DI WULUBILUWIILNNL Ch 3 FCPP,; Tryckfrihetslagstiftningen. IL Den som betraktar de statsstyrelser i äldre och nyare tider, hvilka icke fördragit tryckfriheten, blir öfverraskad af att finna, huru de förfallit, icke direkt till följd af något inrotadt fel i institutionerna, utan derigenom att nationalandan sjunkit och genom den korruption som uppenbarat sig hos folket och dess styresmän. John Hussell. j Af alla de friheter, som höra till den se-l nare tidens politiska segervinningar, är ingen vigtigare än pressfriheten,. Utan densamma bli alla de institutioner, på hvilka ett fritt! samhällsskick grundar sig, endast och flärd, liflösa former utan betydelse. Detta är en sanning, som allmänt erkännes. Ingen,som icke öppet hyllar absoiutistiska tänkesätt, vill gerna att man hyser tvifvelsmål derom, att han icke är varm vän af tryckfriheten och till fullo erkänner dess gagn och nödvändighet. Det är endast tr ckfrihetens missbruk man vill förekomma. Bort med alla dåliga tidningar, bort med hvarje oädelt bruk af yttranderätten; men lefve tryckfriheten! Så ungefär yttrar sig Napo1eons regering och den devouerade majoriteten i lagstiftande kåren, när de förorda och dekretera bestämmelser, som göra pressen fullkomligt beroende af regeringsmaktens godtycke. Någonting dylikt yttrade utan tvifvel äfven Isabella II:s ministrar, när de undertryckte hvarje sjelfständig tidning och drefvo redaktörerna i landsflykt, för så vidt de icke blefvo arkebuserade. sken Om pressen vore ofelbar, skulle den ickej ha några resonerande motståndare; den skulle då endast falla för våldet, tillsammans med de öfriga samhällsfriheter. Men nu är pressen endast ett uttryck af den menskliga ; ; tanken, som är ställdt under det allmänna l: omdömets kontroll; den laborerar med de inskränkningar och förvillelser, som vidlåda l allt menskligt och liksom tankekraften och talförmågan kunna missbrukas och i stor utsträckning bli missbrukade, så är äfven fallet med pressen. Då blir frågan den: i hvilken mån kunna missbruken genom på förhand vidtagna bestämmelser förekommas, utan att sjelfva friheten derigenom kränkes? Det mål, man upställer för sig, då man vill söka restrik-! tioner i fråga om tryckfriheten, är vanligen det, att förhindra lögnen, skandalen och de personliga injurierna, utan att derigenom ägga hinder 1 vägen för den frimodiga sanningen, äfven om denna skulle vara mindre behaglig för de maktegande. Men det är just detta, som visat sig vara ett i ytterlig grad svårlöst problem. De som icke närmare satt sig in i saken tro det vara någonting helt enkelt, att dekretera några bestämmelser i detta fall, men då man dervid kommer från de allmänna och obestämda frasernas område till bestämdt formulerade stadganden, visar det sig, att saken är långt kinkigare än man kunnat föreställa sig och att man af nitälskan mot vissa olägenheter lätt kan komma att framkalla andra, som äro långt större och vigtigare. De funderingar i afseende på förändringar i tryckfrihetslagstiftningen, som på sista tiden uppenbarat sig i vårt land, härflyta utan tvifvel från en mot den s. k. skandalpressen uppretad opinion. vän till folkfriheten, önskar att man kunde vidtaga några mått och steg, som stäfjade skandaltidningarnes ofog, utan att derigenom Mången, som är verklig i ringaste mån skada tryckfriheten i allmän. het. Vore detta möjligt, så vore sådant naturligtvis af stor vigt för hela den hederliga tidningspressen ; ingen skulle ega så stora skäl att önska framgång åt dylika planer som den rättskaffens publicisten, som lider af den solidaritet, hvari han i viss mån kommer med skandalskrifvarne, derigenom att den allmänna meningen, till följd af missbruken, missaktar pressen i sin helhet. Han inser mer än väl, att farorna för tryckfriheten i ett land, der den är lagligen befästadjoch der olagliga kraftåtgärder icke äro att befara, icke kommer från den fria politiska diskussionen öfver regeringshandlingar och styrelseprinciper, äfven om den vore häftig och passionerad, utan från obefogade angrepp mot enskilda personer, injurier, falska rykten och insinuationer, illvillig inblandning i det privata lifvets förhållanden — allt saker, som icke ha någonting att skaffa med den politiska friheten, men som tjena till att vända den allmänna meningen mot pressen, till stor skada för friheten. : Men publicisten, som under en mångårig verksamhet haft tillfälle att närmare reflektera häröfver och sätta sig in i detaljerna af dessa förhållanden, vet också mer än väl, att det är hardt nära omöjligt att påhitta några lagbestämmelser, som skulle förhindra skandalen, utan att på samma gång lägga band på tryckfriheten; han vet, att smädeskrifvaren skulle finna tusen sätt att kringgå dessa band, hvilka deremot skulle kunna under vissa förhållanden vara till stort men för den hederlige och redbare skriftställaren. Posttidningen medgaf redan förlidet år i en artikel om våra pressförbållanden vanskligheten af och det illusoriska i sådana försök. Revidera gerna tryckfriheten — utropade det officiella bladet — men tro blott icke, att man vinner annat än ett palliativ mot detta samhällsonda, mot skandalskrifveriet i gröfre mening, ännu mindre mot detsamma i mera polerad form; hvarken Monthyonska