chans lifskraft blef svagare, och slutet var ;ras eviga skam. hade försummat; de vore komna att.rädda honom. en pipa torkade. pilblad, och då natten inbrit, låg han på rygg vid elden och såg upp geno a sshålet på tältet på den frostklara himlen ovh inbillade sig, att de vänliga stjernorna s:ur dade ned till honom, såsom de så ofta i fordra dagar gjort det. i. hans hem. ; Det gamla året slutade och det nya ingi långt borta. Det var tidigt på morgonen zn dag i Januari månad. Han låg under si mattor, icke sofvande, ej heller vaken. Plus ligen nådde honom ljudet af steg genom dr n stilla luften... Det var ej någon; dröm — wit ögonblick, sednare ljöd en helsaing på indianspråket i bans öra.. .Han bemannade sig vch grep -sin studsare. Flera ord yttrades inurn han kuude komma ut ur tältet. Denna gång voro de på engelska. Ni har det icke för godt .här,, sade en glad röst. Hade de hvite männen från: posten .och missionen ändtligen ibågkommit honom? . Nej! Då tältförhänget drogs åt. sidan, inträdde en indian, sträckan::e framför sig.sin fem fots långa bössa. En nvn af vildt utseende . med . fem vilda kamrate. Den. öfvergifne resande gick att möta dem med-.sin studsare i beredskap. Lyckligtvis misstog han sig denna gång. Dessa steppenr. vilda, vandrare, dessa menniskoälszande hedningar, .som de obarmhertige kristne vid ku-. tolska missionen voro skickade till att oro-! vända. — hade kommit. för att utföra den goda. gerning, som hans hvita bröder till deDen man, sem talat engelska, var af blan; .dad.hä komst, en frivillig renegat från cvilisationen.. Hans. följeslagare hörde, liksom hän sjelf, till otaw-indianernas vänskapliga stam. De voro ute på ett jagttåg tillika med siva sqvaws, och de: hade på två mils afstånd sett sröken.från den öfvergifne resandes eld. Du är -hungrig, sade de till honom, i det de framtogo sitt. matförråd, ät. Du är nära av förgås, — kom med oss. — Du är sjuk, — vi vilja vårda och. kläda dig.. Dessa voro rödureerkinnens ord, och de vänliga löften de inne:;bura, -höllossbokstafligen. .vSäDagen derpå samlade. sig hela jagtpartiet, qvinnor och barn inbegripna,. vid tältet, för catt. flytta. den öfvergifne hvite mannen och .;. allt hvad som tillhörde honom till deras eget läger... Godset, för hvars räddning han vågat sitt dif, .inpackades;. vagnen, som han och vr hans reskamrat öfvergifvit straxt i begynnelusen.af deras olyckor, då:-den sista hästen stupu befriades från snön och sattes i brukart skick, ja tillsoch med tältet qvarlemnades ej. Det: varför hårdt fastfruset vid marken för att. kunna tagas upp, men det afskars ofvanför snön och kastades ofvanpå den öfriga packningen; Då indianerna fullpackat vagnen. spände qvinnorna och .gossarne sig före den ock drogo den muntert till lägret. Möllbansen och de äldre krigarne följde efter. Der preussiske resande stannade, för att, innan bh: np för alltid lemnade detta ställe, kasta en sistz bliek på skådeplatsen för alla sina lidanäe: och farors: Stället, der tältet stått, kunde änn tydligt.ses i:snön genom. asken af den ut. .ttsläckta elden. :Hans. öga dröjde länge viå detta sista återstående rörande spår af han: vedermödor, stadnade sedan vid kullen, frå: hvilken han plägat skåda ut öfver nejden — vid: flodstranden, der han legat i bakhåll fö: att passa på pawneerna — vid hålet i isen. dit, han nedstuckit deras lik. Han ryste vic : defruktansvärda minnen, som dessa välbekanta -ställen uppkallade. Ännu ett ögonblick. och hans steg ned: från höjden, från hvar spets:han. sett tillbaka, för att följa sina väv; ner indianerna — ett ögonblick ännu, och ha: lemnade för. alltid. sitt hem i öknen. Inom fem veckor från denna dag voro ha och hans packning i säkerhet på en statio: för pelsverksbandeln vid Missouri-floden, oc! han åt ånyo godt bröd och drack whiskyunsch i sällskap med hvita män. (Denna lilla berättelse om -hr Möllbausen lidanden och. faror är ett utdrag af en episo: ur hans: egen: beskrifning om sina reseäfven tyr i Nordamerika vid hans andra besök denna: verldsdel,. då han var-i de Förenta Sta ternas tjenst. Boken, som är skrifven me mycken sakkännedom och anspråkslöshet, ii nehåller några af de intressantaste meddelat; den om indianernas geder och bruk i Nor amerika.) RE (Insändt.) Om stadenaedagoslerna.