TH. Konstutställningen i Manchester 1857. En konstutställning, och dertill den största konstutställning som i England och troligen i hela verlden ännu varit anordnad, i Manrchester! I Manchester, det der rykande bomullshelvetet, der hundradetals skyhöga skorstenar ju vittna om hvad andas barn der regera, der bomullslorderna, de der materialismens furstar i komkurrensens raseri för sin slemma vinst för dagen låta hundradetusentals. hvita slafvar förtäras; — i Manchester. vid hvars blotta namn man ju tycker sig störkna i ett moln af bomullsdamm — der i Manchester, verldens största konstexposition, hvad vill det säga?... Helt enkelt det, att industriens män känna, det menniskan ej lefver af bröd allenast, utan att äfven konster har sin betydelse inom folkens lif och sär skilt för ett industriidkande folk, samt derföre uppbjudit sina omätliga tillgångar, att bereda detta folk en konstnjutning större är någon föregående bildnings män förmått åstadkomma. Frågan om vår industriella tids förhållande till vetenskap och konst är ett ämne af vigt för dagen. Utan att hvar och en at oss i sin mån löser den frågan, komma vi ej på det klara med det närvarande skiftets karakter. Den här framhållna Manchesterexpositionen gifver oss tillräcklig anledning att fortsätta våra betraktelser i det antydda ämnet. Först likväl några sakförhållanden rörande dennautställning, hvilkaiflerfaldiga hänseenden äro betecknande såväl för det engelska folket i allmänhet som särskildt för den klass deraf, som är benämd industriens män. --Sgikfva siffrorna må tjena till ram för en stor tafla för den, hvars fantasi räcker till att fylla den sifferramen med dess lefvande innehåll. Den 28 Mars 1856 beslöts på ett möte, att en s. k. ,art-treasures exhibition of the united kingdom skulle följande år hållas i Manchester. Tusen tidningar genljudade ut beslutet öfver Great Britain, Man fästade sig ej mycket dervid. Der händer nu så mycket, och så mycket stort i England, att man just ej vid första underrättelsen om hvarje sak lyssnar mycket till notiser. . Emellertid började the -commission gå i författning om utförandet: bolag bildades. I England är det nemligen den enskilte, som gör hvad som göras skall. Deri ligger hemligheten af dess makt, som är just derigenom en folkmakt, i det ordets bästa betydelse. — De föreslagna omkostnaderna voro emellertid oerhörda. Man började glunka om att företaget skulle komma att kosta bortåt 1 million (svenskt räknadt). En million i omkostnaden för en tafvelexsposition. Det var ju omöjligt. Det visade sig emellertid, att summan ej var en humbug. Det blef svårt för åtskilliga bolagsmän att hålla god min. Men tack vare mr Deane — bolaget höll ihop, och den 5 Maj 1857 öppnades expositionslokalen, — en bygnad, som, 656 fot lång och 200 fot bred upptog en yta af mer än tre engelska acres, med tafvelgallerier af 432 fots längd och 48 fots bredd och med en midtsalong af 104 fots diameter och 48 fots höjd. Man kunde ej längre betvifla möjligheten af företaget. Verkligheten var redan der. Manchesters män hade uppfört den största konstexpositionslokal som verlden sett. Bomullen och näringsfliten hade trollat fram sitt konstverk — konstexpositionen. Det hjelpte, som sagdt, ej längre att tvifla. En engelsk duke hade, såsom engelsmännen berätta, svarat de kommissionärer, som fått i uppdrag att. anhålla om lån af några hans tafior för en tid: Hvad, hvad har konsten att göra i Manchester? Blif ni mans vid er bomull — det torde vara rådligast. — Yttranden af samma halt lära ej hafva varit sällsynta å flera andra håll. Och, sanningen att säga, vi frukta nästan. att mången till och med efteråt skall betvifla möjligheten och sanningen af detta företag. Men hvad hjelper det! -Verldens största konst-exposition här hållits bland Manehesters bomullsbalar, och det är bomullens och itens män som sammanbragt den. Det är nu ett faktum; Mex låtom oss fortfara med giffrornas . vältalighet. Låtom oss inträda i den med siffror beskrifna lokalen. Vi finna Englands konstskatter samlade derinne, Englands rikedom på dylika är en gammal saga. Engelsmännen latva köpt taflor Mer än någon annan nation. Den engelska såväl bördssom penningearistokratiens förmak äro alla större eller mindre museer. Det var ur dessa the arttreasures voro sammanbragta. Samlingen var kronologiskt ordnad. Gallerierna utgjorde hvar för sig ett stycke konsthistoria, framstäld i och genom sjelfva konstverken i originaler. Sålunda innehöllo. fyra salonger den päldre målarekonstens historia i 1123 taflor af äldre mästare. Sålunda genomgick man en kurs i den yngre målarekonstens nyss fernissade häfder i 3 salonger jemte några vestibuler och smärre gallerier, hvilka tillsammans innehöllo 689 taflor af moderna mästare. — Ville man studera konstens häfder tillika med den engelska biografiska historien, så uppsökte man porträttgalleriet, der ansigtsdragen af Englands förnämsta karakterer, bland andra, voro af verldens förnämsta målare framstälda i 386 taflor, att börja redan med Henry IV och ända ner till Colliadye och Lockhart och Rogers och våra dagars män. ; Lika nk var den i 969-taflor framstälda historien om den beryktade engelska vattenfärgsmålningen alltifrån Jordqens (1594—1678) och Resmbyandts tider ända ner till våra dagars Carl Haag, Charles Branwhite och vår Egron Lundgren, den ende svenske målare som här fanns I. representerad. (I Skottland finnes annars hos den för oss alla bekante Carnegie en herrlig Wickenberg, som väl förtjenar sin plats i Manchester, och som vj härmedelst vilja il förbigående omförmäla, då den för de flesta svenskar ännu torde vara okänd.) Den kronologiska anordningen var, som sagdt, systematiskt genomförd, Man kunde alltså, kanske för första gången i verlden, få zenomgå en kurs i komparativ konstforskning. om det uttrvecket tillåtes. Man hade tillfälle