stadga, livaruti det heter, att ?primärunderd visningen-omfattar den religiösa och moralisk; undervisningen?. Rådet -ansåg de protestantiska skolorna i arondissementet Bellac var: i saknad af religiös och moralisk undervis ning, och till följd af ett utslag, utfärdadt a samma råd i December 18352, stängdes 14 skolor och flera händrade barn beröfvades sålunda sin uppfostran. Akademiska rådet utgöres af, stiftets biskop såsom ordförande jemte trenne af honom utsedda andliga, ett visst antal lekmän, valda af departementsrådet, samt. andra, utnämda af regeringen. Den protestantiske pastorn, i fall det finnes någon sådan på stället, och en judisk rabbin, om någon sådan finnes i provinsen, ha äfven plats i-rådet,; och kunna, itall de finnas bugadeatt blottställa sig för prelatensisk spotskhet eller byråkratiskt öfvermod, bevista öfverläggningarne. Detta är det akademiska råd?, till hvars ömsinta barmhertighet de arma protestanterna ha att vända sig. Alltsedan 1852 ha undervisningsministern och prefekterna : Limoges varit besvärade af ständiga ansökningar om rättvisa, af böner om skolornf.s jåteröppnande. Sju år ha ej förmått uttrötta dessa orättfärdiga domare, och under heiz denna tid hafva dessa byars invånare med obruten fasthet och ett för franska kairakteren ovanligt mod motstått den: ecklesia;stika: pressningen och: vägrat uppoffra -siva barn: åt statens religion,, och om ett exempel af okuflig energi, stärkt af den djupaste öfvertygelse, är af nöden för att bevisa huru det verkligen finnes religion ibland kättare, så borde akademiska rådet företaga en inspektionsresa och se huru de män, hvilka de fördrifvit utur de nu i ruiner fallande skolhusen, vandra från hus till husför att lära barnen inom hvarje familj hvad som är dessa förbjudet att inhemta i skolsalarna. Från daggryningen ända till sent på aftoner ha nu dessa outtröttlige män i sex års tid undervisat de fattiga bondbarnen i deras egna hem. Det skulle blifva alltför vidlyftigt att ingå i alla de eländiga ursäkter och lag: vrängningar, som statsministrar, prefekter. domare och advokater nedlåta sig att. begagua i ändamål att tillintetgöra dessa skolor, hvilkz visserligen äro besvärande för biskopen i Limoges: och hans akademiska råd.: Man gjord omsider ett försök att bringa saken till ett slut... En behörigen dokumenterad skollärarc vände sig till prefekten i Limoges med begäran om tillåtelse att få öppna en skola vic det nyligen inrättade kapellet i nämde stiftsstad. Detta afslogs. Man; vädjade nu: frå: prefektens utslag till Haute Viennes departe-Mmentalråd. Skolläraren, hvars namn är Touzav, åtförde sjelf sin sak, och ehuru han med en. fullständig bevisning, egnad att tillfredsställa hvar och en utom en fransk embetsman un-. der den kejserliga regimen, ådagalade att han egde rätt ätt hålla skola samt att han. fullgjort lagens alla fordringar i detta hänseende. så stadfästade likväl departementalrådet den 18 sistlidne November .prefektens utslag. Den nuvarande undervisningsministern Rouland bemöter alla klagomål från de förtryckta protestanternas sida med det yttersta förakt. Äfven. på andra orter inom Frankrike förtryckas protestanterna på enahanda sätt. I Estissac, nära Froges, står ett beqvämt skolhus obegagnadt, och hundratals barn söka der förgäfves inträde. I S:t Opportune: nära Elboeuf vandra lärare från gård: till gård under det skolhuset är stängdtaf myndigheterna. I S:t Maurice nära Sens och i sjelfva Sens är samma beklagansvärda förhållande. Det är på detta sätt som franska regeringen behandlar sina mest industriösa, mest moraliska, fredligaste medborgare — och detta icke för blotta nöjet att kränka dem i deras heligaste intressen, icke derföre att den hyser någon samvetsöm förkärlek för den ena religionen framför den andra, icke derföre ait omsorgen om den allmänna moralen gör embetsmännen några bekymmer, utan endast derföre, att-en makt, som kejsaren ej vågar stöta sig med, fordrar i utbyte för gjorda tjenster, att en värnlös massa af protestanter skall uppoffras för kyrkans skull.