lotde nan, om det eljest kan Kallas atllerva. men på senaste tiden hade hans förtjenst slagit fel; han bade närt sig med hvar ban kunde plocka upp och sof i korgar elle: vagnar. Under de två senaste dagarne, in: nan han kom till the refuge, hade han njutit blott en kopp kaffe, som en fattig qvinna hade gifvit honom, och en morot, som har hittade på torget. Uttärd af svält och sjukdom, kom han nu till the refuge, som för honom hade alla ett hems beqvämlighete: — det enda hem, som han på tre långa å hade känt. Efterhanden kommo rågra små gatsopare, åtta till antalet, alla barn, alla faderoch moderlösa. En hade förtjent 2V. pence, som han användt till bröd och e kopp kaffe. En annan, en ganska vacke gosse, också gatsopare, har nyligen vandrat irån Bristol till London och har under vä gen lefvat af bär och rofvor. Hans moder. den enda slägting han någonsin känt, dog för år sedan af kräfta i foten, och han sjeli r nu lam af en dylik åkomma. Han gick till ett hospital för att få råd för sin fot, och man sade honom, att han skulle hålla den : stillhet och varm samt pålägga omslag hv 3 afton. Ett godt råd för ett stackars barn som sopar gatorna och icke har nog för at Igå svälta! Ett annat eländigt barn inmer. Dess föräldrar och syskon lefve på följande besynnerliga sätt: hela familjer stiger upp kl. 2 på morgonen och går ut från den usla källare, som den bebor, för at! aeårifva affischerna från väggarne. Genon denna sysselsättning, som varar tills dager gryr, kan hela familjen om vintern samla et: halft centner makulatur, som betalas med TV, pesce. Om sommaren söker den arbet på landet; hvar och en sörjer då för sig. Vi gå öfver till den qvinliga delen af her berget, hvilken finnes omkring en half engelsk mil från ofvannämde byggnad. Vic on trång gata är här ctt renligt och väl upp lyst rum, der 25 små hviloplatser äro ordnade (Qvinnorna ligga icke såsom männen på blott: golfvet. utan hafva en madrass, stoppad mec strå och en filt. Genom några välgörande åtgärd erhålla de också en stor kopp afton och morgon. Så snar t infaller, öppnar stället sina dörra: olyckliga offren, ty de vänliga ord äpnen veta huru farligt det är att låta uthungrade flickor, som alldeles-sakna förblifva på gatorna om aftnarne. 7 äro derföre de flesta församlade sitta vid eldstaden, der de torka sina usla kläder. Så uttärda och förhungrade sc e uf, att det gör en ondt i hjertat att s: dem sitta , utmattade och förtviflade. Vid första ögonkastet se de alla ut att vara medelålders gvinnor. men det är blott verkar sorg och nöd. som gör att de se så ut. största af dem är under 20 år, meå it alltför raånga äro barn. Andra inkorama, två och tro i sender; deras gång är tung och långsam; deras kläder förslitna samt lätta och tunna till och-med för sommarväder; de beticka knappt deras magre lemmar. De senast ankomna hafva arbetat ömverkstäderna, der de genom oafbrutet vete från kl. 8 om raorgonen till kl. 8 på ftonen kunna förtjena ZY, pence om dagen. hvaraf de likväl skola betala en penny i veckan för bruket af det rum, hvari de arbeta. Den sist ankomna flickan är blott 16 år gamnal, eburu hon ser ut såsom vore hon 30 r. Hon har tjenat på två ställev och har goda vitsord från begge; men måste lägge sig på hospitalet för sjukdom. Då hov kom ut, kunde hon icke få någon kondition. Hon pantsatte sina kläder och utbhärdade svält i flera veckor, tills hon vände sig till ett fattighus i Whitechapel, der man svarade henne, att huset var fullt, så att hon mårte vandra omkring på gatorna fills hon fick sömnad emot den betalning, som vi nämde, men hvilket hon likväl icke kunde fortfarande bibehålla; ty hon ligger nu sjuk i the refuge. Der finnes en annan flicka, ännu icke 13 år. utan vänner och:slägtingar, som också genomgått svält och brist tills hon fann detta nattlogis. En tredje flicka om 13 år sydde dockor, tillika med sin syster, och de begge kunde förtjena 5 till 6 shillings (ungefär lika många riksdaler riksmynt) i veckan, men arbetet tröt, systern öfvergaf henne, eeh hon berar nu af the refuge, som hon lemnar om morgonen, blott för att vandra omkring på gatorna tills mörkret återigen öppnar hennes hem. Der är också ett fruntimmer, som talar. franska; förstår tyska och kan undervisa i musik, i hvars ansigte, aftärdt och magert som det är, man ännu kan upptäcka spår al skörshet. Man känner mycket litet om: denna qvinma, ty hon är återhållsam i sina meddelanden om sitt förflutna lif eller sina slägtingar, men det tyckes som vore det en adelsMan, som varit orsaken till hennes nuvarande ställning. Hon finner bär med en liten son en tillflykt öfver natten. Men det är onödigt att upprepa sådana sorgliga berättelser, för hvilka läsaren med djup smärta måste sky tillbaka. Gå vi nu tillbaka till männeng herberge när klockan är öfver 9, så finna vi alla hviloplatserna upptagna, och de, som komma för sent (de äro a tltid 40 till 30), måste sofva på gatan. Bland 32e 300 män och barn, som fått plats, höres icke ett ord; hvar och en af dem har tvättat sist och satt sig ned; hvar och en emottager med tacksamhet ett bröd, som är uppätet nästan iunan vaktmästaren hunnit verkställa utdelnin gen. Man läser en bön, som alla eftersäga; de frasiga kläderna aftagas, ehuru det är nästan obegripligt huru de fås af, eller snarare huru de kunna åter pådragas, och uslingarne krypa: nu tillsammans under sina filtar samt falla lugat i sömn. En ran blifver alltid uppe för i att vaka, ehuru det icke är nödvändigt, ty? man ser sällan en rörelse bland de stackars; magra varelserna; utmattade af hunger och: ansträngning, sofva de, såsom om verlden inga sorger hade, och likväl föra de nästa dag samma lif i ensamhet och elände, som under den dag de nyss slutat.