Article Image
TE RA RM ML räka RA VR Statsutskottets utlåtande i jornvägslånefrågan. Efter den framställning och de tillstyrkanden, som meddelas i den af oss i lördagsbladet in extenso aftryckta del af betänkandet, öfvergår utskottet till de inom riksstånden framställda förslag i afseende på sättet och vilkoren för det ifrågavarande utländska statslånets upptagande och återbetalande, dervid utskottet ansett sig böra erinra hurusom under föregångna riksmöten vanligen för fullmäktige i riksgäldskontoret meddelats vissa bestämda och noggranna föreskrifter med hänsigt till förfaringssättet och betalningsvilkoren vid då för statens räkning. besutade upplåningar; men under sednaste riksdag funno rikets ständer deremot mest lämpligt och ändamålsenligt att, utan meddelande af särskilda, fullmäktiges verksamhet och tillgöranden begränsande stadganden ooh bestämmelser, öfverlemna åt fullmäktige att, vid sitt enahanda då erhållna uppdrags utförande, förfara på det sätt som lände till det allmännas största fördel och närmast öfverensstämde med de inom eller utom riket rådande penningeförhållanden, så att fullmäktige kunde lämpa sina åtgärder efter de flerfaldiga omständigheter, som på förfaringssättet härvid måste inverka och svårligen kunde på förhand angifvas samt än mindre i då uppgjorda reglementariska föreskrifter uppftigas och bestämmas. Då tillämpningen af denna sålunda under sistförflutna riksdag erkända och antagna grundsats icke gifvit någon anledning för rikets ständer att densamma frånträda, i fråga om den nu förestående enahanda upplånings verkställande, anses samma grundsats äfven under denna riksdag böra vidhållas. Men ehuru således, enligt utskottets. åsigt, rikets ständer icke böra till ovilkorligt iakttagande vid nu ifrågavarande utländska låns upptagande fastställa och meddela sådana bestämmelser, hvarigenom den fullmäktige i riksgäldskontoret, såsom rikets ständers ömbud, tillkömmande rättighet och åliggande skyldighet att an och afgöra på hvad sätt och under hvilka vilkor detta ån skall med största fördel för svenska staten kunna erHKålläs, Bar utskottet dock ansett sig böra uttala siha åsigter rörande åtskilliga i afseende på samma låns upptagande uti derom väckta motioner eller afgifna yttranden föreslagna beslut och stadganden. Och yttrar sig utskottet derefter: a) Angående den myntsort, deruti lånet bör upptagas. Med afseende härå erinrar utskottet om de framställda förslagen angående lånets upptagande i sterling eller guldmynt. Men utskottet förklarar, att oaktadt anförda skäl tala för ifrågavarande låns upptagande i guldmynt, finner utskottet sig dock ej böra tillstyrka någon bestämd föreskrift i detta hänseende, emedan derigenom möjligheten att erhålla det önskade lånet komme att irskränkas till de länder, hvarest det i allmänna rörelsen gångbara myntet hufvudsakligen består i guld. och följaktligen de kapitaler, som finnas inom orter, der silfvermynt utgör det egentliga rörelsemedlet och den allmänna värdemätaren, komma att uteslutas från deltagandet i detta lån. Utskottet säger sig för öfrigt vara öfvertygadt, att de fördelar, som med rättigheten att återbetala lånet i guldmynt onekligen äro förenade, skola tagas i noggrannt betraktande, utan att särskildt stadgande behöfver af rikets ständer meddelas, och anser alltså åt fullmäktige i riksgäldskontoret bör öfverlemnas att upptaga oftanämnde lån den utländska myntsort, som fullmäktige finna mest lämplig. b) Angående lånets återbetalningstid. Erinrande om de vid förra jernvägslån:t i detta afseende betingade vilkor, yttrar u:skottet, att ehuru utskottet föreställer sig, att en utöfver 40 år utsträckt tidrymd icke kommer att erfordras för återbetalningen af det nya lån, om hvars upptagande fråga nu är torde dock bestämmandet och utsättandet at en viss tid, vid hvars förlopp detta Jån skal vara till fullo återbetaldt, desto hellre bir: få bero på särskild öfverenskommelse vid lå nets afslutande, som amorteringstiden mist. inverka på räntans, äfvensom den möjligen medgifna kapitalrabattens belopp, och dyl:kt i förväg meddelade bestämmelser, hvaricenom rättgheten för långifvare och lånta

6 februari 1860, sida 3

Thumbnail