väl LVILVEJGKLIRL, MULUVINAd HaSOL aAlblag Puruc 9 viljas. — Hvad beträffade kammarens beslut sis lidne riksdag i fråga om patrontillverkningen v Marieberg, så hade kammaren endast ställt a Åslaget för nämnde ändamål till Kong. Maj: disposition, men undvikit att dervid fästa vilk om tillverkningens bedrifvande vid Marieberg, hvi T ket deremot diskussionen ådagalade icke vara kan marens önskan; fritagande tal. på den grund kan maren för ansvaret för derutinnan möjligen begå get misstag. Vore det meningen att vid Carlebor inrätta ännu en dylik verkstad, så vore dett misshushållning, och då borde anslaget till Maric bergs verkstad icke hafva beviljats. Grefve Posse. Utskottet hade tillstyrkt bifall ur der förutsättning af att ett laboratorium vid Stock holm vore oundgängligen nödvändigt; men då de nu blifvit upplyst, att annän byggnad finnes fö ändamålet tillgänglig, så yrkade tal. afslag. Hr Adlersparre ansåg det vara ett fåfängt be mödande att från kammaren vältra skulden fö misstaget vid anslaget till patronverkstaden vi Marieberg, enär kammaren otvifvelaktigt visste, at verkstaden skulle dit förläggas, utan att protester: deremot. Statsrådet Abelin. K. M:t har redan gifvit be fallning om anläggande vid Carlsborg af en nm verkstad för kopparpatroners tillverkning, emedai vid Marieberg, äfven sedan en ny maskin kommi till, endast kunde tillverkas 4, millioner patrone eller blott halfva det antal, som för redan bevil jadt anslag årligen kan tillverkas och som är de minsta, hvarmed man kan vara nöjd, eller 130 st pr gevär. Af omtanke att ej koncentrera en till verkning, som den ifrågavarande, hade anläggnin gen vid Carlsborg blifvit befalld, och skulle kost naderna bestridas af besparingar. Hr Mannerskantz ansåg den ifrågasatta labora toribyggnaden nödvändig, emedan det vore ai utomordentlig vigt att vid utbrottet af ett krig hafva ammunition i tillräcklig mängd, helst man i annat fall icke kunde hinna att i hast tillverka det som fattades. Och då nu funnes manskap, som behöfde öfvas i tillverkningen deraf, utan att det medförde någon särskild kostnad, ansåg tal. det vara den största misshushållning att neka det begärda anslaget och yrkade bifall till K. M:ts proposition. Frih. Gripenstedt. En ledamot af engelska öfverhuset hade en gång sagt, att ingen post vore så farlig som krigsministerposten; ty under fred vore han ifara att bli hängd för hvad han gjorde och under krig för hvad han underlåtit att göra. Denna erfarenhet hade tal. funnit bekräftad. Hvad den föredragna punkten beträffade, så ansåg tal. så vigtigt att ega riklig tillgång på ammunition, att han icke vilie taga på sitt ansvar att neka det begärda anslaget. — Det hade förundrat tal,, att statsutskottets ledamöter, som i utskottet allesammans tillstyrkt den k. propositionen, nu varit så snara att yrka afslag derpå. Man skulle verkligen vara frestad tro, att krigsministerns upplysningar varit af beskaffenhet att omvända statsutskottets åsigt, ehuru det i verkligheten bort vara tvärtom. Frih. Liljencrantz ansåg våra krigsministrar ingalunda hafva sväfvat i den af den föregående tal. antydda faran, ty här hade litet eller intet blifvit gjordt. Då det nu icke vore fråga om attfhindra ammunitionstillverkningen, utan endast att inskränka den till det oungängliga, såg tal. för närvarande intet skäl till bifall. Hr Hedlund höll före, att den omordade faran för våra förra krigsministrar borde hafva varit ganska stor, ty tvifvelsutan hafva de gjort mycket, — då fråga varit om att begära anslag. Tal: hoppades att vår krigsstyrelse så sörjt för armåns mobilisering, att vi ej stå utblottade i händelse af krig, hvilket vore så mycket angelägnare i ett land som är fattigt liksom Sverge. Yrkade afslag. Hr Hierta yrkade afslag. Hr Adlersparre ville hvarken hänga krigsministern eller Temna fäderneslandet i fara, och hade rott att han såsom representant skulle ega rätt wtt uttala sin åsigt utan att bli föremål för så skarpa beskyllningar, som4 här varit fallet. Trodde utt artilleriet tillsvidare kunde nöja sig med de pefintliga laboratorierna, hvaremot tal. skulle vaäit den förste att rösta för anslag till en dylik ntral anstalt. Frih. Gripenstedt hade icke kunnat ana, att det ef honom anförda yttrandet skulle missförstås till len grad, att tal. nu behöfde förklara, att det aturligtvis vord ett figurligt talesätt, som betydde ngenting mer och ingenting mindre än att krigsninistern är utsatt för mycket klander. Att så r förhållandet under fredstid, derpå hade man lagligen, eller åtminstone vid hvarje riksdag, xempel. Och de som mindes 1863 års riksdag, lå krigsrykten oroade landet, hade nog också i ninne, att man då icke sparade klander för det ngenting var gjordt för försvaret. — Man hade åstått, att den upplysningen kommit från tillföritlig hand, att det föreslagna laboratoriet vore öfödigt; men tal. ville för sin del äfven anse gsministern för en tillförlitlig hand, men derirån hade dock kommit påståendet om behofvets efintlighet. Hr Björck ansåg de efter den engelske parlanentsledamoten anförda orden vara så gamla och anliga, att ingen deröfver borde fatta humör. — rigsministern hade rätt deri att en byggnad beöfves för ammunitions förfärdigande för artilleiets behof, men ville neka anslag, emedan den ore för stort tilltagen. Det vore således blott n ren hushållningsfråga och tal. undrade, hvarill de stora orden då skulle tjena. — Statsutskotet hade bifallit K. M:ts proposition under förutittning, att kammaren skulle få höra erforderga upplysningar af krigsministern. Hr Blanche. Om det af den engelske parlarentsledamoten förespådda sorgliga ödet för det eslut, som kommer att fattas, skall drabba nåon, så lärer det väl bli icke krigsministern utan ammarens majoritet, tal. sjelf icke undantagen, i vilket öde han dock skulle finna gig, då hän ore i ett så stort och vördnadsvärdt sällskap. Grefve Posse. Utskottet hade. tillstyrkt Difall, ntagande att anslaget vore behöfligt; men då det u blifvit upplyst att för endast 14 dagar sedan, åledes sedan utskottet förehaft denna fråga, arilleriet erhållit till begagnande ett annat Iaboöraorium, så kunde tal. icke förstå, att utskottet unnat handla på annat sätt, ej heller att dess redlemmar skulle förebrås, derföre att de icke idhölle sitt en gång fattade beslut. Statsrådet Abelin påpekade, att den nuvarande wboratoriebyggnaden icke kunde begagnas hela ret, att den ej kunde uppvärmas och att den ore i behof af reparation för att kunna använas, samt vidhöll påståendet om det begärda anlagets behöflighet. Hr-Muren klandrade utskottet och ville icke eka bifall till det begärda anslaget samt fann det nderligt att, då Stockholm vore den ort som, i ändelse af krig först skulle anfallas, man ville tblotta det på alla medel till försvar. Yrkade ifall till utskottets förslag. Om hr Bergström varit ledamot af statsutskotet, så skulle han sökt att erhålla alla möjliga uppysniagar, innan utlåtandet afgifvits; då utskottet idtagit ett motsatt förfarande och visat ett såant vacklande, ostadighet och, rent ut sagdt, lättinne, att man icke kunde bedöma frågan, så yrde talaren återremiss; en åtgärd som vore synerligen af behofvet påkallad, på det att känneom om frågan och icke poetiska bonmots, måtte älla utslaget. Hrir C. Ifvarson, Jan Andersson och grefve Posse uppträdde ytterligare till utskottets försvar, varefter statsrådet frih. af Ugglas sökte visa,att en begärda byggnaden verkligen vore behöflig. Ir Gumelius yrkade på bifall, hvaremot frih. Ahltrömer och Liljencrantz samt hr Sjöberg förenade ig i yrkandet på återremiss, i hvilket yrkande rigsministern Abelin äfven instämde. Hr Key. En talare hade bredt temligen tjockt å utskottet för dess behandling af denna fråga; nen man borde af denne talare icke fordra för rycket, då björnen ej med fördel kunde uppträda åsom dansör. Fortfor att yrka afslag. Sedan frih. Gripenstedt och hr Mannerskantz renat sig i yrkandet på återremiss erhöll hr Hedend ordet och fann det naturligt, att om klumpiget icke kunde tillräknas björnen, så passade den eremot högst illa för en dansmästare. Hr Ola önsson yrkade afslag och hr Jo, Ericson ansåg