vÄrwum——— —— —— — — — — — —— gången du uppträder med en upprörande oför-. synthet emot din mor. Jag hade likväl väntat mig ett annat resultat af den allvarliga och regelbundna uppfostran, bannlyst från all svaga som jag gifvit dig. Skall jag, som med en omutlig stränghet handledt dig, se mig behandlad som om jag varit en oförståndig och klemig mor? Mammap, sade häradshöfdingen -och uppreste sig hastigt, tillåt ett ögonblick att er son talar ut hvad han tänker, och ähör med fördragsamhet de ord han af kärlek till mamma och Albertine kommer att framställa, då han vill fästa uppmärksamheten på de fel, som mamma begått genom att med obeveklig stränghet uppfostra sina barn! Icke ett ord vidare i detta ämnel utropaide professorskan och reste sig upp. Jag är icke den, som tåligt sitter stilla och låter lexa upp mig af ett otacksamt och oförskämdt barn. Har du ingenting annat att säga mig, så — der är dörren! Tro icke att du kan imponera på mig; jag känner för väl mitt .eget värde, att icke finna, det din plats vore satt ligga vid mina fötter och tigga förlåtelse för det du redan vid valet af lefnadsbana wågade trotsa min vilja. Detta har jag icke plömt och , skall aldrig glömma. ... Hvad är det du ämnar meddela mig? Säg det fon och utelemna allt, som icke rörer saken ensamt! Befria mig ifrån alla dina anmärkningar; ty jag säger dig strängt och bestämdt; Jag, vill icke höra några sådana!l, Hvarföre med denna stränghet ständigt batnlysa allt förtroende? utropade Albert. — Förstår du icke hvad jag nyss sade, då jag befalde dig endast tala om hvad som rörer dig personligen, och icke om något annat. Jag befaller -dig nu rent af tiga, i fall du icke har annat att yttra än patetiska utrep om min stränghet.,