kan för gymnastisk behandling vara mera ömtålig än ifrågavarande, torde ej hafva så ringa del uti att sjukgymnastik ej anlitas mera allmänt för hjertsjukdomar. Denna punkt skall närmare här nedan, vid frågan om den gymnastiska behandlingen, föras till tals. Här må föregå en kort framställning om hjertats sjukdomar sådana de förekomma inom gymnastiksalarne. För stort hjerta är ett alltförväl bekant uttryck, och må man här föreställa sig volymen för stor, rummen för rymliga och väggarne förtjockade, samt kraften för stor. Häraf blifver en nödvändi; följd att hjertat sammandrager sig kraftigare, och hastigare tydliggjordt uti en större och hastigare puls, uti den synbara och kännbara hastiga, kraftiga och utbredda hjertstöten å det inre af bröstväggen. Men sammandraga sig hjertkamrarne på en gång kraftigare och hastigare, samt rymma mera blod, än normalt, så måste i förhållande härtill pulsådrorna blifva utspända af blod, hvaraf det rödblommiga utseendet är en följd. Ärspänningen i pulsådrorna förökad, så måste den i blodådrorna vara lika mycket förminskad, hvilket förhållande åter minskar olägenHeterna vid denna form af hjertlidande. Vanligtvis är det blott vid häftigare :kroppsoch sinnesrörelser, som hjertklappning och andtäppa besvära de sjuka. Sjukdomen träffas ofta ibland den uppväxande ungdomen med svag kroppsutveckling och isynnerhet med trång bröstbildning. Häri kommer man lätt att se en kraftig bidragande orsak till sjukdomens utveckling, på i sittande och sammanpressad ställning lider blodet ökadt hinder, hvaraf hjertat får ett ökadt arbete för öfvervinnandet af detta hinder, och hvarunder det växer och utvecklas, ehuru kroppen i öfrigt blifver efter i utveckling. Men hvarföre är denna form af hjertlidande oftare förekommande hos ynglingar, än hos flickor? Antalet är så konstant öfvervägande hos de förra att det ej kan tillskrifvas någon tillfällighet. Flickor äro äfven, om ej under fullt lika lång tid som ynglingar, fjettrade vid arbetsbordet; men här kan Poe en omständighet, som ej torde vara utan etydelse, nemligen det olika andningssättet hos de olika könen. Man ser hos gossen och ynglin-: en vid lugn andning egentligen ingen lyftning eler rörelse af bröstkorgen, utan mellangärdet drages ned vid inandning och skjutes upp vid utandning, åstadkommande härvid förstoring af bröstrummet vid den förra och förminskning vid den senare. I en sittande framåtlutande ställning pressas bukinnehållet emot mellangärdet och hindrar på detta sätt den fria inandningen. Hos flickan åter är bröstkorgen rörlig vid andning och den sittande, framåtlutande, ställningen verkar derför ej lika stort hinder för blodrörelsen. För litet hjerta är också ett bekant uttryck och må man föreställa sig härvid flera former, såsom förtunnade väggar, äfven om volymen i öfrigt skulle vara för stor; mer eller mindre fettförvandladt hjerta, eller der en föregående inflammation i hjertats muskler har försvagat dess kraft, eller en dylik i hjertsäcken hindrar dess rörlighet. Alla dessa störelser förorsaka en, ehuru till graden olika, förminskad kraft hos hjertat, hvarigenom blodet med mindre kraft och mindre hastighet drifves ut i pulsådrorna, som i förhållande härtill få en förminskad spänning, hvaremot spänningen i blodsådrorna ökas lika mycket som den minskas i pulsfdrorna. Pulsen är långsam, hastig eller oregelbunden och alltid mer eller mindre svag. Andtäppa, hjertklappning åtfölja detta hjertlidande med mer eller mindre häftighet, likaså en mörkröd eller blåaktig ansigtsfärg, isynnerhet på läpparne; benägenhet för utgjutningar i underhuden, i lungorna, i magsäcken m. fl. Man ser således här en motsats till föregående hjertlidande: der var kraften hos hjertat för stor, här är den för liten; der var spänningen i pulsådrorna för stor, här är den för stor i blodådrorna; der var blodrörelsen för hastig, här är den för långsam. Vidare förekomma klaffel, hvarvid man kan tänka : sig öppningarne mellan de stora artererna och hjertkamrarne, samt mellanförmak och kamrar för trånga eller klaffarna bristfälliga eller båda felen på en gång närvarande. Sjukdomar af detta slag i högra hjerthalfvan äro ytterst sällsynta efter fosterlifvet och första lefnadstiden, så att de ej torde förekomma för gymnastisk behandling; deremot förekomma de ofta inom venstra hjerthalfvan. År förträngning i aortamynningen, så är härigenoin ett hinder för blodet att komma ut i pulsädrorna; äro klaffarne felaktiga, rinner en del af det utdrifna blodet tillbaka I kammaren, så att i båda fallen kommer för litet blod i pulsådrorna och följaktligen för mycket i blodådrorna. Här närmar sig förhållandet till likhet med det förstnämnda med svag hjertverksamhet. Förstoras venstra hjertkammaren och vinner större kraft, så kan detta till stor del öfvervinna olägenheterna vid detta hjertlidande; men det händer att förstoringen går till ytterlig hög grad, då förhållandet blir enahanda med först omnämnda hjertlidande, der hjertverksamheten var för stor. Vid förträngning af mynningen mellan venstra förmaket och venstra hjertkammaren hinder för blodet att komma ifrån förmaket in uti kammaren, och vid fel i klaffen rinner en del af blodet från kammaren tillbaka uti förmaket, så att i båda fallen för litet blod kommer ut i pulsådrorna, och blodådrorna bli i samma förhållande öfverfyllda. Båda felen tillsammans försvåra olägenheterna med svår andtäppa och hjertklappning, blåaktigt utseende med stor benägenhet för vattenutgjutning ; olika kroppsdelar, Förstoring af högra hjertkammaren Kan till någon del motväga olägenheterna vid denna form af bjertlidande. N Hjertats sjukdomar visar sig således antingen under för stor hjertverksamhet eller för svag, naturligtvis med många nyanseringar närmande sig den ena eller andra af hufvudformerna. Nu är frågan: kan sjukgymnastiken ha någon helande och fördelaktig verkan Pe hjertlidande? Aktiva rörelser öka hjertverksamheten; armrörelser kumjia jaga pulsen 20—30 slag öfver hvad den mnnars har i minuten; äfven aktiva båloch benrörelser öka hjertverksamheten. I de fall, der hjertverksamheten redan är för kraftig, kan detta 2) vara något önskvärdt mål. I den andra formen ir det lika litet önskvärdt, ty här är hjertat för svagt och försvagas ytterligare genom oförmåga tt öfvervinna motståndet vid blodets kringdrifvande till olika kroppsdelar. Antager man att arkare aktiva rörelser vore möjliga, så skulle de ot i hög grad förvärra det onda, Man är såedes afstängd från alla starkare aktiva rörelser på len grund att de reta och stegra hjertverksamveten, något som de sjuka alltför väl känna till. Deremot är genom flerfaldign försök visadt, att vassiva rörelser i hvilande utgångsställningar ej ;ka hjertverksamheten, utan den Dlitver genom lessa i många fall långsammare. Lindriga samnansatta aktiva ben. och bålrörelser uti beqväm itgångsställning åstadkomma vanligen ej någon åskyndad hjertverksamhet. Genom tryckning på ervus vagus minskas ofta hjertats rörelser, likom rygghackningar i flertalet fall ökar dem. Det ynes således som . rörelser kunna tillämpas vid jertlidande, men på hvad sätt äro de verksamma? ljertverksamheten måste underlättas, Det kan ynas som en motsägelse att vilja underlätta hjerterksamheten vid för stort hjerta, der den i och ör sig är för stor; men just häri ligger det onda, om skall motarbetas, och detta kan ej ske på nnat sätt än att taga bort arbete från hjertat venom lämpliga rörelser. I bröstkaviteten är allid en dragningskraft för blodet genom langornas utspänning öfver deras naturliga volym, men denna ragningskraft ökar sig efter inandningarnes djup. terom muskelsammandragningar tryckes blodet i enerisa framåt mot hjertat. Dessa hjelpkrafter, ätt afnsätta och tillämpade, äro alltid verksamma tt lindra och hindra störande inverkningar af jukdomen, liksom det mångengång kan iakttagas os ungdom att ett hjerta, som Vuxit för stort, ejdas under det öfriga kroppsdelar utvecklas, varigenom missförhållandet slutligen utjempas. ågon kärlbristning i hjernan eller lungorna har j inträffat bland ganska många fall, som under, era år varit observerade. . Om det vid för stärk hjertverksahat är beöfligt att taga bort arbete från hjertat för attl ev ej vidare skall tilltaga i styrka, så måste vid ör svag hjertverksamhet den bristande kraften rsättas. Blodet måste genora p ssiva rullningar ch lindriga böjningar å hen Och bi dragas åt roppens periferiska delar, gypner) igen fötter och der. de mi andnvingsrörels e hån ras ko syran; ER kn 00 ors dm AmMtrA VM MV L MM rr mom