STOCKHOLM den 17 Jan. Den politiska horisonten är icke blott mulen, såsom konungen af Sardinien yttrade i sitt trontal, utan det börjar synas som skulle de åskmoln, hvaraf den betäckes, snart begynna att urladda sig. Vi sakna ännu några telegrafunderrättelser från Italien af scnare datum än det: sardinska trontalety men att döma. af de så väl öfver Paris och Bräössel som : de. öfver Wien ingångna kor: respondenserna och notiserna från norra Italien, var ställningen der under de första dagarne ; af året, innan ännu Victor Emanuels förklaring, att Sardinien ej. kan. bli döft för Italiens jemmerrop, hade blifvit afgifven, redan högst betänklig. ! Enligt franska blad motser man i Lombardiet och specielt i prcvinsen Pavia en allmän skattevägran, och det tros; att de flesta uppbördsmännen afsäga sig sina befattningar. Utom de rörelser i flera städer, hvarom telegrafen. haft att förmäla. syntes en allmän jäsning -råda bland -befolkningen, och rykten förmälte, att i Cremona ungerska trupper förklarat sig för denitalienska frihetens sak. Särdeles betecknande är. att generalguvernören i Milano, erkehertig Maximilian, afrest derifrån. och lemnat landets styrelse åt högste armebefälhafvaren. grefve Giulay, som har sitt högqvarter i Verona. Den unge serkehertigen har förmodligen tyckt, att vistelsen i Milano började blifva mindre säker och behaglig; han hade några dagar förut i förväg afsändt sin gemål, erkehertiginnan Charlotte, född prinsessa af Belgien, till Venedig och Triest. : I Turin rådde inom hela tidningspressen och inom de ministeren närmast stående kretsar intet tvifvel om krigets snara utbrott. I Paris har Monitörens förklaring och hr Hibners inbjudning att deltaga i kejsarens jagt icke i ringaste mån haft något lugnande inflytande på sinnena. Den finansiella verldens förskräckelse stegras alltmera, och nyheten om prins Napoleons förestående förmälning med en sardinsk prinsessa har isynnerhet haft en riktigt bedöfvande inverkan. Äfven de mest sansade och tveksamma polititici inse. att om kejsar Napoleons uppträdande i de italienska affärerna från början icke varit annat: än ett spel, så har detta spel gått så långt. att han icke mera är herre deröfver, utan be-roende af omständigheterna; det är icke lätt att efter behag spela med känslorna hos ett entusiastiskt folk, med franska armåens militäriska lystnad, med:en ung soldatfurstes lätt: retlighet och att efter behag sätta en grin: för -patriotismen, äregirigheten, det fanatiska nationalhatet och krigslystnaden, sedan man en fog uppkallat dessa makter till verksamhet. et vill numera af allting synas, som skulle kejsar Napoleon på allvar vara bered1 att bryta med Österrike... Särdeles betecknande för ställningen är en. artikel uti la Presse. ett blad, som anses utgöra en speciel organ för prins Napoleon, och som uti en så vigtig sak och en så kinkig tidpunkt som denna säkert icke skulle dragit så skarpt i härnad mot Österrike, utan att det varit med begifvande från högsta ort. La Presse, yttrar sig. på följande sätt: , fövOaktadt den djupa hemlighet, som för närvarande omsluter de europeiska kabinetternas politik, hyser bela verlden, utan att så noga veta hvarföre, den tanke, att om krig skulle bli -följden af de tvister, som i detta ögonblick söndra Österrike och Frankrike, så skulle detta krig icke bli ett europeiskt, utan ett som -företoges för ett särskilt ändamål och inskränktes inom vissa på förhand bestämda gränser. Om de stora krigen icke alltid kunna undvikas, så har likväl erfarenheten af de förfärliga olyckor, som under de första åren af detta århundrade derigenom drogos öfver verlden, lärt regenter. och. diplomater att inse nödvändigheten af att inskränka krigens omfång och att så mycket som möjligt minska summan af oundvikliga olyckor. Sista kriget på Krim har på det tydligaste sätt ådagalagt denna benägenhet. Många trodde då i början på en åt alla håll utbredd krigslåga. Så blef emellertid ej förhållandet. Kriget. som företogs i ändamål att förmå Ryssland återgå inom sina behöriga gränser, slutades så snart detta ändamål hade blifvit uppnådt. Stora uppoffringar i folk och penningar blefvo visserligen af nöden; men den sociala ställninget förblef emellertid orubbad, den all: männa rikedomens källor uttorkades icke, och händelserna visade sig ej ha gått längre än planerna. g Skulle väl nu ett krig med Österrike medföra mera allvarsamma förvecklingar? Vitro det icke. Hvarom är i sjelfva verket fråga? Ingalunda om att helt och hållet upphäfv: 1813 års traktater och att vända upp och ned på Europas statsrätt, utan blott om att revidera en punkt deruti, och att emellan Österrike och Italien arkunna en skilsmässa, berättigad genom en obotlig oförenlighet i lynnen. Saken är icke utan sina prejudikater. Redan år 1830 blef Belgien skildt ifrån Holland. utan att derföre något a lmänt krig utbröt i Europa. Efter 1820, 1830 och 1848 årens uppresningar, i betraktande af den hotande jäsning som i detta ögonblick eger rum, kan man utan fara påstå, att tiden endast kunnat göra det österrikiska oket allt mera odrägligt för de italienska folken, att dessa nu mindre än någonsin vilja underkasta sig detsamma. att de ej drömma om annat än att afskudda detsamma, och att de våldsamt förtryckande åtgärder, till bvilka man måste taga sin tillflykt för att hålla den förbittrade halfön under oket, utgöra ett hinder för det herrliga landets fria utveckling och gör ofruktbärande de stora intellektuella och materiella rikedors RENEE NE SORT till hans kompanjons besök om aftonen. Han