att saga, att IUU,.UUU man stode dardiga av understödja Sardinien, så fort dess armå hade gått öfver Ticino. Svårligen kan han ha fällt sådana yttranden utan fullmakt. Han har blifvit mycket firad af soldatesken, någon del af nationalgardet, flyktingarne och studenterna. men hvarken massan af folket eller aristokratien har med blida ögon sett honom föra bort en sardinsk prinsessa. Piemontesiska folket är i massa taget ganska rojalistiskt och särdeles stolt öfver åldern af sitt konungahus, inbillande sig till och med att det står öfver alla andra i förnämlighet. Det tycker sig förnedradt derigenom att prinsessan Clothilda fått till make en man af så unga furstliga anor och hvars kusins krönta gemål icke är af kungligt blod. Adeln i Piemont anser sig till och med litet förmer än prinsen; hva för icke heller mer än ett tjugotal af den högsta kretsens damer infann sig på grefve Cavours bal för prinsen. Man upprepar öfverallt en sardinares yttrande i Paris till markis Villamarina: la famille Bonaparte sallie (salit) la maison. de Savoie,. Det omtalas hånande att den ende af adeln i Turin, som kurtiserat prinsen, är markis Rambiano, hvilken är gift med en guvernant och hvilken gifvit en bal för prinsen. Den häftige friaren har måst inför kungliga familjen ställa sig som en ångerfull syndare och lofva moralisk bot och bättring. Hvarpå prinsen af Carignan sade. att han skulle tro på det underverket, att prins Napoleon bättrade sig, så fort konungen sjelf öfvergåfve sina egna oseder. Med befälet i Algier står prinsen på mycket dålig fot, fastän han så kort tid varit styresman öfver kolonien. General Mac Mahon hade haft häftiga tvister med honom, men fick sin affär uppgjord före prinsens afresa. Andre generaler, som icke kunna intaga en sådan ställning emot prinsen som den ansedde Mac Mahon, ha beslutit ingifva sina afskedsansökningar. Generalerna Martimprey och Gastv ba till och med redan gjort detta. Kejsaren har vägrat bifalla dem; generalerna å sin sida förklara, att de ej vilja vidare ha att göra med prinsen. Pressbyrån, hvarifrån pressen styres, har ådragit sig prinsens synnerliga ovilja. Han har från Turin skrifvit de häftigaste bref angående den. Han påstår, att den är fientlig emot honom, att den insläpper i Frankrike utländska tidningar, som äro fulla af de gröfsta anfall mot hans person, uppförande och seder; han har hotat att det första han skulle göra vid sin återkomst från Turin blefve att störta byrån och utverka afsked åt dess tjenstemän. Ännu har hotet icke hunnit gå i verkställighet, men hvad regeringen är 1 stånd till har en litteratör nyss erfarit. Den bekanta artikeln i Journal des Debats angående fredens fördelar och oriktigheten af de krigiska yttringarne från Palais Royal (prins Napoleons palats) vann i hög grad ministrarnes bifall, men väckte lika mycket kejsarens vrede. Debats hufvudredaktör tillsades. att om han ej -gåfve en artikel i motsatt anda; skulle man förfara strängt mot tidningen. Den misshagliga artikelns författare, M. Pråvost-Paradol, uppmanades af inrikesministöien att genast träda ur redaktionen. -M. Pråvost hvarken : jakade eller nekade till författareskapet, men begaf sig genast till Aix för att slippa vara vittne till en omkastning itidningens åsigt rörande den vigtiga frågan. Hufvudredaktören måste införa den för den fredsinnade Dåbats läsare öfverraskande artikeln angående alla Österrikes oförrätter mot Frankrike, för att undgå bladets indragning och dermed följande svåra förlust för egarne, Kejsaren tortfar sålunda att småningom stämma allmänna meningen för krig eller åtminstone göra dep förtrogen med tanken derpå. Den väg han beträdt öfverensstämmer helt och hållet. med hans karakter och antecedentia, Louis Napoleon är på en gång en. Cesar och en Mazzini. Han har i hela sin lefnad begagnat revolutionerna och revolutionärerna såsom stöd för sin egen ärelystnad och befrämjare af sin familjs fördelar. Då furst Metternich var tillsammans med honom i Briissel 1850, sade han till en dåvarande belgisk minister: Franska republiken går kejsardömet till mötes. Den blifvande kejsaren har goda kor! på hand öch sköter dem bra. Hand har igoda utsigter. Han ärskicklig och kommer att.gå långt; men. en klippa fins, hvarpå han torde stranda, Jag mktor att han dukar: under såsom revolutionär kejsare.s Men presidenten (Napoleon) synes mig vara en förklarad fiende till revolutionen, afbröt den belgiske ministern, och han -är ju på väg att göra den om intet medelst allmänna rösträtten. . Jag talar icke om hvad han nu gör, svarade furst Metternich, utan om det förflutna och det tillkommande. Hans förhållande 1831 är en ful sida i hans historia. Den dagen, då revolutionsmakaren åter dyker upp i kejsaren och Frankrikes Cesar blir en ny Forli-konspiratör mot Österrike, är hans dom fäld. Det har väckts fråga om en ny pariserkongress. Både tyska och engelska pressen har förkastat förslaget såsom overkställbart eller förödmjukande. : Kejsaren vill icke hafva någon sådan eller finner den icke nyttig för sig. Då han talade med grefve Walewski i detta ämne, sade han: Jag skall icke sätta mig emot ett kongresssammanträde och: bemyndigar er att gifva detta tillkänna; men jag är öfvertygad att den utvägen icke uppfyller ändamålet ), En litterär nyhet af vigt och intresse är att. efter hr de Calonne, Emile-de Girardin skall öfvertaga redaktionen af Revue Contemporaine. Sålunda blir den förra ministeriella tidskriften ännu en organ för prins Napoleons tvetydiga politik. ; sl ) Enligt i går meddelad telgrafdepesch har engelska regeringen nu yrkat att en kongress skall sammanträda. Aftonbladets anm. — 2.1 Om diskussionen rörande de OraRe — dn 8 OM MORA om