äro derom öfvertygade, endast genom öfvermaf skulle känna förmås att ingå på detsamma; di skulle icke blifva mera populärt i Holstein, son ej skulle anse denna koncession tillfvllestgörar de. Det synes nes hvila på en oriktig grunc sats, enär det innebure att landets natur kund undergå förändring till följd af en. iitländsk ir flyttning, och det skulle f sår tanka utgöra e uppenbar orättvisa, e det ökade omräde för en stor magt, hvilken Slesvig aldrig tillhör på bekostnad af en magt, som redan relativt ä betydligt svagare. För ufrigt, genom att upf dräga en gräns efter nationaliteterna, skulle ma ställa sig på en rörlig grund, och sedan denh princip en gång blifvit erkänd, skulle det ger maniska elementet söka utbreda sig ända til Skagern och tid efter annan vilja tillegna sig såsom tillhörande Tyskland, te distrikter de detta elemeht småningom förvärfvat sig en öfver vigt, hvilken, om denna grundsats en gån z blefv godkänd, helt visst icke komme att iteblifvä. Jen föreslagna deklarationen af de magter som undertecknat Londonerprotokollet, innebä icke, för de fleste af dem, någon nyhet i dera: offentliga rätt. Hertigdömet Slesvigs ou pplöslig: förening med Danmark i egentlig mening talädt rar, såsom tit. känner, i särskilda tider blifvit garanterad: af Frankrike genom garantiakten af en 14 Juni 1720, af Storbritannien den 26 Juli samma år, al Ryssland genom den provisionellt traktaten den 22 April 1767, genom den defini tiva traktaten den 21 Maj 1773, äfvensom genom garantioch afsägelseakten den 31 Maj 1773 och slutligen af Sverge genom traktaten den Juni 1720. Det är således endast fråga om att i Europas allmänna offentliga rätt intaga en bestämmelse, som redan finnes införd i dessa magters särskilda offentliga rätt. . Ad 3:dum. Om principen äf Holsteins neulralisätion — i ändamål att bilda en skiljemur emellan Tyskland och Danmark — godkännes, återstår att undersöka hvilka modifikationer 1 detta hertigdömes förhållande till förbundet häraf skulle blifva en följd, och om det icke vote tjehligt t i stället för dess och Lanenburgs kontingent ligen betala en bestämd summa till förbundsn, och bestämma den så, att den blefve lig för ersiittandet af de trupper, hvatklands 10:de armekår sålunda blefve rminskad. Vi dölja icke för oss att dessa tre förslag, öch synnerhet det sistnämnda, skola möta ettstarkt notstånd från Tysklands sida. Också skola de cke kunna bringas till verkställighet annorledes in på grund af en europeisk nödvändighet, som blifvit erkänd genom en förutgången ötverenscommelse emellan de icke tyska magter, hvilka nedverkat till Londonerkonventionen; de föruster och uppoffringar, som deraf uppkomme ör förbundet, skulle naturligtvis gifva anledning ill ett billigt skadestånd. På sätt jag redan yttrat, tro vi oss icke i detta änseende böra göra några formliga propositioer, men vi anse oss berättigade att fästa vederörande kabinetters uppmärksamhet på det enda. nedel till lösning, som synes oss vara praktiskt. Man skall icke kunna förneka att konungens, nin höge herres, regering måste vara i högsta våtto intresserad af att se ett slut på en twist, om hvilar tungt öfver vår framtid, och som, om tet göres för att slita densamma, nödvändigt våste, förr eller sednare, framkalla en kamp, för vilken vi svårligen kunde förblifva fremmande. ienom att taga initiativet för att föreslå en öferenskommelse, hvilken synes motsvara de båda arternas välförstådda intressen, cnär den utgör n borgen för freden och det goda förhållandet em emellan, hafva vi, såvidt på oss ankommer, kt aflägsna eventnaliteter, hvilka icke någon ( vederbörande makter skulle kunna se med likiltighet, men hvilka vi mera än hvarje annan afva giltiga skäl att söka besvärja. Jag får anmoda tit. att så snart som möjligt eddela lord John Russell innehållet af denna ;pesch, och att konfidentielt lemna honom en lift af densamma, ifall hans excellens så önsar, Jag skrifver samtidigt och i enahanda oralag till konungens ministrar i Paris och S:t etersburg, för att gifva dem liknande instrukoner. Vi smickra oss med attisinom tid blifva iderrättade om dessa kabinetters åsigter rörande ; punkter vi tillåtit oss att framlägga. Emottag ete. . MANDERSTRÖM.