gare, att sinsemellan jemka dessa af hvarandra beroende betalningsvilkor, betages, måste förhindra eller försvåra det önskade lånets erhållande. c) Angående sättet, för lånets amortering. Utskottet upplyser, att fastän i afseende, å förra jernvägslånet ingen öreskrift med delades att riksgäldskontoret borde förbehållas rättighet att framdeles, i fall omständigheterna pröfvades dertill föranleda, kunna uppsäga obligationerna till inlösen efter viss bestämd förfallotid, har likväl en dylik uppsägningsrätt blifvit riksgäldskontoret tillerkänd genom det rörande 1858 års tyska jernvägslån afslutade kontrakt och de för detta lån utgifna obligationer, deruti stadgas, att riksgäldskontoret, efter år 1875, eger dels öka de föreskrifna käpitalafbetalningarne, (dels på en gång al pari återbetala-hela det.då återstående lånebeloppet, under vilkor att sädan uppsägning sednast 6 månader före uppsigningstidens förlopp genom allmänna tidningarne kungöres. Utskottet erkänner att en sådan rättighet för låntagaren måste i allmänhet ånses såsom en ganska väsendtlig fördel, men ahser att då en dylik uppsägningsrätt för statsobligationer i allmänhet icke finnes stådgad inom de länder, der sådana obligationer hafva -sin Största -gångbarhet, torde en uttrycklig föreskrift om förbehållandet af framtida uppsägnidgsrätt för låntagaren icke våra förenlig med det åsyftade ändamålet, att lånet måtte erhållas emot så billiga ränteoch betalmingsvilkor som vid lånets upptagande möjligen kunna betingas. Och yttrar utskottet med afseende härpå vidare: Då, efter hvad allmänt kändt är, dylika låns amortering inom England vanligen verkställes genom obligationernas inköpande och inom Tyskland genom deras utlottning, torde det få ankomma på fullmäktige att äfven i detta hänseende iakttaga det förfaridgssätt, som företrädesvis begagnas och göra obligatioaerna mest begärliga inom det land, hvarest upplåningen hufvudsakligen kommer att ske, I anledning af det inom borgareståndet framställda förslag, att en särskild fond måtte afsättas för uppköp af de för jernvägslånet utfärdade obligationer, så snart kursen eller deras noterade värde nedgått till ett visst bestämdt belopp, anser sig utskottet böra upplysningsvis erinra, att, oaktadt något stadgande i sådant hänseende under -sednast förflutna riksd.g icke meddelades, fullmäktige i riksgäldskontoret;ansett sig oförhindrade gå i författning om uppköp för riksgäldskontorets räkning af derefter utgifna svenska statsobligationer, då dylika uppköp ansetts med detta verks fördel öfverensstämmande eller af omständigheterna påkallade för höjande af obligationernasvid kursnoteringarne angifna värde. Med erfarenhet om ändamålsenligheten och framgången af de sålunda redan vidtagna åtgärder, lära fullmäktige äfven främgent komma att förfara på enahanda sätt, då förhållandena dertill föranleda och ett dylikt förfaringssätt anses kunna iakttagas, utan att medföra olägenheter eller förluster för svenska statsverket. Men att meddela en bestämd föreskrift till ledning vid sagde tillfällen och anvisa eller afsätta något visst belopp för att dervid kunna begagnas, synes utskottet, särdeles i fråga om utrikes utgifna obligationer, i flera hänseenden betänkligt. 1) Angående räntevilkoren och kapitalrabatten. Emot ett af hr Wallenberg väckt förslag, att 41, procent för år måtte bestämmas såsom ränta för statens fonderade skuld, efvad denna vore förskrifven i svensk eller utländsk myntsort, finner utskottet sig föranlåtet erinra, att det noterade gångbara värdet af de under åren 1858 och 1859 utlemnade svenska statsobligationer ny-å ligen uppgått till 99 procent inom den ort, eller Frankfurt am Main, hvarifrån dessa obligationer hufvudsakligen blifvit i rörelsen utspridda, samt att vid sådant förevetande anledning icke saknas, att det nya svenska statslånet, om erforderliga åtgärder för dess erhållande komma att vidtagas under den för närvarande inom andra länder befintliga ymniga penningetillgång, skall, utan att särdeles betydlig kapital-rabatt behöfver medgifvas, kunna erhållas för lägre ränta än 4V, 4. Under sednaste riksdag ifrågasattes äfven, att en viss räntefot för upplåningen mot fonderade statsobligationer skulle af rikets ständer beämmas; men detta afstyrktes af dåvarande statsutskott, i hvars derom afgifna och af rikets då församlade ständer godkända yttrande: nuvarande statsutskott till alla delar instämmer, upprepande utskottet nu detta yttrande, gående derpå ut, att rikets ständer ej i afseende på räntefoten för de fonderade obligatoner, som genom riksgäldskontoret komma att å rikets ständers vägnar utgifvas, böra meddela någon närmare bestämmelse, utan äfven i detta hänseende öfverlemna åt fullmäktige att söka befordra upplåningen till verkställighet på de fördelaktigaste vilkor, som för det allmänna kunna beredas. I fråga om medgifvande af kapitalrabatt, har utskottet, enär bestämmandet af detta afdrag står i sammanhang med bestämman: det af räntefoten, och då fullmäktige förväntas icke förbise hvarken de fördelar eller de olägenheter, hvilka med olika bestämmelser i afseende på kapitalrabatten kunna vara förenade, ej heller i detta hänseende funnit några särskilda föreskrifter böra af rikets ständer lemnas. e) Angående anslaget till räntelsqviderna samt lånens amortering. Utskottet har ej funnit anledning föreslå någon förändring i de vid förra riksdagen i afseende härå meddelade beslut och stadganden, utan ansett desamma böra hufvudsakligen bibehållas och fortfarande tillämpas vid den ytterligare upplåning utom riket, hvarom nu är fråga. f) Angående upplåningens kungörande och beredandet af tillfälle till anbuds aflemnande uaf hugade långifvare. Vi meddela i sin helhet utskottets yttrande så väl i denna punkt som i afseende å den uta TilasgnAr Ha framet nitar ann slet: