under tiden 1817—1826. Skilnaden torde doci godtgöras, kanske till och med något mer ä! uppvägas deraf, att de ankomna fartygen un senare perioden varo drygare 1 läste : nikation med I Men äfven om härå, 2 det uppenbart att Sverges utril ig så obetydligt ökats, att den nästan kan anse: ha stått alldeles stilla under de 25 år, son följde efter de exceptionella åren 1818—1819 Ungefärligen enabanda var förhållandet: med inrikes sjöfarten. Den visar under åren 1817— 1826 i medeltal 1248 ankomna fartyg, och under åren 1827—1836 i medeltal ej mer än 1137. Intill år 1836 hade dock ångbåtarne. åtminstone på saltsjösidan, ej hunnit göra något afbräck för segelfartygen. Det vore alltför djerft och alltför ölycksbådande om man af nu framlagda dåta droge den slutsatsen, att liksom den. onaturliga lifligheten i: trafiken 1818—1819 följdes-af et! plötsligt fall och ett nära 30-årigt stillastående. så skulle ock 18356—57 års öfvermåttan uppdrifna sjörartsrörelse efterträdas af lika olyckliga år. Men de flera likheterna mellan de båda uppgifna tidsmomenterna gifva dock anledning att varna mot en kanske nog mycket utbredd tro att vi redan i det närma: ste hunnit öfvervinna krisens följder och att redan i år ett friskt lif i handel och rörelse skall inträda. — Den starka sjöfartsrörelsen 1818-19 härledde :sig derifrån att 1818 var ett missväxtår, så att mycket spanmål måste införskrifvas; och då början af 1819 icke gai lofvande utsigter för årsväxten, införskrefs äfven det året mycket spanmål, mer än som behöfdes, och inalles under båda åren 880,000 tunnor. Likaså gjordes bär 1856 och 1857. Det dåliga bergningsvädret förstnämde år skadade den eljest tillräckliga grödan, och den härigenom uppkomna farhågan för hungersnöd förledde till öfverdrifna reqvisitioner af utländsk. spanmål såväl 1856 års höst som 1857 års vår och af hvilken till stor del öfverflödiga spanmål ännu förliden höst betydliga partier funnos qvar här i Stockholm och måste realiseras till vanpris. På 1818—19 års dyra tid följde flera års låga spanmålspriser i följd af goda skördar; alldeles som nu, då spanmålspriset stått lågt sedan hösten 1857 och ej lofvar att bli högre under detta år heller. såvida icke några ännu mera missgynnande förhållanden för årsväxten inträfta. Ytterligare finnes den likheten emellan de begge tidpunkterna, att före 1818—19 såväl som före 1856—57 hade, fastän visserligen af olika anledningar, rörelsekapitalet blifvit häftigt ökadt och egendomsvärdena i samma mån stigit; men efter Malmö diskonts fall och spanmålsprisets nedgående sjönk jordvärdet åter, alldeles såsom nu börjat bli händelsen. Den nästföregående riksdagen hade, likasom vår senaste, varit särdeles frikostig med anslag, hvartill statsverket icke hade tillgångar. fastän bankens hela behållna vinst under statsregleringsperioden anlitades: Slutligen, för att hålla oss till tabellen härofvan; se vi den relativa minskningen i sjöfartsrörelsen vara nästan lika stor 1858 som 1820. Efter 1818—19 har Europa haft flera finansiella kriser. Af alla visar förestående tabell tydliga spår, fastän icke så stora omkastningar som när krisen kom inifrån. (Om man vid dessa jemförelser alltid har för ögonen åren 1856—57, så bör man dervid ibågkomma, att krisen existerade under begge dessa år och gaf sig ganska tydligt tillkänna genom den tillväxande dyrheten å penningar, fastän sjelfva utbrottet undansköts ända till slutet af 1837)... 1826—27 hade England en kris; samma år var Stockholms utrikes sjöfart ökad med 25 procent, men strax derefter sjönk den häftigt och repade sig ej ånyo förrän i samband med den starka utveckling i England, som år 1837 slutade med en ny kris. Detta iret och det nästföljande var åter sjöfarten i Stockholm liflig, men sjönk ånyo 1839 och a ej på nio år uppnå samma höjd som Från och med åren 1845—46 begynte den friare tulloch handelslagstiftningen utöfya samma välgörande verkningar här som allestädes, der man öfvergifvit prohibitismen i ena och ändra hänseendet. Med jemna och stora steg gick trafiken framåt under flera år. I hvad mån oroligheterna i Frankrike och striderna i södra Europa befrämjade svenska handeln kunna vi icke nu säga, men det ser så at emedan just med lugnets och ordningens återställande i utlandet 1851 stockholmska ut: rikessjöfartens tillväxt icke blott under ett par ir afstannade, utan till och med-skred: betydigt tillbaka, tilldess att blokaden af de ryskå hamnarne 1854—55 gaf ökadt värde åt våra exportvaror, hvilket åter förledde oss -att inåta oss på halsbrytande industriella företag, ill betydliga öfverdrifter i lefnadssätt och till för stark import af utländska. varor. Den -utländska sjöfarten hade i fjol gått tillvaka till samma punkt som 1849och till nära ikhet med 1852. Då landets produktion unler senaste 6 åren icke rimligtvis kan ha hunit ökas mer än några procent;: torde deticke eller vara skäl ätt räkna på ätt handeln ochi