kutera i det oändliga; det visar sig åter här, som så ofta, att en eller två eller tre, som blott riktigt på allvar vilja. någonting, fullt uppväga hela majoriteter, hvilka företrädesvis blott mena. Min engelsman önskade ännu före qvällen vara i Lund, och vi läto alltså vid middagstiden vårt ekipage köra fram. Mr X. iklädde sig sin hvitgula öfverrock, sin plaid, sin tulubb och sin stora schal, undergående dervid de gradvisa förvandlingarne från synål till stoppnål, från stoppnål till nystpinne. Vi tände en cigarr och intogo våra beqväma hörnplatser i åkdonet. Farväl, gamla Landskrona stadshus, der den jovialiske Anholdt ej längre pustar vid den osande köksspisen, men der hans glada ande ännu spökar i källarsal och trapporl Farväl, gästvänliga Landskrona! Farewell! farewelll Landskapet mellan Landskrona och Lund är ej af Sverges mest poetiska. Öfver slätterna låg ett tunnt snötäcke utbredt, genom hvilket här och der reste sig de vissnade bruna stjelkarne af fjolårets tobaksplantor; endast sparsamt vid horisonten några magra furuträdsplanteringar, till venster några backsträckningar, nödtorftigt afbrytande enformigheten af terrängens eljest jemna och triviala linier! : Ett ganska vackert landskap ! yttrade min engelsman allvarsamt, efter att en längre stund hafva låtit sin blick bestryka dessa oändliga slätter. Hvaba? A. very beautiful country !l Uppfylld af denna smickrande tanke om vägens och omgifningarnes pittoreska beskafenhet, tog min hederlige engelsman sig slutligen en liten middagslur, ur hvilken han icke reste sig förrän vi stannade vid Lundagård, utanför det ståtliga hotellet Stadt Altonaw.