Ochframför eller midt i kämparingen Gick barden fram med svärdslag och-med säng, Hans harpoklang, om modet fällde vingen, Stålsatte Het på nytt så mången gång, Och bland de fallne fanns så ringa ingen, Att ej hans minne taldes i en sång, Och ofta när den sista tonen klungit, I skaldens hjerta lifvets strängar sprungit. Derför när nyss ljöd vapenklang i lunden, Jag väcktes ur min sömn i stensatt hög. Jag såg hur stridens örn, så länge bunden, Med starka vingslag öfver norden flög; Jag såg hur hvarje meningsstrid för stunden Försvann, och blott en tanke, ljus och hög, Besjälade den vaknande nationen — En tanke blott, i kojan som på tronen! Den tanken var att fädrens jord försvara Med lif och blod i bister faras stund, Att huru hög, hur ringa man må vara, v Till detta enda har man samma grund; Och att af skilda stånd, gemensam fara Gör ibland män ett enda, fast förbund, Som trotsar döden, trotsar gladt all verlden För frihet, fosterjord och egna härden! Utöfver denna tanke vill jag lysa De gamla fäders, gamla sångers frid! Må drott och folk i farans timma hysa Nordmannaanden som i fordom tid! Må lifvet förr för vinterns snö förfrysa An modet tinar upp för sommar blid, Ty intet folk på hela vida jorden, Har bättre land att strida för än norden. Än ligger friden som ett solsken öfver De ika skördar och de trefna tjäll; I dag ej modren sonens arm behöfver: Vid härden må han stanna, nöjd och säll, Der kärlek vaktar och der ömhet söfver Den lycklige från mödans strid hvar qväll, Men mera trygg man sofver i den hydda, Som väpnad man med säker arm vet skydda! Och redo var, när det till fara stundar, Du unga, friska, varma mannahär! Tro ej att Rota sofver, fast hon blundar, Förr än I anen det är stunden när! Stån fasta då som vakt kring fält och lundar, En jägarkedja som ej fruktan bär! Och visen en och hvar, som vill det lära, Hur männer segra eller dö med ära! Några fosterländska sånger, utförda af 1:sta kompaniets sångkör, afslöto denna vackra och särdeles lyckade del af festen. Bland dem som haft största: förtjensten om densamma torde vi böra nämna artisten Hallbeck (skarpskytt), som anordnat och inöfvat tablåerna, hr Ahlgrensson, som målat dekorationen, hr F. Hedberg, som skrifvit Bardens sång, skådespelaren Thegerström (äfven skarpskytt), som deklamerade densamma, och direktör F. Sjöberg, som anordnat musiken. Man hörde från alla sidor önskningar uttalas, att tillfälle kunde beredas till ett förnyadt framställande af de vackra tablåerna i någon lokal, der flera än de här närvarande kunde få tillfälle se dem, och der de måhända kunde taga sig ännu bättre ut än här, hvarest lokalen medgaf blott en ringa upphöjning för scenen. Efter tablåernas förevisande började dansen. ånyo, för att dock snart åter afbrytas af den omkring kl. 10 serverade supten, som var anordnad i lilla börssalen och närmast densamma tillgränsande rum. Efter supgen samlades man i stora salen kring framsatta bålar, der 1:sta kompaniets chef, bryggaren A. Bjurholm, föreslog en skål för konungen, drucken under lifliga hurrarop och följd af folksången. Vidare föreslogos skålar för fäderneslandet; för Stockholms skarpskytteförenings öfverbefälhafvare, kapten Adlersparre, besvarad af denne med en skål för första kompaniet; för skarpskytteföreningens styrelse (besvarad af hr Blanche med ett af bifall ofta afbrutet föredrag) för de inbjudna gästerna och slutligen för damerna. Af de verser, med hvilka denna sistnämnda skål proponerades af handelshokhållaren Johansson, anföra vi några, som lifligast applåderades: