STOCKHOLM den 238 Jan, Ett efterspel till gårdagens öfverläggning om statsverkspropositionen har i dag förekommit i första kammaren. Det föranleddes af frih. af Ugglas, som upptog till belysnirg några af grefve H. Hamilton i går framställda anmärkningar. Grefven sökte försvara sitt åskådningssätt, under förklaring derjemte att man hade missförstått? hans gårdagsframställning. Derefter uppträdde chefen för finansdepartementet, statsrådet Lagercrantz, som till en början tillkännagaf, att hans närvaro i konseljen hade hindrat honom att i går tillstädesvara i kammaren. Han hade, efter erhållen underrättelse om de gjorda anmwärkningarne, haft för afsigt, att om dem taga kännedom och, om han fannit dem dertill gifva anledning, inför kammaren besvara dem. Då saken nu emellertid hade blifvit bragt å bane, ville han i afseende å en bland de vigtigaste anmärkningspunkterna, nemligen frågan derom huruvida i inkomstberäkningen upptagits 1867 ärs eller 1868 års bevillningsmedel, gifva tillkänna, att det vore 1868 års bevillning som beräknats, ehuru den inflyter först under loppet af 1869. Det hade visserligen varit önskvärdt att den ej behöft tagas i beräkning, men då nu så erfordrades, kunde talaren icke finna vågra formella betänkligheter mot att så förfara, i Jikbet med hvad som egde tum i flera analoga fall i afseende å statsverket. K. M:t och rikets ständer voro ense om ett aldeles dylikt förfarande vid nästlidne riksdag, och nägra faktiska olägenheter kunde ej deraf uppstå nu, ty en icke ringa del af de på riksgäldskontoretanvisade anslag vore af beskaffenhet att de icke behöfde bestridas förr än det följande året. Och äfven om riksgäldskontoret skulle behöfva göra ett förskott, borde detta icke möta nägra svårigheter, i betraktande af de betydliga fonder, öfver hvilka kontoret disponerar, och med hänsyn till dess kreditiv i riksbanken. — Sedan frih. af Ugglas dessutom erinrat, att de förhållanden, om hvilka grefve Hamilton tyckts sakna kännedom, fullständigt upplystes i bilagan n:r6 till den kongl. propositionen, uppträdde grefve Hamilton nyo och medgaf, att tiden icke tillåtit honom att söka den nyss antydda upplysningen, hvarjemte han förklarade alla veta ett det förr tillgått på samma sätt med beräkningen af bevillningen, som nu blifvit föreslaget; men han förmenade att hans anmärkning icke derföre blef mindre befogad. Grefven sökte slutligen äfven visa, att man år 1868 kunde mindre än förut påräkna att beviljade anslag blefve innestående odisponerade, enär ett par af de betydligare poster, som riksgäldsfullmäktige haft att draga på, nemligen innestående medel å gevärsanslaget och å anslaget till Göteborgs hospital, antagligen komme att dessförinnan tagas i anspråk. Grefve Hamilton kämpade för öfrigt i dag tydligen under reträtt och det lyckades honom icke, trots hans stora sjelfbeherrskning och välde öfver ordet, att förtaga intrycket deraf, att han sjelf insåg sig ha vid sitt gårdagsuppträdande icke så litet förhastat sig. Sedan ifrågavarande öfverläggning afslutats uppträdde justitiestatsministern frih. De Geer på sin plats å ministerbänken med en framställning, som h. exc. senare förnyade äfven i andra kammaren, och hvilken med anledning af gårdagsanmärkningarne öfver ministrarnes frånvaro, afsåg att få en ordnad praxis införd i afseende å interpellationsrättens begagnande. H. exc. förklarade det nemligen önskvärdt, att då någon riksdagsman gjofde anspråk på att inför kammaren erhålla svar på någon fråga eller få sig meddelad någon upplysning, han måtte i ett föregående sammanträde gifva tillkänna sin afsigt att framställa sin fråga eller anhållan, såsom bruket är i andra konstitutionella länder, der interpellationer förekomma, på det vederbörande statsrådsm dlem må blifva i tillfälle att komma tillstädes för att åhöra frågan samt taga i betraktande om och hvad han derpå bör svara, Naturligtvis, tillade h. exc., åsyftedes härmad icke att förmena kamrarnes ledamöter att i allmänhet under förhandlingarne framställa de anmärkningar, till hvilka de kunna finna sig befogade, eller att betaga statsrå-! den rätt att deltaga i öfverläggningarne äfven på annat sätt än för besvarande af direkta interpellationer. Han hade biott velat anvisa en väg, på hvilken sådana skulle kunna ega . rum. Bland motioner, som i dag blifvit väckta, anmärka vi här en af frih. A. C. Raab, rörande landtförsvarets ordnande, i afseende hvarå motionären ansåg det vara af vigt att representationen toge ett initiativ. Förslaget giek ut på indelta armens bibebållande, men med 6 å 10 års tjenstetid för soldaten samt rätt för befälet att pröfva om rekapitulation må efter förloppet af denna tid ega rum; vidare förökande af beväringsklassernas antal till sju, af hvilka fem skulle vara städse disponibla och de två andra afsedda att vid fredsbrott bilda depoterna; slutligen upprättande af landstorm, 1 hvilken man skulle inträda efter beväringsålderns slut, och i hvilken f. d. medlemmar af armån samt skarpskytteföreningarne skulle bilda kärnan. All friköpning och legning vill motionären ha afskaffad, och officerarnes krigsbildning ökad genom derför lämpliga åtgärder. RESET ATAAR AN Fråoca har blifcit framkastad rörande tilltm bt FR KR — on mn nm