den gamla skolan, som blott se på monarkiens integritet och icke bry sig mycket om, i fall bevarandet af denna integritet blott kan uppnås genom upprättande af ett Schleswig-Holstein?, stäldt i personalunion med konungariket. Det är emellertid ytterst få bland officerarne i den danska armån, som dela dessa åsigter, deribland någraj äldre odugliga chefer, som hoppas genom absolutismen få varaktig fred och att såJunda kunna bibehålla sig på sina platser och slippa se sig förbigångoa af dugligare personer. Ett praktexemplar af deita slag är en viss öfverstlöjtnant T—g, som redan länge varit till ett åtlöje för sina underlydande för sin oduglighet såsom chef och sitt obeskrifligt löjliga utseende till häst. Häromaftonen hörde jag denne herre i stora spissalen hos Doris Esselbach (en stor af danska officerare besökt restauration i staden Slesvig) utbreda sig i loftal öfver absolutismens välsignelser och säga, att Danmark skulle varit lyckligast, om Fredrik VII antingen allsicke hade lefvat eller om han hade dött för en 14—16 år sedan. Mannens allbekanta idiotism hindrade naturligtvis andra officerare att inlåta sig i något slags svaromål på en dylik vanvettig utgjutelse; men en obegriplig skandal är det, att en sådan man efter sådana uttalanden på ett offentligt ställe, ännu fortfar att kommendera ett regemente. Jeg vill icke dölja, att missnöjet med den nuvarande öfverbefälhafvaren är temligen gtort. Iofanteriet känner sig kränkt genom den behandling, som den afgångna krigsministern general Thestrup rönt. Thestrup är den men, som har den väsentligaste andel deri, att slaget vid Idsted blef vunnet; han är den man, som åter har rest Dannevirke ur dess ruiner och har gjort det till en ypperlig fältposition, och han är elutli gen den man, som i klokt förutseende, att det åter skulle komma till krig, icke blott under fredens dagar tyllde magasinerna med den massa af uniformer och annan materiel, som nu kommer armån till godo, utan äfven förstärkte armåns officerspersonal med omkring 400 uoga kraftiga män afalla klasser, studenter, artister, unga landtibrukare, poly tecbnici m. fl., hvilka, efter att ha genomgått en 8 månaders krigsskola, na såsom reservofficerare visa sig som alldeles oum bärliga för armån. Så mycket mera har det kränkt infanteriet att denne duglige och förtjenstfulle man icke blott ej fått befälet öfver armån, som till honom står i så stor skuld, och öfver den position, seom är hans verk, utan till och med hånfullt blifvit jagad från det ena gtället till det andra, från Köpenbamn till Fleosborg, derifrån till Odense, der ban i en tvungen overksamhet, säsom titulerad kommenderande general öfver Fyen och Norra Jutland, der det icke finnes en enda ödet, får se, huru andra skörda hvad han sålt. General Thestrup var en af den aflidne konungens bäste vänner, och det är derföre lätt förklarligt, att en sådan man med frieinnade och sannt konstitutionella åsigter icke finner nåd under det nya systemet, som går ut på att sätta idel absolutister och personer med tysk nationalitet på landets vigtigaste poster. Såsom exempel härpå kan enföras kammarherre v. Quades utnämning till dansk utrikesminister och kammarherre Johannsens installation såsom slesvigsk mini. gter. Den sistnämnde har aldrig dolt sina sympatier för allt hvad som är tyskt och ebeolutistiskt; en hans broder och en svåger hafva tjent i upprorsarmån. Han sjelf talar tyska och tänker på tyska. Hans utnämning har väckt en hemsk stämning blend Bl!la lojala slesvigare. Af telegrammerna från London erfara vi, att 30,000 engelsmän skola hjelpa oss att försvara Dannevirke. Jag tror mig uttala den nästan enbälliga meningen i armen, om jag säger, att den hjelpen icke är så efterlö gtad och att det skulle väcka en helt anvan glädje, att det skulle stegra entusiasmen och modet till sin höjd, om vi, i stället för dessa för vår sak främmande hjelptrupper, finge se bland oss om ock blott hälf ten så stort antal svenska och norska krigare. Om dem kunde vi alltid veta, att de komme för det danska folkets skull, att de hyste sympatier och intresse för vår frihet och nationalitet. I afseende på engelsmännen kan man aldrig veta, om de icke kunna komma att begagnas sårom en ockupationskår, för att skydda den nyfödda engelska prinsens morfar mot danskarnes lust att bevara sin frihet oförkränkt. Af England vänta vi för öfrigt ingen välvilja i afseende på idn om nordens enhet, snarare motsatsen. Det ligger helt naturligt i Eoglands krämvreintresse att icke tillåta en kraftig och sjeltständig skandinavisk sjömakt att utbilda sig, och att icke utvidga det med Frankrise så nära allierade Sverges makt, och slutligen att icke tillåta tyskarne att få Kiels hamn. Derföre håller Russell så strängt på movarkiens integritet; derföre skola vi åter, när den tyska stormen Jagt sig, smi das tillsammans i ett polskt äktenskap med Holstein; om blott bertigkronan kommer att sitta på Christian IX:shufvud, så få tyskarne gerna för Russell förena Syd-Jutland med Holstein till ett Schleswig-Holstein och på det sättet uppnå hvad de alltid eftertraktat. Om det derföre är meningen att våra svonska bröder skola göra något för att bevaka nordens intressen och förhindra åvägabringandet af en sådan sakernas ställning, som skulle alstra långvariga förvecslingar och ständigt återkommande blodiga befrielseför sök här, liksom i Polen, så böra de komma snarl. Man säger, att de sakna en uppfordring dertill och att de icke hafva tillräckliga garantier. År då icke etthelt folk uppfordrivgar nog och behöfves detnödvändigt egenhändiga bref från en furste? Och skall icke en svensk armås fostbrödralag på Dan nevirke med den danska vara den bästa garanti för nordens enhet och frihet, bättre än huru många pergamentstraktater och pap persgarartier som helst? ÄN a -RN PR cr KA AA Diskussionen i landtbruksakademien rörande stamhollinderi-organisationen.