vin och sprit af säd och potatis, genever deruti in begripen, måtte trån nederlagsrätt uteslötas, godkän des, äfvensom hvad utskottet i sammanhang härmed i sitt afgifna betänkande för öfrigt tillstyrkt: N:( 15, angående kurhusafgifterna, godkändes af ståndet Mot detta beslut nedlade hr Lindeström sin reserva tion, hvari hrr Staaff och Björck instämde. N:o 16 afstyrkande väckt förslag om förändring i kongl kungörelsen den 15 December 1854, angående kort stämpliogens verkställande, bifölls. Till behandling förekom vidare statsutskottets be tänkande n:o 52, tillstyrkande anvisande af mede för fortsättandet af arbetena å statens vestra jern bana emellan Stockholm och Katrineholm, som bi fölls utan diskäössion. Talmannen uppläste ett protokoll, inkommet frår ridderskapet och adeln, hvari nämnde stånd, med till kännagifvande af sitt fattade beslut rörande tackjernstionden, inbjöd ståndet att deltaga iden redaktionsförändring ridderskapet och adeln ansett nödig, hvari genom uttrycket egentligen tackjernsblåsande bergslager förändrades till privilegierade. Denna förändring antogs och gillades äfven af borgarståndet, såsom varande mera exakt. Bondeståndet. Föremål för dagens förhandling har varit lagoch ekonomiutskottets betänkande n:r 1, i anledning af E. M:ts skrifvelse med förslag till två årgångar nyd predikotexter och till ny kyrkohandbok, Anders Gudmundsson yttrade sig. i allmänhet för sjelfva texterna, men fruktade att bland allmogen skulle uppstå missnöje med saken, och ansåg att sådant i nuvarande tider af oro på det religiösa området borde undvikas. Han föreslog derföre, att förslaget till nya predikotexter väl måtte godkännas; men det komme att bero på pastor och församling om dessa eller de gamla texterna skulle begagnas. Med Anders Gudmundsson instämde många .af ståndets ledamöter, hvarefter Sven Heurlin, vice talman Ola Svensson, Nils Svensson i Blekinge och Nils Svensok i Ebbarp, Mengel och Håkan Olsson talade i samma syfte. Deremot uppträdde Rosenberg för bifall. Han var till och med icke fullt belåten med förslaget, utan skulle helst hafva sett att frihet lemnats åt presterna att sjelfva utur Guds ord, hvar de önskade, välja predikotexter, likväl med bibehållande af kyrkans calendarium. Men då dertill nu ej fanns utsigt, så ville han åtnöja sig med hvad som var föreslaget. Dock ville han, att epistel och evangelium skulle följa strax efter hvarandra utan någon vers deremellan, emedan en sådan vers, genom upprepande söndag efter söndag, skulle blifva enformig och slentrianmessig. Många instämde äfven med Rosenberg, hvarefter för bifall uppträdde Paul Andersson från Jemtland, Östman, Lundahl, Jonas Andersson, Qlof Nilsson, Uhr, Hedström, :Bjerkander, Sköldberg, Ola Jönsson, C. A. Larsson, Per Nilsson och Anders Eriks;on. Bifallsmeningen segrade också och Anders sudmundsson, som begärde votering, afstod derifrån vå uppmaning af de med honom liktänkande. I fråga om handboksförslaget ansåg Bergström, utt ingen våda förefunnes att antaga hela förslaget ned de af presteståndet vid senaste riksdag gjorda örändringar; men Mengel uppträdde för bifall till Itskottets betänkande, dervid stödjande sig på de Mmärkningar ett större avtal prester i Carlstads stift ramställt emot den nya handböken. Lundahl, Per Nilsson, Jöns Persson, Falk och Nyqvist talade också ör utskottets förslag, den förstnämnde likväl med len anmärkning, att man gerna kunnat antaga vissa lelar af den nya handboken. Rosenberg ville vänta ills ett nytt fulls.ändigt och antagligt förslag kunde lifva framstäldt, och Ubr yttrade sig hylla den meing, som är uttalad i professor Sundbergs reservaion. Till sist blef utskottets framställning bifallen.