— Landtbruksklubben i Ume var den 3 Nov. samlad. Förhandlingarne leddes af landshöfdingen Almqvist. Under diskussionen af de framställda frågorna uttalades såsom klubbens åsigt i fråga om huru jordbrukaren borde tillvägagå nästkommande vår för att hafva förhoppning om skörd, att, der man ej vore försedd med inhemskt utsäde, så blandsäd såväl af korn och hafre som blandning af höstråg och korn; man kunde. ven tillägga blandning af kornhafre och råg. Synnerligen vigtigt vore det, att utsädet, före desvis korn, lutades eller blöttes, för att bringas till hastig växtlighet. Såsom lämpliga ar under instundande vinter för till arbeten bev gåfvomedel föreslog klubben: 1) dikningsarbeten Å sådana sanka marker, hvilka ej kunde under sommaren dikas: erfarenheten hade visat, att detta låter sig med stor fördel göra, 2) stenkrossningsarbeten, hvilka borde utsträckas till flera håll, synnerligen på trakter, hvarest grus saknades eller man nödgades forsla detsamma lång väg. Intressanta uppgifter meddelades om billigheten och fördelen vid användandet af krossadt grus å orter med dåliga vägar. Klubben uttryckte såsom sin åsigt, att vid dikningsföretag, vid hvilka de enskilde egde såsom vinst dikningens resultat, jordegarne skulle vara förpligtade att åt nödhjelpskomiteån till någon del gälda ersättning, samt att gåfvomedlen i allmänhet måste till en del användas såsom ren gåfva åt sådana personer, som ej arbete kunde åstadkomma, hvaremot den, som med arbete kunde föda sig och detta erhölle, men ej ville arbeta, borde påminnas om det gamia budet: Den der icke, vill arbeta, han skall icke heller äta.