något oäkta barn der icke föddes hvari fjerde år; att fattighjon funnes visserligen. men högst få — Tiggare syntes ej — och slutligen deraf att. då de fingo höra attjag var protestant, de ansågo såsom en vigti sak — såsom ett själsbehof — få visa m det protestantiska kapellet i byn, ty by innevånare, uppgående till cirka 1.200, voro till nära halfva antalet protestantiska, hvilka lefde i fullkomligaste harmoni med katolikerna, utan att trosbekäpnarne af ena eller andra slaget kunde eller ville tillegna sig företrädet i moraliskt hänseende. Ett vackert och talande bevis för religionsfriheten! Och samma bevis fann jag upprepadt i flera byar än Uchaud, ja äfven i städerna. Imnan jag lemnar byn Uckaud vill jag nämna en ekonomisk egenhet, som förefaller oss sverskar högst besynnerlig, nemligen att i hela byn ej fanns en enda ko, endast getter, hvaraf de mindre jordegande blott hade en och den rikaste 3 eller 4 för erhållande af nödig husbehofsmjölk. Jorden, som i allmänhet användes för vin och ädlare växter, var för dyrbar att begagnas till gräs eller beten för andra större djur än nödiga dragare. Deremot användes en oaflåtlig omsorg att samla ämnen af ogräs, löfm. m. för att öka gödselförrådet, som erfordras till vinstockarna. Det bör bemärkas att om den af mig nu lemnade korta beskrifning på hvad jag erfor i Uchaud må kunna — såsom man försäkrade mig — antagas vara uttrycket at folklifvet och förhållandena i södra Frankrikes rika slättbygd, lär det vara en betydlig skilnad, åtminstone hvad förmögenheten avgår, i bergsbygden, hvilket jag icke med egna ögon sett och derföre endast ville reservationsvis antyda. (Forts. följer.)