STOCKHOLM den 10 Febr.; Med anledning af de sednast offentliggjorda depescher, som vexlats emellan dan-i ska och preussiska kabinetterna, innehåller i Times en Iedande arlikel, hvari det stora! engelska bladet ånyo uttalar sig för rättvisan af Danmarks sak och visar att Tysklands fordringar i afseende på Holsteins ställning inom en dansk helstat äro sådana, att det är omöjligt att uppfylla dem, utan att i och med detsamma göra hela Danmark till en vasallstat under Tyskland; men Times inser ganska riktigt, att det allsicke är de tyska makternas mening att förhandlingarne skola leda till något resultat, utan att de endast vilja på allt sätt hålla stridsfrågan öppen, för att afvakta ett lämpligt tillfälle att öfverfalla Danmark. Times yttrar bland annat: Man kan med trygghet förutsäga att om femtio år skall det icke finnas någon enda merniska, som ger sig min af att hafva reda på hvad holsteinska frågan handlat om, såvida ieke sjeltva frågan skulle komma att stå oafgjord ännu i, tjugonde seklet. Hosl samtiden hålles en slapp uppmärksamhet! vid lif derigenormm att ingen kan säga, hvilkendera af de många ovissa lösningar man har försökt gifva åt frågan, som det kan lyckas att göra fill. en casus belli. Efterverlden får ingen sådan orsak att befatta sig med den. Historieforskarne skola undvika den såsom en af de ofruktbaraste delarne af Europas ; litiska fält, och juristerna skola hoppa öfver den såsom ett riktigt kaos af underhandlingar, hvilka hvarken ledt till upplysningar eller åstadkommande af något prejudikat il folkrättsligt afseende. En ytlig bekantskap med den föråldrade Processbedningen skall l. visa huru fullkomligt värdelös och oafgörande den diplomätiska bevisningen är i en , som den eta af pårterna har satt sig i sinnet att hålla öppen. : va Det är med full öfverläggning vi säga att förhållandet här är sådant, ty ingen har följt gången arstriden mellan Danmark och dess tre motståndare — Holstein, Tyska förbutidet och Preussen såsom ombud för tyska förbudsdagen — utan att märkaatt de begge sistnämnde minst af allt önska en afgörelse. Att bringa slesvigska och holsteinska. frågan, såsom tyskarna ännu kalla den, till ett slut skulle vara nästan så godt som att beröfva Preussen dess utrikespolitik, enär den är det enda problem af europeiskt intresse som berlinerkabinettet anser värdt att lägga handf vid. -Man kan omöjligt antaga att konungen af Danmärk skulle önska under hela sin regering bibehålla ett sådant; politiskt tillstånd, som gör en ordnad sty-1 relse i hans södra besittningar omöjlig och håller befolkningen i kärnan af landet uti ett kroniskt agitationstillstånd. Han kan!l icke finna det behagligt att lefva under ständigt hot med det barbariska förfaringssätt, som är bekant under namnet Xen förbundsexekution4,; eller i underhandlingar med sina egna undersåter, med förbundsdagen såsom mellanlänk. Vi måste således a priori anse som afgjord sak — hvilkendera parten som än må ha rätt i sjelfva frågan — att ansvaret för uppskofvet med ett definitivt ordnande hvilar på Tyskland, och denna gissning bestyrkes fullkomligt af de faktiska förhållandena. Isynnerhet kommer man till denna öfvertygelse genom den sednaste notvexlingen mellan danska och preussiska utrikesministern. HOm den depesch, hvari grefve Bernstorfi i Preussens och Österrikes namn begär ytterligare förklaringar af kabinettet i Köpenhamn; yttras, att den icke är egnad att stärI. ka det goda intryck som framkallades af den fredliga tonen i konungens af Preussen sednaste trontal. Det synes nemligen tydligt att denna -depesch endast har till syftemål att förvirra hela frågan och göra hvarje ordnande af densamma på fredlig väg omöjligt. Då man förbehållit både förbundsdagen och holsteinska ständerförsamlingen rätt att höras öfver preliminärer och öfver hvarje särskildt vilkor icke blott för ett definitivt utan äfven för ett provisoriskt ordnande af sakerna, är det klart, att man velat stänga hvarje utväg för frågans lösning, ty det är absolut omöjligt för någon regering att tillfredsställa dessa båda trätlystna församlingar, af hvilka hverdera vet, att den kan lite på den andra i fråg: om ett chikanöst motstånd. När ett permanent administrationssystem med str omsorg blifvit utarbetadt, protestera båda eller en af dem mot allt rad som icke är ett provisoriskt system; när utkastet till ett provisoriskt system förelägges Preussen; så beklagar det sig bittert öfver att man icke kommer med något definstivt. För att kunna sätta Danmark knifven på strupen tilldelar sig förbundsdagen oinskränkt myndighet med afseende på Holstein. För att omöjliggöra hvarje plan som föreslås af hr Hall; hänvisar den honom till de holsteinska ständerna såsom de ende hufvudparterna i kontraktet. Enligt samma rincip behandlas hvarje medgifvande från Danmarks sida såsom oåterkalleligt, hvaremot intet stilatigande erkännande af någon dansk fordran, ja icke en gång något uttryckligt förnekande af rätten att blanda sig i monarkiens inre angelägenheter betraktas såsom bindande för Preussen. — Med anledning af Trent-affären och Storbritaniens energiska reklamationer öfver neutralitetens våldförande torde det icke vara alldeles ur vägen att erinra om en tilldragelse, som passerade under det sista kriget mellan Ryssland och Vestmakterna och som FEL TA INR TKR FY IKON, TOR FI SNES Id