2. a ANNer nug böra vidare ermra eller töreskrifva; dervid jag anser mig böra bibehålla samma, ordning för behandling af hvarje anmärkningspunkt, som blifvit iakttagen uti min till tit. den 4 Juni nästlidne år aflåtna skrifvelse, nemligen beträffande 1:sta punkten: . att hvarken undersökningsprotokollen eller hvad 1 öfrigt sedermera kommit till min kännedom i ringaste måtto ändrat den öfvertygelse jag yttrat i min skrifvelse den 4 Juni sistlidne är, angående den antaagliga orsaken dertill, att oordningarne den 6 Mars, sedan hr polismästaren Wallenberg omkring kl. 10 e. m. utkommit och vidtagit ac af mig, såsom mindre lämpliga anmärkta åtgärder, öfvergått från skrål och buller å allmänna platser till våld mot person och egendom, samt huruledes icke blott de af några den offentliga pressens organer gjorda vanställda eller osanna uppgifter angående polisens förfarande, utan ock polisväsendets ofullkomliga organisation bidragit att förvärra och förlänga de utbrutna våldsamheterna; men att den al hr polismästaren Wallenberg afgifna förklaring emellertid gifver mig i afseende å denna punkt anledning till åtskilliga påminnelser. Hr polismästarens uppgift derom, att oordningarne de tre första aftnarne hufvudsakligen be stodo uti mer eller mindre våldsamma demonstrationer emot några af statsrådets hrr ledamöter, är, hvad angår cen första aftonen, den 6 Mars, stridande mot förhållandet, sådant detsamma både af hr polismästarens egen till hr öfverståt hållaren den 16 Mars afgifna rapport och afundersökningsprotokollen framstår. Ingen våldsam demonstration har denna afton bevisligen egt rum mot någon af statsrådets hrr ledamöter. Hr Polismästaren har deremot i nämnda rapport sjelf omförmält, huruledes, efter det stoj och skrik denna afton egt rum under flera timmar, först under vägen från Blasieholmen till Gustaf Adolfs torg, af en folkmassa, som hvart hr polismästaren gick, då följde efter, omkullkastades och spar) kades den ene efter den andre af de honom åtföljande konstaplarne, hvarunder hr polismistaren sjelf lemnades, med undantag för en och annan snöboll eller lindrigare knuff) i fred4, men att, när de hunnit fråm mot vakten vid Gustaf Adolfs torg, erhöll en konstapel, som gick till höger om hr polismäståren ett våldsamt slag, och då hr polismästaren fattade uti våldsverkaren, erhöll hr polismästaren på wenstra kind knotan ett hårdt knytnäfslag; men att några andra våldsamheter mot person eller egendom, med undantag af det ofvan omförmälda väldet emot hr polismästaren och de honom omgifvande konstaprne under vägen från Blasieholmen till Gustaf Adolfs torg samt de några gånger upprepademen misslyckade försöken att spränga porten till hr polismästarens hus, utöfvades, såvidt han hittills kunnat erfara, icke denna afton. ; Hr polismästarens till kongl. hofrätten afgifna förklaring innehåller: att de förut af en del bland pressens organer upphetsade och aqiterade sinnena genom berörda möte (i de la Croix salong den 6 Mars) erhöllo en sammanhållningspunkt, från hvilken ovordningarne sedermera utgingo. I flera afseenden högst betänkliga följder hade visserligen kunnat inträffa, s: dan man icke lyckats afböja ett sådant möte under dyl ka förhållanden och på en tid, en söndagsafton, då, tyvärr, så länge nuvarande bestämmelser angående spritdryckers försäljning gälla i hufvudstaden, en del af d.ss befolkning, nästan af hvad anledning som helst, kan förledas till oordningar; men då, just med afseende å den förhandenvarande faran, åtskilliga andra personer, än de agiterande och deupphetsade, efter öfverenskommelse, äfven vid detta möte inställde sig, hvarom hr polismästaren icke bort vara okunnig, ehuru hans förklaring dertill gifver anledning, och då isynnerhet, genom en verksam, kraftig och skicklig man, öfverläggningarne vid mötet så deddes, att öfverdrifterna i möjligaste mån hejdades, samt det betanns, att den, såsom det syntes, vid offentliga föredrag något ovana och mera vid ordspråk än sak sig fästande församlingen, med ungefär lika bifall upptog framställningarne angående pligten att uppträda till de förtrycktas försvar, som målningen af fredens välsignelser, så blef resultatet lyckligtvis det, att mötet afslutades med enhälligt antagande af en resolution eller opinionsyttring, som innefattade ett uttryck af förtroende till regeringen. När nu mötet, ehvad följd detsamma än kun nat få, verkligen erhållit en så beskaffad utgång, och när härti!l lägges, att hr polismästarens om! förmälda rapport innehåller, att efter det mötet ! afslutats klockan half 9, hr polismästaren klockan tre qvart till 10 erhållit underrättelse om ett lugnet icke blifvit stördt och att nästan alla be-) ff sig hem; samt undersökningsprotokollerna icke lemna ringaste stöd åt de slutsatser i fråga om förefunnet missnöje mot statsrådets hrr ledamöter och redan den 6 Mars mot dem tillärnade våldsamma demonstrationer, hvilka hr polismästaren velat draga frän några verkligen fällda ) eller af berättare uppdiktade enstaka uttryck, så förefaller det i hög grad oväntadt, att hr polismästaren ännu den 20 Augusti 1864 kunnat offentligen framställa sådana uppgifter, som de här ofvan anförda, angående beskaffenheten af de den 6 Mars förefallna oordningar. Jag hyser för min del ännu den öfvertygelse, att derest hr polismästaren Wallenberg och polisen den 6 Mars genast tillvaratagit blott de personer, som verkligen emot dem utöfvade våld, men fi igt folkhoparne, äfven efter klockan 10, bli behandlade på samma fogliga sätt, som förut under hela denna afton, så skulle de skingrats förr och lättare än nu skett (klockan 3 f. m. den 7 Mars), samt att de följande dagar-5 nes oordningar sannolikt uteblifvit, om icke nat? ten till den 7 Mars talrika häktningar och vattenöfverspolning äfven å ställen der ingen fara ho-? tade, men passage var nödig för hem och nattro sökande, uppretat folk af alla samhällsklasser. S Om, såsom det tillika allmänt uppgafs, hr po5 lismästaren Wallenberg särskildt den 6 Mars bidragit till förbittringens ökande, genom bristande lugn och retsamma uttryck, är svårt, kanske omöjligt, att numera utreda. I detta afseende förekommer likväl, jemte hvad längre fram an-J2 gående hr polismästaren Wallenbergs personliga uppträdande dessa dagar anföres, att, såvidt jag P kunnat inhemta, det första och enda slag, hvilket med tillhygge den aftonen utdelades, var det slag med käpp, som hr polismästaren, enligt poliskommissarien Wahlqvists vittnesmål (p. 53), å trottoiren vid Norrström tilldelat en flyende person, som kullknuffat en poliskonstapel. P s v a h 2:dra punkten: k Utaf de 69 personer, hvilka den 6 Marsinföryu a d nn I r G jö Cd oo des i vakten vid Gustaf Adolfs torg, hafva, jemz likt de mig delgifna beslut, icke någon blifvit fälld till urbota ansvar, men sex till böter. Det kan väl vara tvifvel underkastadt, huruvida, då högsta straffet för deltagare, som ej till anstiftare eller anförare i upplopp kunde räknas, c ännu var blott 50 rdrs böter, enligt i ötrigt år; 1861 gällande stadganden, häktning af sådan deltagare lagligen bort ske. Men enär, i fall så-!t dant såsom detta, åtal icke bör fullföljas för en-a dast möjligen oriktig tillämpning af mindre tyde liga lagbestämmelser, anser jag ansvar emot hr!y polismästaren Wallenberg såsom för embetsfel i detta hänseende endast böra yrkas för de häkt-!p ningar, hvilka hr polismästaren anbefallt eller!n tillåtit, den 6 Mars, af sådana, till försvarslöse icke n hänförlige och ej heller af starka drycker öfverla n stade personer, mot hvilka icke ens på sannolika la skäl grundad misstanke att hafva deltagit i upplopp eller föröfvat urbota brott förekommit, dervid, 9 i händelse, efter vederbörlig utredning, skulle beti finnas, att personer efter häktandet ej ens blif-ly vit för så beskaffadt brott angifna eller tilltala-g, de, sådant, enligt min tanke, utgör en försvå1; rande omständigh