sanning förhatliga ansvaringssystem. Men såvidt jag kunnat finna, låter detta sig Gl göra genom någon förändring i tryckfrihetslagstiftningen; som icke skulle medföra åndra mycket stora olägenheter för tryckfriheten. Att uppställa bestämmeiser om kåätioner, om vissa qvalifikationer för en tidningsutgifvare o. 8. Vv. är ytterst vanskligt. De skulle medföra oberäkneliga hinder och svårigheter, hvilka drabbade presse i allmänhet, men alls icke hindrade sKandalen. Dylika restriktioner äro jemförliga med det gudskelof nä mera utdömda pass-systemet, som endast generade och trakasserade hederligt folk, iien icke gjorde skälmarne ringaste afbrött. Den i offentligt tryck ifrågasatta bestämmelsen, att författare som Un der artiklar satte sitt namn eller för dem lemnade vederbörlig namnsede!, skulle för dem sjelfva få ansvara, anser jag i yttersta grad olämplig. Den skulle kunna leda till ökadt pressmissbruk och ett mångdubbladt ansvaringssystem. Fnheten i det moraliska och juridiska engvaret anser jag vara en af de yppersta grundpelarne i vår lagstiftning om tidningspressen. Af den, som egnar sig åt det kallet att utgifva en tidning, kan man vänta och fordra att han i någon mån gör sig reda för tryckfrihetslagen. Hurt lått skulle icke deremot en möngd tillfäiliga insändare bli lagbrytare, om de på eget ansvar skulle publicera sina artiklar, Hvarje tidningsutgifvare vet mer än väl, att mången af dem, som bittert klandra pressen för dess skärpa i ton och andra låter, när han sjelf någon gång skrifver en uppsats öfver en sak som litigt intresserar honom, gör sig skyldig till så skarpa personliga utfall och en sådan öfverdrift i framställningen, att det är omöjligt för en moraliskt och juridiskt ansvarig redaktör att ge offentlighet deråt. De större tidningarnes papperskorgar äro ständigt fulla med alster af denna art, Et bevis på, huru menligt redan splittringen i det moraliska ansvaret verkar, Hår man t. ex. i jlandsortstidningarnes kofröspondenser från Stockholm. Hedervårda redaktörer af landsortsblad, hvilka skulle skygga tillbaka för att i sina blad sjelfva producera någonting som vore blottadt för ll sanning eller af skandalös art, intaga deremot ej sällan lögnaktiga och skandalösa korrespondenser, för hvilka de frånsäga sig den moraliska ansvarigheten! som de inför sin publik välta på en atlägsen anonym skribent i hufvudstaden. Min mening är, att publicistmötet bör verka ör det faktiska upphörandet af ansvaringssystenet, genom att inför landet och inför dess publivitet uttala den meningen, att det är orätt, orimigt och vanhedrande att under nuvarande förhålanden begagna ansvaringar. Jag anser det äfven inskligt, att mötet i sammanhang hörmed uttalar len åsigten, att å hvarje nummer af en tidning ör vara tydligt utsatt, hvem som är tidningens edaktör och ansvarige utgifvare.