konseljpresidenten till förnyade korta yttranden, föreslog B. Christensen en temligen vidlyttig dagordning, som framhöll önskvärdheten af en omfattande undersökning, men uppsköt ytterligare mått och steg till efter de förestående valen. Konseljpresidenten törklarade sig på regeringens vägnar äfven motsätta sig denna dagordning, Geert Winther sade sig vilja. föreslå vissa förändringar i denna, och under dessa omständigheter uppsköt talmannen förhandliogen till följande dag, på det att dagordningen. under tiden måtte hinna tryckas. I Newyork Herald meddelas en öfversigt af den angående de danska vestindiska öarnes försäljning till. Förenta Staterna förda korrespondens, som meddelats nämnda staters senat. Man finner deraf, att förslageti Jan. 1865 utgick från Förenta Staternas utrikesminister Seward med presidenten Lincolns samtycke, och att i läng e tid derom samtalades kovfidentielt mellan honom och general Raaslöff, samt att mani början strängt vakade öfver underhandlingarnes förbemligande. Planen tyckes icke genast ha gynnsamt upptagits ar danska rege ingen, i hvars tänkesätt dock någon förändring uppstod, när ministören Frijs kom till styret. Piesidenten Johnson visade sig gynna planen, och uvderhandlingarne, som emellanåt hvilide, men åter ine i förtrulighet, fingo först en. officiel karakter, då Seward vid Raaslöffs afresa till Europa i en depesch af den 17 Juli 1866 gjorde ett bestämdt anbud på Öarvue Korrespondensen slutar med eu. längre depeschveximg mellan Seward och amerikanska sändebudet i Kjöbevhavn, mr