RPESDAGEN Gårdagens förmiddagsplenum. Andra kammaren. Kammaren fortsatte behandlingen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln från och med 5:te punkten, i hvilken utskottet hemställt att hrr Jöns Pährssons och C. A. Larssons motioner om indrag: ning af eller minskning i anslaget till indelta armåns vapenöfningar måtte lemnas utan afseende Motionärerna förordade sina motioner, hvaremot hrr Björck, Mannerskantz och statsrådet Abelin förordade utskottets förslag, som äfven bifölls. I 6:te punkten har utskottet afstyrkt en af hi Liss Olof Larsson väckt motion om minskning i kostnaden för värfvade och indelta armöns samt beväringens proviantering med så stort belopp, som motsvarade kostnaden för de nu utgående artiklarne bränvin, kaffe, socker och tobak. En dast motionären försvarade sitt förslag, som deremot bekämpades af hrr Jöns Pährsson, Ola Jönsson, Hedenberg, John Ericsson, Petter Andersson, Vougt, Jan Åndersson och Johannes Olsson, emedan soldaterna ganska väl behöfde den förfriskning, som nu vore föreslagen att dem fråntagas: hvarefter också utskottets afstyrkande förslag bifölls. Vid föredragningen af 11:te punkten, rörande anslag till anskaffning af fältartilleri, infanteri gevär med patroner samt fästningskanoner, begärde hr Chenon af hr krigsministern upplysning om, huru det förhölle sig med gevärstillverkningen hvilken talaren önskade måtte kunna göras inom landet, sedan den numera nått en så stor fullkom lighet, att de frambragta produkterna vore jem förliga med de utländska. Krigsministern Abelin upplyste, att man införskrifvit maskiner, med hvilkas tillhjelp man hoppades kunna borra hela det erforderliga antalet pipämnen, sedan de anställda försöken utfallit fördelaktigt; slutande talaren med den försäkran, hvilken af kammaren emottogs med bravorop, att kammaren kunde vara förvissad, att allt hvad på krigsstyrelsen ankomme skulle vidtagas för att göra gevärsfabrikationen oberoende af utlandet. Punkten bifölls. I 12:te punkten har utskottet tillstyrkt ett aj K. M:t begärdt anslag af 22,800 rdr till uppfö rande af en laboratoriibyggnad å Ladugårdsgär det för ammunitionstillverkning. Denna hemstiällan gaf anledning till en långvarig och tvifvelsutan bland de Kiligaste debatter, som vid riksda gen förekommit, och som börjades af hr John Ericsson med yttrande, att byggnader af den beskaffenhet som den föreslagna borde lägas på ställen, som vore jemförelsevis skyddade för endens anfall och så centralt belägna som möjligt, på det den i dem tillverkade ammunitionen måtte kunna så lätt som möjligt sändas åt olika håll. Stockholm vore dock icke en sådan plats, hvaremot Carlsborg för detta ändamål vore särdeles passande. Dessutom vore det i ekono: miskt hänseende vigtigt att, såsom i utlandet äf: ven vore fallet, sammanföra ammunitionstillverkgen på ett ställe; hvadan och då detta icke skett talaren yrkade att det begärda anslaget ej måtte beviljas, förr än man beslutit sig för att vid Carlsborg uppföra de derför erforderliga byggnader. Hr C. A. Larsson yrkade afslag. Statsrådet Abelin upplyste; att det föreslagna laboratoriet ingalunda Vore afsedt att fylla hela armåns behof af ammunition, utan endast det i hufvudstaden förlagda artilleriets, uttalande den Asigt att det vore nödvändigt att ega en dylik inrättning vid alla större artilleristationer. Detta