frågor, som enligt vissa publicisters utsago fordra skyndsam lösning, företer sredån ett ganska aktningsvärdt antal suckande. nationer, som alla vända sina Sförhöppningar mot Frankrike. Det hade Skanske varit rådligt att -icke öka antalet, ty genom att alltför mycket sprida de vädjanden, som göras till allmänna menin(gens sympatier, synes det nig som löpte tCman mycken fara att förslöa den nationella känslighetsfibern. Det återstår ännu mycket Satt uträtta i Italien för att till ettgodt slut leda det första af Franskrike gjorda lösningsför4sök af detta slag. Må man, innan man vänder sina blickar mot nationer i den höga norden, hvilka Önska sin frigörelse, afsluta hvad man börjat i södern, i fall man är sinnad att lägga ännu en ädelmodig ansträngning till så många andra dylika. Aro Sväl de officiösa försvarare af regeringens politik verkligen berättigade att börja nya korståg, så länge det förenade Italien iöke Sär i besittning af den hufvudstad, som hiSstorien öch nationens önskningar Anvisa? Det förefaller mig absurdt att i Finland Suppträda emot de principer, som de fran: ska bajonetterna beskydda i Rom, så mycket mer som i Kyrkostaten befolkningens önskningar icke äro nägot tvifvel underkastade, medan annorstädes frågan, åtminstone tillsvidare, kan anses :anska problematisk.t Så långt Indpendances pariserkorrespondent. Det torde vara svårt ätt afgöra, om den obenägenhet mot den finska fråganst bringande å bane, som hos honom uttalar sig, har sin grund uteslutande i hans intresse för den italienska rörelsens bringaride till ett lyckligt slut innan nya händelser mellankomma, eller om måhända hans sympatier ligga åt håll, der man icke har skäl att vara synnerligen beläten red Patriest uppträdande. I hvad fall som helst synes det alltid kunna ha sitt gagn med sig, att finska folkets ställning och rättigheter blifva föremål för diskussion inom den europeiska pressen.