Saslas Iran tyska förbundets sida, äro af beska: enhet att blottställa samma monarkis tilivar åsom oberoende stat, Frågan synes oss då otvi! velaktigt blifva af europeiskt intresse, och gifv alla de makter, som äro angelägna om vidmak :allandet al den politiska jemnvigten i norr iuropa, en obestridlig rätt till intervention. De gäller här att veta om danska monarkiens till ännes såsom ett intresse af första ord ningen — såsom en europeisk nudvändighet. V tro att i detta hänseende makternas åsigter är i dag desamma, som de förut varit, men i sådan all följer häraf, att de icke blott böra använd: alla sina bemödanden på att förekomma utbrot set af en ny kamp emellan Danmark och Tysk !:and, utan att de också, ined afseende fästadt vad erfarenheten lärt, böra allvarligt söka at en gäng för alla undanrödja orsakerna till er twist, som redan alltför länge fortfarit, och som 1tgör en ständig hotelse för nordens lugn. essa medel, hvilka skulle de vara? 8 hafva allvarligt och länge begrundat denna fråga, och vi måste bekänna att den lösning, hvarpå ma mu i Köpenhamn synes benägen att ingå, och om, på den tid då vi tillstyrkte den, och före det sednast misslyckade försöket till ett när 5, mande, måhända skulle kunna blifva tillfreds 1 fötällande, icke vidare synes oss tillfyllestgö ande, föch att vi tro det fordras ett kraftigt Mitiativ, la p om är mäktigt att i grund tillintetgöra hvarje sniedning till sammanstötningar. Vi tillåta oss utt helt och hållet konfidentielt meddela kabiaetten i London, Paris och S:t Petersburg våra ssigter härutinnan och att understäl!la dem deras vedömande. Äfven om vi icke skulle lyckas att sfvertyga dem om lämpligheten af, eller den inneboende kraften hos den lösning vi ämna föreslå, skola vi åtminstone ega medvetandet af att, hvad på oss ankommer, hafva fullgjort åligandet att söka upprätthålla ett granvrikes intezritet, och man skall icke kunna tillräkna oss le hvälfningar, af hvilka, i brist på ett mäktigt stöd, detta rike kan blifva hemsökt. Efter de veslingar denna tvist genomgått unler de sednaste tio åren, kan man icke vidare smickra sig med hoppet att de båda tvistande parterna någonsin skola komma öfverens med wvarandra, och, i sanning, de medgifvanden, som hittills blifvit gjorda af Danmar cke haft annat resultat än att öka Tysklands enspråk. Derest man icke vill it händelserna jeltva öfverlemnma lösningen af denna fråga, måe således de opartiska men intresserade makterna intersenera genom att uppställa vilkoren ör en verksam garanti :f danska monarkiens tillvaro, och sedermera i den europeiska fredens 15ga intresse förmå de båda parterna att ingå på densamma. Med afseende å den svaghet, som alltid måste vidlåda en stat med ett relativt så inskränkt om-! råde som Danmark, vore det visserligen mest imskvärdt att Elben kunde definitivt fastställas såsom dess gräns och att Holstein kunde Ne höra att utgöra en del af tyska förbundet. Men ett dylikt resultat skulle icke nu kunna uppnås nnporledes än till följd af ett krig, hvilket likväl alla makterna utan tvifvel tro intresserade ati att förekomma — och det återstår då endast utt undersöka de vilkor, hvarpå detta hertigdöme, emte det att det fortfore att utgöra en medlem if förbundet, skulle kunna bevaras åt Danmark. Jag har redan sagt att en ställning för Holstein, liknande den som Luxemburg till Nederänderna intager, syntes otillräcklig, och i sanning, oafsedt att en dylik ställning endast skulle vilda en ganska svag förmur emot Tysklands anblandning i det angränsande hertigdömet Slesvigs angelägenheter, skulle blotta skyldigheten för Danmark att sinda Holsteins militära kontingent för att taga del i hvarje krig, hvaruti land kunde blifva inveckladt, för alltid fördetta konungarike i en ömtålig ställning, r det antingen måste omfatta en sak, som vore stridande emot dess känslor och intressen, eller ock tvingades att undandraga sig sina pliger emot förbundet — en ställning, som skulle utesluta det oberoendet hvarpå detta rike eger ett anspräk, som ej kan förverkas. Utaf de fruktlösa försök, till hvilka begäret att komma till en lösning af detta problem hittills sifvit anledning, följer, enligt konungens regerings åsigt, att denna lösning endast på följande vilkor kan erhållas: 1:0 Hertigdömet Holsteins fullkomliga administrativa afskiljande från det öfriga af monarkien. — Utom dess enskilda angelägenheter skulle man låta detta hertigdöme få sin egon armå, och de för monarkiens alla delar gemensamma angelägenheterna skulle inskränkas till anslagen till civillistan, till förbindelserna med utlandet, till marinen, till postoch telegrafverken. På detta sätt skulle de gemensamma inkomsterna i det närmaste blifva tillräckliga för utgifterna, och den normala budgeten erhölle en bestämd och oföränderlig grund, hvilken endast genom en öfverenskommelse emellan monarkiens särskilda delar finge ändras. 2:0 Då konungen af Danmark uppfyllt sinal( töften i hvad angår hertigdömet Slesvigs orga-( nisation, skulle de makter, som undertecknat Lon , donerprotokollet af år 1852, utförda en deklarai tion, hvarigenom detta faktum erkändes och Danmark för framtiden betryggades emot hvarje ini! blandning från Tysklands sida i detta hertigdö-!4 mes angelägenheter. g 3:0o För att åt dessa båda första vilkor gifvals behörig kraft och verkan, skulle dertill läggas 4 (4 t (6 E 1 r neutralisation af Holsteins område, hvilket skulle ställas under de makters garanti som undertecknat Londonerprotokollet. Sedan dessa tre hufvudpunkter sålunda blifvit underställda kabinettens i London, Paris och S:t Petersburg bedömande, skall jag tillåta mig att dertill foga några korta anmärkningar, hvilka, utan att uttömma ett ämne, som i hela sin vidd fordrar en grundlig undersökning, angå några fofnifrågor, hvilket det är nödvändigt att nu elysa. Så 1:mum. Då detta förslag närmar sig det, enligt hvilket Holstein skulle försättas i en ställning jemförlig med Luxemburgs, synes danska i i kunna hafva något att deremot örbundet skall icke heller kunna som en annan redan intager utan anmärkning från förbundsmyndighetens sida. Hvad beträffar Holsteins armå, skulle den, om 3:dje punkten blefve fastställd i hela dess vidd, kunna inskränk I 1 H förvägra en af dess medlemmar den ställning, ) 1 1 l till en gendarmerikår, bestämd att ombesörja polisen samt att upprätthålla ordningen ? och allmänna lugnet. Det förstås att Holstein, s jemte bevararandet af sin sjelfständighet, skulle, I I om detta hertigdön:es ständer så önskade, kunna u erhålla samma konstitutionella garantier och friheter som monarkiens öfriga delar. Ad 2:dum. Det skäl man anfört för Tysklands inblandning i hertigdömet Slesvigs inre angelägenheter, har alltid varit det olika sätt, hvarpåP danska regeringen behandlat sina danska och (f sina tyska undersåter. Vi vilja icke förneka att I vy dessa klagomål, ehuru behäftade med öfverdrifN ter, synts oss icke sakna all grund. Men om g danska regeringen, hvars liberala grundsatser )P äro allmänt erkända, icke trott sig kunna åtl tyska språket samt åt gudstjensten och under-)m visningen på detta språk, medgifva en obegränn sad frihet, kan väl skälet dertill hafva varit and nat än farhågan att se germanismens utsträck ning tjena till driffjeder och medel för Tysklands territoriella inkräktningar? Om dessa en gång för alla hämmas på det sätt som blifvit föreslati get, skulle denna farhåga förlora jemte grunden ) fc för sin tillvaro, allt skäl till ptaktisk tillämpning, I v och vi betvifla alldeles icke att de magter, som ) ;; understödja ett sådant sakernas ordnande, lätteligen skulle kunna af danska regeringen utverka en försäkran, att åt dem af dess undersåter, som ro af germaniskt ursprung och som tala tyska språket, medgifva friheter af den mest vidsträckta omfattning och som öfverensstämde med dem, hvaraf hertigdömets danska invånare redan äro i åtnjutande. Det är måhända icke olämpligt att här vidröra ID en lösning, som redan för några år sedan bl: