adel bade vikit för Kristian II:s segrand här och öfvergifvit hoppet att rädda Sver ges sjelfständighet, stod Kristina Gyllen stjerna qvar, sist på valplatsen, och försva rade Stockholm, ända tilldess äfven Stock holms borgare sveko henne... Samma förhållande visar sig i det hus liga lifvet. Qvinnan är der mannens, hus hällets föresyn. Om man ger akt derpå skall man finna i oteliga hus, huru ho! sitter fördold och med osynliga trådar i sir hand, vakande vid mannens oordentligheter rättar, räddar, sparar, läker öfverallt, de mannen sönderrifver, förskingrar, slösar, för stör. Det eger rum äfven hos det lögste folket. Huru ofta ser man ej hustrun följe sin från marknaden återvändande försupne man, utan förtviflan, utan förebråelser, utar hotelser, stödja honom, omgifva honom med de ömmaste omsorger, och med hundrade svårigheter slutligen bringa honom hem. Qvinnorna, åt hvilka man öfverlemnat endast hushället att styra, ha i denna styrelse elt system och en ordning, som i männens förrättningar sällan visar sig... Haru kan man då, efter sådana vittnesbörd, lika mycket från häfderna som från det husliga lifvet, framkomma med den satsen, att qvinnan icke erhållit egenskaper för att förestå sådana förrättningar i samhället, hvårtill fordras ordning, omtanka, klokhet och ståndsktighet? Dessa vittnesbörd ådagalägga, att hon af naturen her dessa egenskaper i bögre mån än mannen, fastän bor i samhället är utesluten från alla de förrättningar, der de erfordras, och hvilka mannen högmodigt förbebållit sig sjelf, liksom han förstode dem bäst. Man kananse som ett faktum, att qvinnokönets behkanding och den grad af hyllning ett folk detamma egnar, står i det närmaste sammanhang med detta folks upplysning och bildning. Derföre se vi äfven i nyare tidehvarf Ivinnokönet mest vara äradt och åtnjuta yllning hos de tvenne folk, som stå högst bildning — om än denna bildning ärrikad mot olika håll hos alla tre — engelsmän, reansmän och nordamerikanare. Hos alla lessa hor qvinnan samma rätt att försörja 18 som mannen.