Article Image
nederst i dalen slingrade sig en elf i mångtaldiga: bugter; Dalen, som utgör ett paradis bland fjellarne, heter Junkersdalen.-Vi nedstego dit utför backiga branter, under det stridaste regn. -Först kl. 2 på morgonen följande dagen kommo vi efter 3 mils vandring i det envisaste regnväderfram till en gård, der vi fingo tak öfver hufvudet. Den 21 Juli lemnade vi Junkersdalen, se dan våra saker blifvit lagda på tvenne hästar. Det bar uppför fjeliarne, ochkl. 14,6 e. mi, då vi voro öfverstpå fjellets rygg, fingö vi sigte på ett af de rösen, som utmärka gränsen mellan Sverge och Norge. Vi voro således nu, efter 12dagars vistande i Norge, åter inom Sverges område. Kort derefter, vid öfvergången af ett kärr, så0 vi. alldeles. färska spår efter en stor jörn, som kort före oss öfvergått samrha kärr och således nu befann sig i vår närhet. Ehuru obeväpnade vi voro, oroade: vi ess dock ej ötver detta sällskap, väl vetande ätt björnen mera skydde: oss än vi honom. Vandringen fortsattes i regnväder, som ihärdigt föriöljde oss. Vadande öfver flera hundrade forssånde fjellbäckar, genom kärr, vandrande genom höga och at regnet alldeles väta buskar, kunde vi icke undgå att till slut blifva helt och hållet genomvåta: Vi vågade icke hvila, emedan det var mycket kallt i dessa luftiga regioner, omgifna, som vi voro, af eviga snöfält. Det återstod oss således icke annat att göra än att oupphörligen gå på. Efter 6 mils vandring kommo vi slutligen till vårt mål, sjön Sädva Jaur eller Hytte-träsket. Här blel vår första Omsorg stt tälta på den våta marken. Vi utbredde vår renhud, aftogo våra genomvåta plagg och lade oss att sofva. Det är märkvärdigt att ingen af oss blel sjuk efter, sådana orimliga besvärligheter, som ingen annan än den, som varit utsatt för dyhkt, kan riktigt uppfatta. Den 24 Juli, sedan jag anstält erforderliga observationer, reste vi vidare. Nu bar det af 3 mil sjöväg på Hytteträsket, men ej heller nu -undsluppo vi ett grundligt dop, ty snart. började det åter regna som om himmeln varit öppen, Vi måste sätta i land och söka skydd under en tom lappkåta. Här gjorde vi upp eld och värmde oss och stärkte oss af våra förråder, så väl de våta som de torra. Under-tiden aftog regnet något, hvarföre vi snart åter begåfvo oss på väg. I. 2 på morgonen den 25 voro vi vid sjöns östra ända. Härifrån gick resan mest till fots, och kl. 6 kommo vi till nybygget Jeckvikyder vi ändtligen erböllo nödig hvila. Det var ämnadt att jag skulle anställa -observationer-i-böfmock, som ligger i grannskapet, och jag hade fördenskull ditflyttat och i dervarande lappkapell insatt instrumenterna: men regnvädret och den mulna himmeln lade hinder i vägen, hvarföre jag i gär förmiddag åter steg i båt och, efter 6 mils rodd på den majestätiska sjön Hornafvan, anlände till -Arjeploug klockan half 3 i dag på morgonems— — — När du ser hvilka stora svårigheter vi under: denna högst ovanliga resa haft att öfvervinnay att vi stundom måst gå 6 mil på dygnet nästan oafbrutet i ett gående, i det häftigaste hällregn uppe i fjellarne; än vadande öfver strida fjellbäckar, fylda mediskallt vatten, än vandrande genom, ofantliga snötält, der snönaldrig smälter, än klifvande genöm höga af vatten genomdränkta buskar, än klättrande på händer och fötter upp för tvärbranter, der ett felsteg kunnat kosta lifvet, måste du erkänna att delta är någon ting annat än en vanlig Djurgårdspromenad, den vådligaste utflygt som du säkerli-. gen gifvit dig ut-på sedan vi skildes åt. Lyckligtvis är detvärstaafresannu gjordt. Hädanefter behöfva vi icke bo i tält och ligga på våt mark, eller endast vara beroende af vår medförda matsäck, ty numera träffa vi litet emellan gårdar. Jag är i saknad af hvarje underrättelse från hemmet och den sista Stockholmstidning jag sett är af den 29 Juni. Som postbudet väntar på mig, måste jag nu sluta. detta med minst 12 knops fart skrifna bref. Dess registerlika innehåll bär tydligen spår af brådska, men när jag kommer till Piteå skall jag, jemte meddelandet af det märkvärdigaste af den återståendoa de len af resan, äfven närmare framställa ett och: annat, som jag nu antingen alldeles glörat eller ock blott i korthet vidrört. -, EE a on aa mn

31 augusti 1861, sida 4

Thumbnail