tande sig allt längre nedåt och inåt. Smärtan, som var af stickande art, men ingalunda häftig, kändes isynnerhet då han under promenader stötte sin käpp hårdt mot marken eller gjorde ga rörelser med högra armen, men förmärktes äfven, då denna kroppsdel hvilade. Slutligen blef smärtan mera konstant men liksom hittills starkare vid rörelse, och han vände sig då till mig. Vid undersökningen fanns 3 tum nedanför och 1 tum innanför högra bröstvårtan tätt vid refbensraden ett hudparti, af en skillings storlek, färgadt brunt och grönt af underlupet blod, och i närheten af detta partis inre rand, der färgningen var starkast, kändes alldeles under huden spetsen af ett hårdt föremål, hvilket man med fingrarne kunde följa utåt och uppåt under huden så långt som blodutgjutningen nådde, men alltmera djupt liggande, såsom en lång smal, fast kropp. Jag företog nu en liten inskärning och genom att trycka på det omgifvande partiet visade sig i såret den med en hulling försedda spetsen af en virknål af stor kaliber, som utdrogs med en pincett. Nålen, som satt så fast att icke så obetydlig kraft måste användas för att draga den ut, var 2 tum lång och tjock som en grof strumpsticka. Sårkanalen gick uppåt och utåt, temligen djupt liggande med sin bakre ända. Af ingångsöppningen ofvanför högra armen fanns icke ett spår.