Under en hel månads tid har jag nästan dag; ligen varit på kalaser, de flesta tillställda föl min skull. I torsdags var jag på en lysande middag, tillställd af de högmögende dircktörernå för skånska privatbanken, der min skål i ett grannt tal proponerades af äldste grefven. Du ser således att jag ändtligen kommit upp i de högre sfererna, och du måste medgifva att det är bra beskedligt af mig att hädanefter vilja sänka mig ända ned till en simpel bokhandelskommis: sarie med det ytterligt plebejska namnet Johan: ses Brudin. Det var nu bra längesedan jag skref till dig gamle vän! Vintern har varit mig mer än van: ligt dyster, och jag fruktade nästan att jag aldrig skulle komma klok ifrån Asarumsdalen. Nu återigen äro mina lifsandar något uppkryade, och för att få dem ännu kryare har jag föresatt mig med allvar att till sommaren sköta min helsa. Om jag till den ändan kunde få mig en koja vid Sundet, vore det bra, emedan der finnas förträttliga bad. Någon offentlig badort vill jag icke besöka, emedan jag der aldrig finge vara ifred, och det är just hvad jag behöfver för att en gång få min sista kalender färdig ...... Brn. Lysekil och Kornön i Juni 1860. ... Du ser att jag för närvarande vistas i skärgården på vår vestra kust, der jag ändtligen funnit lugnet i stormen, hvarföre jag också gladeligen sjunger med min älskade Virgilius nej, min gudomlige Horatius menar jag: Inveni portum. Spes et fortuna, valete! Sat me lusistis — ludite nunc alios! ... En vacker dag i Maj hoppade jag på en ångbåt och begaf mig från Ystad, der jag vistats hos min bror sedan Februari månad, till Göteborg och, efter 14 dagars uppehåll der och deromkring, hit till Kornön, en vild klippa af den mest spöklika formation, hvilken utgör sista värnet mot den rasande Nordsjön. På hela den s. k. ön (en half timmes rodd i omkrets) växer, till trots af dess namn, icke ett enda korn: endast en och annan potatis, som dock tyckes vara rädd att skjuta upp stjelk och hjertblad i bedröfvelsen rundt omkring. Hvilken himmelsvid skilnad mellan den plats, jag nu bebor, och Ystads fruktbara omgifningar! Jag har hyrt mig ett helt hus, innehållande ett enda rum, ganska snyggt, och har från mina fönster endast 20 steg till hafvet. Utanför dessa fönster växa de enda träden på ön, fem till antalet, nemligen ett päronträd, en syrån, en pil, en hagtorn oeh en buskartad växt, hvars benämning är mig obekant. Du kan emellertid aldrig tro hvad dessa få, men i tusen stormar härdade stackars enslingar blifvit mig kära och dyrbara! Jag skattar dem vida högre än jag skulle skatta en hel skog på fasta landet. Så är allting relativt här i verlden och får sitt rätta värde af tid och rum. Mat får jag från en tätt bredvid mig boende fiskare och salteriegare. När jag sade mat, borde jag egentligen hafva sagt fisk, ty annat vankas icke: fisk morgon, middag och qväll, bara fisk, ideligen fisk ... fis Men mager måste jag väl blifva på en sådan diet? Hvad beträll ar det jag egentligen söker, nemligen bad, så äro dessa emellertid förträffliga och vida att föredraga för dem man får vid badorterna på kusten. Ja, vattnet här är så bittersalt att jag grinar, bara jag ser det... Brn. Lysekil och Kornön den 14 Aug. 1860. Brudin, du gamle oföränderlige vän! .. Det gläder mig höra att äfven du börjat tänka på din helsa, fastän jag icke tror ett ord om den myckna nykterhet, hvaröfver du skryter. Först när du hunnit till mina år, kan det vara tid att tänka på sådant. Då du af vännen Talis hört huruledes jag har det, behöfver jag nu endast berätta att jag bor qvar på samma ensliga klippa i skärgården och att baden bekommit mig förträffligt. Jag har nu den poetiska afdelningen af kalendern ändtligen färdig och håller som bäst på med den välsignade no: vellen. När luntan blifvit afslutad, kommer jag troligen oförtöfvadt upp till Stockholm, och dermed bör väl icke kunna dröja längre än till medio af nästa månad. Kunde du till den tiden åt mig anskaffa en tyst lägenhet utomkring Stockholm, vore det rasande bra. Fråga dina många bekanta om råd! Långholmen och Lidingön böra dock aldrig ifrågasättas, emedan jag hunnit att blifva tillräckligt utledsen vid dessa ställen. Om jag kunde få ett par rum på Kungsholmen vore kanske ej så illa ...... Aldrig någonsin har jag så mycket längtat att återse mina kära vänner i Stockholm som nu efter denna långa skilsmässa och särdeles efter denna sommar, under hvilken jag fört ett fullkomligt eremitlif, icke hört göken gala och knappt sett ett gräs växa på klippan, der jag bor... Brn. Braun fick aldrig återse vämmernaiStockholm. Han afled derborta i Bohuslän den 12 September. Sverges kyrkliga indelning jemte undervisningsanstalter, efter officiella uppgifter sammandragen af T. A. von Mentzer. Stockholm på I. L. Brudins förlag. På en kärta al ganska stora dimensioner har hr Mentzer här framställt våra kyrkliga indelningar samt genom särskilta tecken utmärkt de olika slagen af läroverk, som finnas ej blott i städerna, utan älven på landsbygden, alltifrån universiteterna ti!l den ambulatoriska folkskolan. Stiften äro fördelade i sina prosterier och hvarje Pustorat utmärkt med tecken, som antyda dess regala, :konsistoriella eller patronella natur. Utom. elementarläroverken och folkskolorna upptager kartan äfven alla våra tillämpningsläroverk, såsom de tekniska skolorna, landtbruksinstituterna, skogsskolorna, navigations-, krigs-, bergsoch veterinärskolorna m. m. Af en kartan åtföljande text inhemtar man bland annat, att vi för närvarande endast hafva åtta högre folkskolor, De församlingar, som bestå sig sådana, äro: Skanör, Höganäs och Allerum i Malmöhus län; Båstad och Tving i Kristianstads län; Toarp i Elfsborgs; Sunne i Carlstads och Sollefteå i Vesternorrlands län. : Anta: let af lärare och lärarinnor i folkskolorna är 4315, af hvilka 2496 i de fasta soch 1819 i de ambulatoriska skolorna. Afsmåbarnsskolor finnas 505. — Hågkomster från hembygden och skolan af S. Ödman. Fjerde upplagan, Örebro 1861.