varit då han, helt och båltet en främling, gjort sitt första besök i palateet, eådsn var an äfven nu, då han såg sig alltid välkommen der, en hedrad gäset af nära tolf månaders dato. Vi sade att don Pio kände sin makt och begagnade den för sina ändsmål, Vi vilja! dock icke att någon skall tro, att dessa äni damäl voro låga och smutsiga. Kyrkans förherrligande, det vill säga, förverkligandet af det allmänna erkännandet af Rosas sopremati och ötverlägsenheten hos den orden han tillhörde — detta var allt hvad don Pio åsyftade, en ärelystnad, litet föråldrad, om man gå vill, men i alla bändeleer storsint. Det fullkomliga förkrossande af alit, som ställde sig i vägen för upptyllandet ef denca? sträfvan, utgjorde naturligtvis ett korellarium j ef db ofvannämnda premisserna. Rosa var krasslig två dagar af tre, men det ooktadt visade hon ej någon otålighet. ! Läkarne, som fadera ständigt tillkallade, förklarade alia med en mun, att det i dessa! symptomer ej fanns någon anledning till ora. ! etta var för ipgen del något ovanligt fall — i lugn, undvikande af sinnesrörelser och ljumma bad, detta var allt hvad de föreskrefvo. Rosa i tillbragte största delen af dagen tillsammans med fadern eller don Pio. Hennes man var; undanskjuten i bakgrunden. Icke för att: hon visade honom , något däligt lynne: eller någon ovänlighet — tvärtom; nu, då: det ständiga tvistefröet, hans plats under; styrelsen, ej längre elod emellan dem, hade! hennes lätta lynne åter tagit öfverhand, endast att hon hvarken visede eller kände nå. got bebof af förtroligt meddelande med sini man. Ja, de ofta påkommande anfall af: ömhet, som grepo Vincenzos bjerta ochj drogo honom Aill det förväntade barnets moder, fanno intet gensvar hos henne. Deras!