mar — utan låt min själ spårlöst försvinna i evigheten, likasom minnet af mig försvinner i milt fädernesland. Ack, men skall i Polen aldrig erfara, hvilka fasor som omgifvit mitt dödsläger, der ingen kärleksfull hand trycker min hand till afsked! Polen! huru, är Polen icke återuppståndet? Ar det ej sannt, min Gud? Skall döden icke längre träffa mitt fädernesland i bojor — likasom mig? — O, Fader förlåt ett förtvifladt barn, att det i en förförlig förvillelse vågade håna dig! — För1åt mig, min Gud! — Det var icke egenkärleken som upphetsade mig — nej! — Jag älskar Polen och dig, 0 herre! — Polen lefver på jorden, och dui din himmel — och jag dör med ditt och Polens namn på mina läppar, som snart skola vara stumma. Helig är din vilja, helig min långa moskovitiska fingenskap, heliga denna min ensamma döds fasor, eftersom mina fäders land är befriadt. : 7. Jag tackar dig, o herre, att du visat mig mitt fädernesland i en syn — jag tackar dig att du låtit mig se dem, som tjena dess sak. — Må du låta mig vara den sista af mitt folk, som begrafves här, låta mig vara det sista polska l:k i czarens fängelser. — Jag tackar dig, o Herre! — Ack! jag har så få krafter — denna eländiga kropp kan icke längre böja sitt knä! Jag lägger min hand på korset. Hvar är himlen? Det är mörkt öfverallt, och likväl vakna ännu tankar i mitt bjerta — jag måste bedja, bedja, bedja för mitt Polen! 38. Herre! Herre! Eftersom du nu gifvit denna din martyr makten, så låt honom tämja hvad som hittills varit otämjeligt på jorden. Hvad ingen af denna verldens beherrskaro, hvarken furstar, adel, borgare eller folket — alla endast tyranner med olika namn, men som ba varit lika despotiska från det ögonblick de bade makten — kunnat utföra, låt Polen utföra det! Låt det, böjande sig på englavingar, höjande sig ötver tidens ödeläggande atgrund, öfver högmodets frestelser och snaror, föra broderskapet tillbaka till menniskorna. Skänk det för alltid kärlekens outtömliga kraft — då skall det, eom segrande stått upp ur grafven, äfven segra öfver döden! Nej! Det skall icke sammenstörta såsom andra stater, hvilka äro danade af orättvisa och blod, ty det skall i sitt sköte bevara dygden och visdomen, dessa grundpelare för all seger och makt. Mäåtte alla nationer välsigna detta land, som är lyckligt genom nationernas lyeka. — Måtte Din Son bli tförherrligad i det och uppenbara sig i allt menniskoverk! Måtte Ditt rike genom det stiga ned på jorden! — Ack! Jag känner mina krafter förgå — är det kanske redan döden som kommer? Tack, o Herre! 3 I En bländande glans strålar för mitt öga — känslan af ett oändligt välbefinnande fyller mitt bröst; — mitt lifs sorgfulla minnen försvinna alltmer och mer ur mitt minne. — Luften dallrar af harpotoner — aldrig hörde något menskligt öra sådana harmonier! Ack, ja det är englarne, som förkunna den herrliga, herrliga nyheten! Sorgen och. smärtan förminskas hvarje ögonblick. Ack, mitt älskade Polen! min från allt bekymmer befriade själ höjer sig mot det oändliga: Hosianna, Hosianna!!