omvända mig till baptismen, derefter kommo några societetsspektakler, der jag måste åtaga migvatt fungera. som sufför, vidare åtskilliga trefliga slädpartier, der jag måste köra för vackra flickor, nyss utgångna ur mamsell Julie Conriogs berömda institut, slutligen förberedelserna till den s. k. Stenböckafestenn, hvilka på flerahanda sätt intresserade nig, äfven fast jag icke personligen hade något att dermed beställa... Nog af! Jag blef uppebållen dag för dag, vecka för vecka, och det är denna tid jag begagnat för att på platsen närmare studera diverse, hvarom mina föregående kurirer handlat. Ändtligen erbjöd sig ett godt tillfälle att företaga den länge beslutade turen. Jag fick sällskap med en viss mr X., en af dessa trefliga engelsmän, hvilka stundom få det infallet att beresa Sverge just om vintertiden af den orsak att andra menniskor. göra det helst om: sommaren. Engelsmännen äro, som bekant, af en tvåfaldig race; den ena sorten är denna i allmänhet mera omskrifna och ireseberättelser och på scenen behandlade, ett frånstötande slägte, lidande af spleen och fåordighet, klädande sig i blå frack och sättande hatten på nacken, figurerande med yfviga, röda polisonger: och hysteriskt känsliga för tobaksrök; den andra är rena motsatsen, glada själar, vgoodhumoored, med hatten litet på tre qvart, rökande cigarr med djup öfvertygelse, drickande champagne och sparkling Johannisberger helst ur stora ölglas, likgiltiga för methodismen, förtjusta i Thackeray. Min engelsman ;i fråga tillhörde den senare kategorien, visserligen icke utan alla engelska kapriser och en viss albionsk originalitet, men för öfrigt den behagligaste man i verlden, oförarglig, gladlynt, med. prononcerade sympatier för en biffstek och icke utan sinne för ett äkta glas cliquot. Han hade i Helsingborg försett sig med en förträfflig vagn, han önskade ett motsvarande sällskap, jag framställde mig och fann behag för hans ögon. En skäligen bister februariqväll afreste vi alltså från Helsingborg för att taga vårt första nattqvarter i Landskrona. Ni skulle ha sett min engelsman utrustad för denna två timmars. färd! Mr X. är, säga hvad man vill, ingen man af volym; ban väger, på annat sätt, genom sin intelligens, sitt älskvärda sätt att vara, sin verldsvana etc, etc. Snarare är han att förlikna vid en synål än vid ett trådnystan; han hade dock denna afton påklädt sig tillräckligt för att antaga dimensionen af en stoppnål. Först den vanliga engelska gulhvita syrtaten, derutanpå en skottsk plaid, vidare en kalmuckpels, ändtligen ytterligare en enorm ylleschal; när han vä! hade blifvit inlindad i denna senare, hade ban — jag går till och med så långt — skepnaden af en nystpinne. Ingenting är för öfrigt angenämare än att sitta litet fritt och beqvämt i en god vagn. Det var hvad vi gjorde. Vi hade det så pass makligt, att vi begge kunde sitta litet på sidan hvar i sitt hörn och konversera utan att recist behöfva pusta röken af våra cigarrer i ögonen på hvarandra. På detta angenäma sätt rullade vi ut genom Helsingborgs södra förstad, genom Råå fiskläge, förbi Glumslöfs gästgifvaregård och ankommo till Landskrona stora stadshus kring åttatiden. Landskrona är alltid den gamla välbekanta stad, der man bättre förstår att roa sig än på de flesta andra iSverges geografi upptagna orter, och der man framför allt drifver gästfriheten till en annorstädes allt mera sällsynt grad af gammaldags liberalitet. Händelsen gjorde att stadshuset, den afton vi dit anlände, var nästan i hvarenda vrå upptaget för en stor 8. k. Borgarsbals, rättare medborgarebal, ) der grefvinnor och nåder med den bästa min, i verlden figurerade mot skomakarefruar och vaktmästaredöttrar och der den mest demokratiska sällskaplighet bandade kring supeborden alla stånd och vilkor om hvarandra. Man hade icke väl förnummit att ett par resande hade till värdshuset ankommit, förrän man lät oss veta attvivore särdeles välkomna till balen, och då min engelsman med några mellan tänderna frammumlade ord hade låtit förstå att en — biffstek skulle bättre anstå honom för ögonblicket, behagade man genast draga oss ner till supån, hvilken var både ymnig och utsökt. Att den ene af dessa båda resande var en Aftonbladskorrespondent och att den andre var en landsman till qväkaren Bright, dervid fästades intet afseende; man täcktes i våra personer endast och allenast betrakta medmenniskan, hvilken ett par tiumar varit ute i vinterqvällens kyla. Älskvärda Landskronaboer! Min engelsman, som redan i Helsingborg hade fått i sitt hufvud att Skåne vore ett icke mindre aristokratiskt land än provinsen Midlesex, och hvilken sjelf egde utsigt till att en gång blifva en lord Chesterost, så snart elfva bans kusiner, söner af hans fars äldre bröder, behagade samt och synnerligen i barnlöst stånd aflida af lungsot (något som han föresatt sigÅ att för egen del undgå), kunde icke nog lifligt uttrycka för mig sin förvåning öfver denna ifrågavarande borgarebal, der en så fullkomlig fördomsfrihet herrskade och der sjelfva militärfruarne tycktes ha så roligt i sällskap med hvem som helst. Jag hörde honom, medan han stod der i en dörr och tittade in på de dansande, oupphörligt tala för sig sjelf: Tis very curious indeed!... very curious. EpMen ni ser, att det dock går an, ypperligt r ano Well! Very well, yes! — But .k? . ÖPPNA, hvad för but?2 EBut — but — : Icke mindre förvånad blef min engelsman, då vi fölirande moroon 9gijarde en tur nt i