STOCKHOLM den 25 Febr. Det anmärkes med fog, att vid behandlingen af motioner rörande grundlagarnes förändring förefinnes en egenhet, som svårligen kan vara för det allmänna nyttig. Sådana motioner väckas nemligen endast i konstitutionsutskottet, då deremot alla andra ovilkorligen måste vara väckta i något riksstånd, innan de kunna till utskott remitteras. Vid remissen eger, som vi veta, hvar och en ledamot rätt att yttra sig öfver förslaget; och denna rättighet begagnas ofta, då vigtigare frågor förekomma, så att ståndens opinion blir i förväg känd och sakförhållandena till en icke oväsendtlig del utredda. Ståndens förutfattade opinion får visserligen icke vara vägledare för utskottens arbete; men kännedomen om tillvaron af en bestämd mening bör alltid åtminstone vara en sporre för hvar och en, som vill det rätta, att underkasta sin stridiga åsigt en sträng examen. Grundlagsfrågor deremot, huru vigtiga de än må vara, gå sin lugna, obemärkta gång till utskottets bord, hvila der någon tid, diskuteras inför slutna dörrar och expedieras slutligen till sin graf, icke sällan genom en ödets nyck vid uttagande af den sedel, som skall förseglas. Vore deremot frågan väckt i stånden och hade den kommit till utskottet, åtföljd af förord, så skulle måhända en eller annan af de män, som, ehuru fostrade i vårt tidehvarf, likväl lyckats på ett förunderligt sätt undgå all inflytelse af dess upplysta åsigter, tänka på saken något närmare, lyssna till motsidans skäl och möjligen erhålla någon liten skrupel rörande klokheten af att streta och streta. och ej gifva med sig, förr än man mötes med ropet: Det är för sent! På utskottets bord hvila nu vigtiga förslag till förändringar i vår vallag. ESå har friherre A. C. Raab väckt fråga om orepresenterade jordegares intagande på riddärhuset. ER Hr Björck om samma personers intagande i borgareståndet. 4 H0r Dahm den i gårdagsbladet omförmälda, om förtydligande af 14 kap. 1 mom. R. O.Å och om upphäfvande af förbudet i samma S för prests och frälsemans väljande till riksdagsman i borgareståndet. Samme representant, om ett stadgande, att hvar och en, som är valbar inom ett stånd, äfven må vara valbar inom de öfrige, såvida han är mantalsskrifven och boende inom valdistriktet. Samme, representant, om valrätt till riksdågsman i presteståndet för alla prestmän, alla. inom stiftet boende ordinarie lärare vid elementarläroverken, universitetens och vetenskapsakademiens medlemmar, som nu ega rösträtt, alla ordinarie domare på landet och alla som vunnit akademisk grad vid inländskt universitet. EDessa frågor äro af den stora vigt, att de ej böra undgå den offentliga diskussionen. Hvad först vidkommer de båda förstnämna, af frih. Raab och hr Björck väckta förslag, så synas de numera knappast kunna föranleda till någon åtgärd, sedan konstitutionsutskottet tillstyrkt Anders Erikssons motion om inrymmande i bondeståndet af de medborgarekategorier, dem nyssnämnda motionärer velat medgifva representationsrätt, den förstnämnde på riddarhuset, den sednare i borgareståndet. Så länge ståndsindelningen bibehålles och man således icke kan på representationen inympa nya elementer utan att inrymma dem i någotdera af. de fyra stånden, är det också ofelbart just till bondeståndet, som de här ifrågavarande samhällselementerna höra. De befinna sig uti så fullkomligt enahanda ställning med den jordbrukande allmoge, som redan eger representationsrätt i bondeståndet; de ha med denna allmoge så helt och hållet likartade intressen och, hvad som är det vigtigaste, de lefva ibland denna samma allmoge, hafva tillfälle att lära känna och blifva kända af dess medlemmar, så att de omedelbart efter förändringen af det grundlagsstadgande, som nu ensamt skiljer dem från densamma, skola sammansmälta till ett med det öfriga bondeståndet. Vi äro också benägna att tro, det bondeståndet, när allt kommer omkring, ingalunda skall finnas benäget att åt något annat stånd afstå den förstärkning i insigter och inflytande, som skulle tillflyta det stånd, som upptoge dessa samhällselementer, hvilka naturligen tillhöra bondeståndet. Inrymmandet af valda representanter bland riddarhusets sjelfskrifna ledamöter måste för öfrigt alltid blifva ett oting, en omöjlighet, hvilken samhällsklass man än hade för safsigt att på detta sätt upptaga. De valda ledamöterna, hvilka, sin pligt likmätigt, måste väntas städse närvara vid ståndets plena, skulle understundom nästan ensamma utgöra ridderskapet och ndeln, medan de vid andra tillfällen, eller så ofta någon fråga af större vigt kallade tillsammans den stora skaran af sjelfskrifna ledamöter, de valde blefve blott en försvinnande minoritet, utan det ringaste inflytande på ståndets beslut. Frih. Raabs förslag har dessutom det grundfelet, att det skulde skapa en ny, för sig väljande klass, och :en reform, i den riktning friherren föreslagit, le, om den föröfrigt hade ringaste utsigt att gå igenom, föra oss bort ifrån den riktning till införandet af samfälda val, hvilken blifvit beträdd genom förändringen af valsätJR blattou8e turk RR i R PARET