bearbetarne lyckades i Aftonbladet insmugg några artiklar om de unionella förhållanden: stående i fullkomlig strid med tidningens strä! vanden före och efter denna period. Di är dessa artiklar af 1855, som AHehanda Db erinrat sig. Dessa artiklar sågo dagen unde en tidpunkt, då fråga var om Skandinavien anslutning till vestmakterna, och då derför erdrägt de förenade folken emellan var nöd vändigareän någonsin. De togo också denn omständighet till uppslagsända, och det hett på första raderna af den första artikeln, at ?i en sådan tidpunkt det framförallt var an geläget. att inga uppenbara eller hemliga tvi stefrön måtte kunna underhålla ömsesidig groll och misstroende, förgifta sinnesstämninge 1 båda länderna samt gifva näring åt missnö jen och svaghet.? Det var till förekommande af sådant, son författaren sedermera, uti en lång följd a artiklar, ref uppalla upptänkliga frön til misshälligheter, meningsstrider och tvedrägt hvartill de unionella förhållandena kund gifva anledning, samt dervid, jemte myc ket annat, som kunde vara företrädesvi egnadt att såra norrmännen i deras ömtåliga ste känslor, äfven framdrog frågan om ståt hållareskapet och norrmännens sött att be trakta förslagen om dess afskaffande såson en norsk grundlagsfråga. Då dessutom yttran den framkastades — för första gången, så vid vi veta, under de sednare årtiondena — on unionens upplösning, lyckades det verkligen si pass förgifta sinnesstämningen och fram kalla ett skådespel af hätskhet och inbörde: tvedrägt, att det såg ut inför Europa och framställdes i utländska tidningar såsom on de förenade folken vore nära att råka i uppenbar strid :och handgemäng med hvaran. dra. Och det var för en sådan bearbetning som denne författare valde just det ögonblick då det ansågs, att ett krig sannolikt stode för dörren, i hvilket svenskar och norrmän skulle uppträda såsom vapenbröder vid hvarandras sida — ett krig möjligtvis för hela framtiden afgörande för Skandinaviens öde.n För den stora allmänheten är det obekant. men är det troligen icke för Allehandas redaktion, att kort tid derefter Aftonbladets spalter stängdes för den till redaktionen alls icke hörande penna, ut hvilken dessa uppsatser flutit.. För alla är det deremot bekant, att några månader senare ett ombyte af hufvudredaktör inträffade och vi tro icke att någonstädes utgifvaren af en tidning kan tillförbindas att ansvara för hvarje jota, som en företrädare låtit tillförene inflyta i bladet, fastän bladets allmänna tendens fortfarande är densamma. Att Aftonbladets nuvarande utgifvare var medarbetare i tidningen vid ifrågavarande tid gör honom på intet sätt ansvarig för ifrågavarande artiklar, i hvilka han icke har någon andel, om hvilka han aldrig varit tillspord och för hvilka han frånsäger sig all slags solidaritet. Men Allehanda lärer sannolikt invända, att den omständigheten, att ifrågavarande åsigter varit framställda i Aftonbladet år 1855, dock bevisar att de icke äro nya, icke nu af hr Nordström uppfunna. Vi invända: då vi förklarat åsigterna nya, ha vi dermed icke velat eller. kunnat påstå, att de icke möjligen någongång förr varit i tal eller skrift uttryckta. Ett sådant påstående lärer knappast kunna vågas i afseende på någonting, då det icke står i någons förmåga att följa allt, som tryckes, långt mindre känna allt, som säges. Hvad vi afsett hår varit de oficiella kretsar, som ha någon rätt att yttra sig i ämnet: regeringen och representationen. Der är anspråket splitternytt. Vill hr Nordström, som inom representationen företrädesvis drifvit det, från sig afvända uppfinnareäran och förklara sig hafva öst utur den källa vi nyss antydt, så hafva vi visserligen icke det minsta att deremot invända.