om detta var ett alldeles exceptionelt förhållande, eller om mina värda landsmän, hvilka just icke annars pläga spara på styfvern i fråga om lyx och Pegvämlighet, och som specielt gjort sig kända för att i utlandet med sina värda: personligheter ofta hedra första klassens vagnar, på sednare tider — och det i-vår rikaste provins — gjort sig till vana att blifva så sparsamma på vår svenska jernvägs bekostnad, och jag erfor icke utan en viss förundran att det verkligen lärer förhålla sig med begagnandet af vår nyd jernväg så, att äfven ganska förmögnå och ansedda personer åtnöja sig med platser på tredje klassen. : Sparsamhet; hvar den uppenbarar sig; må respekteras, och långt ifrån mig att klandra folk derföre att de heldre inskränka sig till den mindre utgiften af 25 öre än erlägga -den större al 7Sröre. Men det: är uppenbart; att omi Sverge, der det i alla fall torde blifva proöblematiskt huruvida jernvägen skall bära sig, äfven sådana resenärer; som i allmänhet annärs anse sin värdighet fordra en högre lefnädskostnad, skulle taga till vana att vara sparsamma endast i afseende på jernvägsresor, det vackra fosterländska företaget får en minskning i inkomster. som var omöjlig att ana. Ett betydligt misstag torde emellertid jutvigsstyrelsen i välvillig afsigt att göra resorna icke blott billiga uten också beqväma äfven för den mindre bemedlade, hafva begått, då den ej gjorde skilnaden emellan beqvämligheten i de olika klassernas vagnar lika stor, som skilnaden i pris, men denna sednare skilnad är alltför stor att icke framkalla det inträffade missbruket; Prisskilnaderna äro icke på långt när så stora som hos oss, hvarken i Tyskland, Schweiz eller Frankrike, det har jag haft tid och tillfälle iakttaga innan jag hann till Södra Frankrike. Då man far genom nyssnämnde länder erfar man huruledes menniskohand kan sö väl förbättra och försköna ett af naturen ofruktbart och fult land, som också förstöra den fägring hvarmed skaparen gynnat ett landskap. De förr så ödsliga Lineburgska hedarna antaga för hvarje är ett trefligare utseende genom odling och skogsplantering, under det att södra Frankrikes berg, förr, såsom ännu i Schweiz, beväxta med högstammig skog, nu i sin vämjeliga nakenhet gilva ett hånande svar på den resandes fråga: omdet verkligen äri la belle France som -han färdas. Det var under och strax efter den stora revolutionen, då de storartade Beigneuriernasprängdes, som sko-l gar. e våldsammast afverkades för att kapitaliseras, Mcn den lilla återstod af enskild skogstillgåug, som i Frånkrike ännu finnes, hotas fortfarande med förstörelse, till följd af den grundsats, hvilken gör sig gäl-l: lande der som annorstädes, utt ingen skog kan i årlig alkastning gifva så stor behållning, som räntan på det belopp, hvartill skogen, hastigt förvandlad i kapital, vanligen uppgår. Derföre använder staten årligen millioner till inköp af mark och till skogsplantering; 30 millioner francs lära dertill anslagits ifjol. Bergens återplantering är af behof icke blott för att skaffa landet skogsprodukter, utan också för att förekomma ölfversvämningar, som tilltagit i den mån a blitvit kala och således regnet, 1 stället att upptagas af löfviga träd, hastigt strömmat ner i bäckarna och derifrån i floderna, som sålunda alltför hastigt vuxit tillsådant omfång, att de ej mer rymts inom de gamla bäddarna. Jag känner mig visserligen här frestad att gifva en liten beskrifning på de franska, i allmänhet fula gråa byarne, och på de s.k. chateauerna, föga framstående i annat hänseende än att de alltid stå högt öfver träden i sina omgifvande, afundsamt instängda planteringar — icke derföre att husen äro så höga, utan derföre att träden äro så små. Jag vore frestad, säger jag, att uppehålla mig härvid, för att genom jemförelsen få desto varmare prisa: de herrliga nejder vårt älskade fädernesland har att förete, hvilka i grönskans friskhet, trädens höjd och lummighet, husens treflighet, pre och skär: rens former, strömmarnaås ilande lopp; eger så outsägligt stort företräde, såsom ta a, framför de bleklagda bergen, de små sjukliga askgrå oliveträden, de ruskiga husen i södra Frankrike, att hjertat klappar afstolthet åt våra företräden i detta hänseende. Men jag har ingen poetisk talang, som kan förgylla långdragna episoder och sålunda göra dem ursäktliga. Derföre öfvergår jag till ett annat förhållande, der jag beklagligen icke med samma nationalstolthet kan uppdraga jemnförelsen emellan södra Frankrike och värt kära fädernesland. Jag menar folkets lefnadssätt. Jag, som många andra, hade mycket läst och hört talas om franska folkets lättsinne och sedeslöshett och huruledes familjebandet vore under upplösningstillstånd4, och har, under ett par föregående besök i Paris, visst icke der fått anledning att betvifla riktigheten al denna beskyllning. Huru förundrad blef jag icke derföre, då jag under enliten resa. stäld emellan småstäder och byar på linien allt ifrån Arles öfver Tarascon, Nimes och Montpellier till Cette, fick alla skäliga anledningar alt högt värdera befolkningen, icke blott för dess. flit; sparsamhet och måttlighet, utan också — hvad säger väl läsaren om detta mitt påstående? — för dess sedlighet. Man ilar, såsom resande, vanligtvis fram genom landet, besökandr endast stora städer, t. ex. Paris, Marseillc, Lyon m. fl., och det är i sanning ingen un der att man får ett slätt begrepp om frans-: männens moraliska värde, då man med förutfattade preventioner tager ytterligare: intryck af det umgänge och lefnadssätt, som vanligen erbjudes den resande, hyartill hotell: värdar och guider så villigt lemna anvisning. Man besöker teatrarne, der man ofta ser lättsinniga föreställningar; man vill sel. en eller annan publik bal, der lättlärdig TE AN Te ee An am Te a a mm fan kata JR ES it ER ET TEESE LE nr