20M HNarvarande peredes endast kumnmunost utom smör. —— — Kommnnalbeskattningen. I Göteborg har förliden torsdag hållits ett nytt möte för öfver iggning om de mätt och steg, som borde vidtagas till vinnande af förändrad grund för kommunalskatternas utgörande. Mötet uppdrog åt en ledamot af stadsfullmäktige, prof. E. v. Schoultz, att inom stadsfullmäktige väcka motion i enlighet med af föregaende möten fattade beslut och komiterades förslag. Motionen skulle ha följande syftning: a) att stadsfullmäktige, med öfvervägande dels af de grunder för kommunalbeskattningens ordnande, som blifvit af hr rådman Björck framställda, dels af de grunder för skattebördornas rättvisare fördelning samt lindring för de mindre bemedlade skattskyldige, som innehålles i komiterades förslag af den 5:te sistl. September, måtte vidtaga atgärder för begagnande af de utvägar till skattelindring för de mindre bemedlade, hvilka genom gällande kommunallagar och särskildt genom 4S 58 och 59 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad äro anvisade, samt, ifall dessa gar skulle befinnas otillräcklig ändamålet, att stadsfullmäktige då måtte s åstadkomma nödig ändring eller för klaring af kommunalförfattningar e; b) att stadsfullmäktige, på sätt redan skett i Stockholm, mätte föranstalta om en utredning af den förändring i grunderna för val af kommunalrepresentanter, som för härvarande förhallanden kan anses mest passande och med allmänna meningen mest öfverensstämmande, samt dervid taga i öfvervägande komiterades förslag at den 5 sistl. September till förändring af ifrågavarande grunder. Detta beslut föregicks af en ganska lifiig diskussion, deruti å ena sidan uppträdde hr Hedlund och å den andra hrr Blomstrand, Almen, m. fl. Det mest anmärkningsvärda under denna diskussion synes vara det yttrande af hr Hedlund, hvarigenom han angaf sin ställning till frågan. Han yttrade nemligen: I fråga om ändring uti den kommunala rösträ ten, befunne sig talaren i en ställning, som han önskade förklara. När man egnat en god del af sitt lif och sina krafter åt ett stort mål, så blir man kanske, då detta mål vunnits, något konservativ. Man är rädd om det vunna resultatet, hvilket man vill framförallt be och betrygga, innan ändringar, om också de utgöra steg framåt, deri företagas. Så önskade talaren att man tillsvidare matte lemna den nya representationen, som just utgjort ett sådant mål, hvilket talaren med brinnande häg eftersträfvat, tid att befästa och utveckla sig. Det vore konservatism, om man så vill, att talaren då tvekade att understödja förslag till sådana reformer, som komme att rubba runden för den nya författningen; men deri fåve i ingen afvoghet mot den kommunala rö rättens utveckling i demokratisk riktning. Talaren var fastmer öfvertygad, att man måste och skulle fortgå mot detta mål, i den mån vår arbetsklass, genom ökad bildning ökadt välstånd, uppnådde en högre grad af sjelfständighet. Man bör ej heller glömma, att den kommunala rösträtten på landsbygden sedan uräldriga tider tillbaka ut efter hemmantal, och att det ej kan gå så fort att der införa den lika rösträtten för alla medborgare. Saledes borde dock alltid en öfvergång sökas, hvilken kan vinnas på den graderade skalans grund. Talaren vore med dem, som ifrade för dessa förändringar, enig om målet, men ville — det må nu kallas konservatism eller ej — att man skulle köra sakta i backarne, på det att man ej måtte äfventyra att köra omkull med den nya representationen, af hvilken, märk väl, talaren vore en uppriktig vän. Till de märl företeelserna under debatten hörde få rigt hr Hedlunds försök att ädagalägga, att stadsfullmäktige icke skulle vara berättigade att afgifva en meningsyttring i förev. varande ämne. Enligt GöteborgsPostens referat dref hr Hedlund den satsen, att stadsfullmäktige ej ega yttra sig rörande frågor om förändringar i allmän lag, och till sådana hörde frågan om vid kommunalval. Regeringen hade i detta fall gifvit ett landsting en varning, hvilken ällde äfven kommunalrepresentationerna. andstinget hade afgifvit en petition irepresentationsfrågan, men erhöll till svar en skrifvelse, som uppmanade det att hålla sig inom sin verksamhetskrets. Man erinrade nu hr Hedlund, att Stock holms stadsfullmäktige nedsatt en komitå att utreda frågan om den kommunala rösträtten. Hr Hedlund förklarade dock, att han ej hade sett eller visste om att så skett. Det vore visserligen möjligt, men talaren betviflade det. Något hinder att väcka motion i ämnet förefunnes dock icke, menade hr Hedlund, äfven om man finge till svar att den ej kunde upptagas. Detta yttrande föranledde professor v, Schoultz att uttala