Men här jagades annat villebråd. icke ri djur, utan vargar, björnar, räfvar och ar dra odjur, hvilka någon tid gjort mycke skada och förtret. Större delen afkarlarn från åtskilliga byar, nemligen alla som kund handtera en bössa, hade begitvitsig ut. Ja förenade mig med mr Saund2orson, Harr och mr Pins, och vi följde våra nya be kanta in i skogen, ur hvilken de kommi fram till oss. Då vi inträdde i densamma fann jag att förberedelser blifvit vidtagna stor skala. Straxt inom skogskanten och p: en lång sträcka — troligen nära till berget fot på venstra sidan och ett något kortar stycke på den högra — voro karlar, beväp nade med bössor, studsare, pistoler, knifvar gamla liar och andra dylika vapen, utställd: på 50 alnars afstånd eller mindre från hvar andra, och bakom hvar och en stod en häs bunden vid ett träd. Många af de förnäm sta jägarne hade, likasom mina vänner Pin: och Saunderson, lifegna med sig, hvilka hade tillsyn öfver hundarne, hästarne och andre jagttillbehör. Hela sällskapet bildade tv ungefär 1 7, eng. mil långa linier, den främ sta beväpnad, och bakom denna de obe: väpnade och hästarne. På andra sidan om vägen och på träden midtför var ett starkt. tio eller tolf fot högt nät utspändt, hvilket sträckte sig uppför och utför berget, så lång: jag kunde se, parallelt med vägen, lem. nande denna öppen för blodsarbetet och så att folket kunde skjuta i nätet efter beho från betäckningen, rycka fråm på öppna marken eller rida eller springa undani händelse af fara. Huru nätet var fäst eller huru mycket motstånd det kunde göra mot ett stort, uppretadt djur, kunde jag ej utröna; men jag föreställde mig att, ehuru det kunde hindra eller insnärja, det ej kunde hejda eller utgöra något verksamt stängsel för en en björn eller ens för en ursinnig varg. Min följeslagare upplyste mig om ett och annat: ?Huru får man villebrådet i nätet?? frågade jag. Detta är lätt gjordt. Sexhundra man hade tidigt på morgonen blifvit utsända i skogen midt emot på en fyra eller fem eng. mil från vår position belägen punkt; dessa hade spridt äv i en linie tvärs igenom skogen, hvarvid de båda flyglarna efter hand ryckte fram hastigare än centern, så att de bildade en cirkelbåge, då de uppnådde vägen, hvarest nätet var uppsatt, på det sättet att flyglarna stodo vid nätets ändar; derefter ryckte centern fram och dret allt villebrådet framför sig rakt in i nätet, der det skulle skjutas. Dessa män bära påkar och andra redskap att göra allt slägs förfärligt larm med, och som deras antal var stort, blef hela skogen ett verkligt Babel af ohyggligt oväsen, som skrämde de jagade djuren. Detta är ett oädelt sätt att jaga, värdigt barbarer.? Ja visst; men, såsom ni vet, kunna ryssarne endast operera i massa — det vill säga då de äro många i sällskap. Dessutom kan det stundom till ombyte vankas en strid bröst mot bröst.? Hvar är grefve Pomerin?? Grefven befann sig nedanför berget på venstra flygeln och anförde denna sida, under det att han (Saunderson) innehade samma befattning på högra flygeln uppe på berget. Pomerins post ansågs farligare, emedan man visste att vilddjuren hade sitt hufvudtillhåll nedanför berget. Pomerin är?, tillade han, en säker skytt och intagar alltid vid dylika tillfällen den farligaste Jr sen. Han är en gentleman från topp till tå och lefver friskt undan, kan ni förstå; men han är ng och för resten dog hans farfar i fjol och lemnade tre millioner rubel efter sig åt pojken, utom denna ofantliga egendom med tio tusen själar, två sockerbruk, våra vodkibrännerier och bomullsfabriker. När hr Saunderson kom hit för några år sedan, var den gamle mannen rask och kry och den unga herrn — hvars far gjorde en utflygt till Siberien och aldrig kom tillbaka — var farfars favorit. Den unge grefvens mor var lifegen, en vacker tös, påstås det, hon är ej ful ännu; hon och hennes familj blefvo frigifna, och hon fick en fin uppfostran i Moskwa före och efter bröllopet; men ändå gjorde detta giftermål förarelse. De stolta aristokraterna stängde sina dörrar för makarne. Han blef hämndfull till sinnes och började skrifva öfver politiska ämnen i afsigt att utomlands gifva ut sina arbeten. Det fanns spioner i hans hus. Hvarje rad, han skref, och hvarje ord, han sade, rapporterade dessa till polisen, och slutet derpå blef, att han försvann en natt. och nu påstår man att han är död. Inga omkostnader ha blifvit sparda på sonens uppfostran; han kan pladdra franska, tyska, italienska och alla andra moderna språk; han har rest i Frankrike, England och lta lien. Han har ett stuteri och håller ett bord som en prins; men man berättar, att han förra vintern rätt vackert satte af med gub bens peöningar. Om ni är hans vän, så gil honom det goda rådet att bättre taga vara på sitt guld. Han ligger nu iunderhandling med en enka, en generalska, att köpa hennes lilla egendom. Hennes inspektor är en stor skälm, och Pomerin får betala hederligt. om han ej är på sin vakt. Jag vet hvad jag vet om egendomen, och han kan göra sämre än begära mitt råd i saken.? Hvad är er vän Pins?? frågade jag. Efter denna halltimmes slut gick jag äter i 5 NN KEN Ti jen hrm mtr drR NK RR NR