500 fots längd åt staden, 250 fots längd åt Mälaren och lika mycket åt Saltsjön, med 4 å5 våDingars höjd samt stora hvälfda öppningar för atorna, och under allt detta en hel godsbangård, skulle blifva icke allenast till utomordentlig nytta, utan afven till största prydnad för Stockholm och i någon mån motsvarande hvad dockorna. i de engelska hamnarne äro för dervarande handelsrörelse. Jag har äfven anledning antaga att den är af behofvet påkallad och att den föreslagna platsen knappast bör eller kan afses för någonting annat än stadens handelsrörelse. Att denna byggnad, anordnad på nämnda sätt, komme att medtaga en ganska betydlig kostnadssumma, inser jag mer än väl; men jag har äfven anledning antaga att de hyror, som kunna erhållas af detta i stadens medelpunkt belägna 4 å 5 våningar höga hus, med en grundyta af öfver 100,000 qvadratfot, skulle lemna icke allenast ränta på byggnadskostnaden, utan derjemte ett ganska betyditgt öfverskott. Under en tidpunkt, då man anser sig böra och kunna på en ev försköningsarbeten nedlägga flera millioner riksdaler, som indirekt afkasta mycket, men direkt intet, synes mig att man äfven bör tänka på sådana byggnadsföretag, som på samma fång de medföra nytta och prydlighet äfven bereda utvägar till bestridande af utgifterna till sådana arbetsföretag, som direkt ingenting afkasta. Med anledning häraf får jag vördsammast föreslå : att herrar stadsfullmäktige ville genom sakkunniga personer närmare låta utreda denna fråga, för erhållande af visshet om företagets nytta i allmänhet, huru byggnaden skulle anordnas, hva densamma skulle komma att kosta samt huru stor afkastning den ungefärligen skulle kunna lemna. Stockholm den 1 Februari 1866. Gustaf Nerman.